Sida 510
Unga danska diktare och skildrare. Af Algot Ruhe. Med 7 bilder
472
algot ruhe.
hvarje deras minsta handling. I hr Wieds sista samling berättelser: Lystige Historier visar sig hans stora förmåga i anordnandet af effekter, hans skarpa iakttagelse och hans goda humör i full utveckling. Tack vare den lätthet, med hvilken han får oss att tro på sanningen af det vi skratta åt, skiljer sig hr Wied såväl från de franske fantaisistes, en Grosclaude, en Alphonse Allais, som från amerikanarna. Ty för att kunna skratta åt upplösningens knalleffekt hos desse, måste vi godvilligt acceptera deras dristiga förutsättningar och vansinniga uppslag. Hr Wied däremot håller sig ständigt inom sunda förnuftets gränser och företager aldrig klownsprång. Han gör kar-rikatyrer i modern stil utan groteska öfver-drifter, men rika på latenta tankar. Visserligen händer det, att hans obändiga fantasi fördjupar sig i motiv, hvilkas osannolikhet är påtaglig, men det måste erkännas, att han då aldrig genom drastiska detaljer sätter läsarens medgörlighet på allt för hårda prof. Hur uppsluppen och pratsam han än kan vara, blir han dock aldrig lämnad i sticket af sin goda artistiska smak. Han tycks på ett hår veta, hvad läsaren kan tåla utan att tröttas.
Man har smått klagat öfver att hr Wied i sina skildringar icke ådagalägger någon bestämd moralisk afsikt. Denna beskyllning är i hög grad orättvis, dels därför att man verkligen kan lära moral af månget satyrspel och mången novellett, dels därför att det rent af är en förtjänst att denna moral icke flyter på ytan eller är aforistiskt formulerad. Hr Wied, som i grund förstår den klassiska konsten: ri-dendo dicere verum, är tillika modern nog att icke förväxla rangföljden mellan en diktares moraliska och konstnärliga plikter. Vi hafva modellerna till dessa konstverk så nära, att vi allt för ofta i skildringen blott se ett troget och leende porträtt, men det kan komma en tid, då de realistiska detaljerna förlorat sin aktualitet; då skall man bättre kunna skönja, hvad dessa tidstrogna bilder rymma af filosofisk och moralisk symbol. Don Quixote's läsare skratta icke i våra dagar så högt, att de kunna förväxlas med dårar: blott ett skarpsinnigt småleende röjer, att de meditera i humoristens anda. Jag kan icke önska hr Wied någon ljufvare lott än denna, mot hvilken han redan sträfvar: att i lifvet vara om-
tyckt och populär som en kvick och underhållande diktare och efter döden beundras-och vördas som en snillrik filosof.
NIELS MÖLLER.
Redan från början har tydligtvis hr Niels Möller kommit öfver ens med sig själf att icke låta något enda stycke lämna skrif-bordslådan, innan det bestått profvet inför hans säkert skolade smak och befunnits fullkomligt i sin art. Förhållandena hafva gifvit hr Möller rätt i hans diskreta beräkning, att ett ansedt namn säkrare vinnes genom en utsökt än genom en flödande alstring.
Hr Niels Möller debuterade 1888 med. en diktsamling, Efteraar, hvarpå följde en samling berättelser, Hændelser, 1890. Under de följande åren utgaf han tre poetiska öfversättningar: Aiskylos' Agamemnon, Sofokles' Antigone och Robert Brownings Granatæbler. En ny samling berättelser, Koglerier, (trollerier) utkom 1895. Under kritiker är märket N. M. ofta synligt bl. a. i 111. Tidende och Nordisk Tidskrift.
Mellan utgifvandet af Hændelser och Koglerier ligger en tidrymd af fem år, en lång tid i en ung författares lif, men dock är en tydlig skillnad i dessa samlingars värde knappast märkbar, och det händer en lätt, att man någon tid efter läsningen har svårt att minnas, huruvida en viss berättelse är att söka i den ena eller den andra samlingen. Utan att noggrannt känna de olika berättelsernas födelsedagar är det icke möjligt att bestämma denne författares utvecklingskurva.
På ett fåtal när sluta hr Möllers berättelser med en pointe: en vändning, en replik, en iakttagelse, som utlöser den uppsamlade dramatiska spänningen och kastar ett förklarande ljus öfver den framställda situationen. Denna pointe är alltid väl funnen och uttalad med diskret säkerhet. Den är icke någon störande knalleffekt utan snarare en logisk om än oväntad slutföljd af det som blifvit berättadt. Hr Möller nedlåter sig aldrig till en bagatellens apoteos till fördel för sina slutord. Af hr Möllers sexton noveller utgöras fem af fantasier, tänkta monologer skulle de kunna kallas, tre af dialoger, muntligt uttryckta fantasier, och resten af händelser. I fantasierna uppenbaras tyd-
På sidan nämns Robert Browning
Källa: Project Runeberg · ·



































































































































































































































































































