Sida 400
Utställningsinteriörer. Af E. G. Folcker. Med 8 bilder
372
e. l',. folcker.
dragande dekorativa sätt, och det lärer ju, åtminstone i utlandets städer, finnas »artister» i denna bransch, hvilka låna sin smak och sin förmåga till anordnandet af dylika fönsteretalager.
Denna konst, hvilkens mångskiftande resultat vi sålunda dagligen hafva för ögonen, får dock först vid en stor industriutställning sina verkligt monumentala uppgifter. De allt jämt stigande fordringarna på prakt och storslagenhet i anordningarna ha drifvit denna speciela art af utställningskonst till en för några årtionden sedan icke anad höjd. Montrernas stora, ofta kolossala måttförhållanden nödvändiggöra en fullständigt arkitektonisk behandling, och i de flesta fall blir det också arkitekterna som — med mer eller mindre fria händer — få verkställa utställarnes önskningar och planer angående anordnandet af deras etalager. För hvarje enskild utställare gäller dock icke blott att på förmånligaste sätt visa sina egna produkter utan äfven att i den stora täflingen framhålla dem på bekostnad af de andras också i det afseendet, att det sätt, hvarpå de utställas, skiljer sig från alla andra och så vidt möjligt öfverglänser dem. Det kan härvid iakttagas, att de, som äro »utom täflan», ingalunda äro de minst praktfulla och uppseendeväckande i sina anordningar. En utställning framkallar sålunda en otalig skiftande massa af dessa olikartade anordningar, som kunna gå under det mång-omfattande namnet »montrer», oändligt växlande till storlek och proportioner, prof på hundrade arkitekters förmåga af originalitet, yttringar af tusende utställares mer eller mindre utpräglade esprit d'arrangement.
Af detta ytterst heterogena material hafva utställningens ledande arkitekter att skapa mise en scene?i till de olika skådebanor, af hvilka en stor exposition består, att med beräkning af de olika
montrernas former och proportioner, med hänsyn tagen till hallarnas arkitektur och utrymmesförhållanden anordna dessa interiörer, af hvilkas goda och anslående totalverkan det i så väsentlig grad beror, om en utställning skall kunna anses fullt lyckad. Det är en ytterst vansklig uppgift detta, möjligare och tacksammare i samma mån de många detaljerna låta underordna sig en enda genomtänkt plan, svårare och otacksammare ju mera de enskilda intressena göra sig breda på bekostnad af det helas goda verkan.
Vid vandringarna genom en utställning finner man lätt, att det är interiörerna i deras helhet som göra det första bestämmande intrycket och att man sedermera, tröttad af tusen och åter tusen föremåls beskådande, gärna återkommer till och låter blicken hvila på det hela eller någon del däraf, som särskildt tilltalar genom pittoresk eller monumental anordning.
Dylika utsiktspunkter erbjuder vår nu pågående utställning ganska många, och likasom jag i ett föregående häfte af »Ord och bild» fick påvisa de mest lyckade partierna af dess yttre anordningar, må det nu tillåtas mig att göra läsaren uppmärksam på dess mest anslående interiörer.
Den stora industrihallen är äfven till sin plan och sina inre proportioner en genialiskt uttänkt utställningsbyggnad, det stolta förrummet med dess luftiga kupol, uppspringande från den smärta bågkonstruktioner kaskadliknande strålknippen, det präktiga perspektivet mot hallens bakgrund och det väldiga långskeppet med sina läktare och trappanläggningar utgöra i sig själfva ett ypperligt ejicadre-ment till sitt mångskiftande innehåll och lämna otaliga motiv till dess praktiska och konstnärliga anordnande.
Det är knappast tillfredsställande — då det gäller att skildra utställningens
Källa: Project Runeberg ·
