Ord och Bild: 1897

424

sven hedin.

de klassiska böckerna betraktas i Kina nästan med religiös vördnad och studeras ännu i dag. Ännu så sent som år 1823 kunna vi anteckna en kinesisk resande, Hsi-yü-shui-tau-ki, som gjort en i hög grad märklig rundresa i hela Ta-rim-bäckenet frän Lop-nor till gränsbergen i väster, en färd som han på ett detaljeradt och samvetsgrannt sätt skildrat i sitt arbete Si-yi-shui-dao-tsi, hvilket finnes öfversatt till ryska.

Denne Hsi hade till och med reda pä sådana orter som byarne Jantaklik och Merket vid Jarkent-darjas högra strand (han kallade dem Yan-va-li-ke och Mai-ge-te), byar som aldrig besökts af någon europé förrän jag på våren 1895 kom dit och fann dem på den plats, där den kinesiske resanden angifvit deras tillvaro. (Dock må nämnas, att Rubru-quis, som reste år 1255, nämner att konungen af Caracorum regerade öfver ett folk Merkit och att franciskanermunken Piano Carpini (1246) talar om folket Merkiti och att dessa båda namn möjligen äro identiska med det nuvarande Merket). Hsi lämnar också en anmärkningsvärd skildring af Lop-nor och omnämner alla de olika bassänger, som då funnos, han talar om naturen, infödingarnas sysselsättningar, lokalstyrelsen, och vet, att de muhamedanska höfdingarna titulerades »hakim» (Jakub-Bek införde bek-titeln), han berättar på hvad sätt infödingarne betala sin skatt till den kinesiske Tsun-tan af Turfan och uppgifver ytterst noggrannt afstånden till Lop-nor från flera viktiga punkter. Så finner han afståndet mellan Kara-schahr och Lop-nor uppgå till 260 verst, under det att Prsche-valskij (1876), den förste europé som besökte sjön, uppgifver samma afstånd till 370 verst. Båda hade rätt, ty sjön har under det senaste århundradet flyttat sig åt söder, såsom jag med hydrografiska och historiska fakta på platsen

kunnat styrka. Att kineserna däremot under senare hälften af innevarande år-hundrande icke besökt det norra Lop-nor eller åtminstone icke reviderat sina gamla kartor, framgår af den stora karta öfver hela Kina, som år 1863 utgafs i Wu-tshang-fu och som i afseende på Lop-nor är efter sin tid, ty där är den norra bassängen inlagd såsom den såg ut, innan Tarim ändrade sitt lopp och bildade den nya, södra sjön.

Då Prschevalskij återvändt från sin expedition till Lop-nor, höll Richthofen, stödjande sig på kartor och kinesiska urkunder, ett skarpsinnigt föredrag i geografiska sällskapet i Berlin, däri han försökte bevisa, att Prschevalskij ej besökt de kinesiska kartornas Lop-nor utan en annan sjö, som på dessa kartor kallas Khas-omo och ligger en breddgrad sydligare, och hans konklusion lydde, att »Tarim-floden förr blott haft ett östligt förlopp till det verkliga, stora Lop-nor men i senare tid sändt ut en förgrening mot sydost, som sedermera växte till hufvudflod, och att denna arm utmynnade i den fordom isolerade sjön Khas-omo, som, tack vare det lifliga tillflödet, öfvergick till att blifva hufvudreservoar.

Kort därpå utgaf herr Delmar Morgan en hel bok om Lop-nor (From Kulj a across the Tian-shan to Lob-nor, London 1879) och införde däri äfven polemiken mellan Richthofen och Prschevalskij, som alltjämt vidhöll, att han besökt det enda, verkliga Lop-nor, och denna åsikt öfvergaf han icke ens vid sitt andra besök vid sjön, år 1885. Han stödde sig dock blott på hvad han själf sett och hyste intet förtroende till de kinesiska kartorna, hvilkas topografiska noggrannhet dock är beundransvärd. Men därtill kom, att han icke sett sig tillräckligt omkring, ty han följde Tarims lopp mot söder och kunde icke veta, om floden utsände någon annan arm mot öster till