Sida 534
Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
492
carl forsstrand.
1 Den stora hafsormens Plesiosaurusnatur ha utgjort mångas älsklingstanke. För den exakta naturforskningen är den emellertid, såsom bland andra prof. Owen visat, främmande.
var ormens diameter ungefär femton eller sexton tum. Under de tjugu minuter, han var inom synhåll för våra kikare, var han icke en enda gång under ytan; färgen mörkbrun, kring strupen gulhvit. Han hade inga fenor men något som liknade manen hos en häst eller snarare en knippa alger vajande krin^ ryggen. Utom af mig själf och ofvan nämnda otficerare sågs han af understyrman-nen.underskepparen och mannen vid ratten. Jag äger af ormen en teckning, utförd efter en skiss, som togs omedelbart efter det den sågs. Denna teckning hoppas jag kunna sända med morgondagens post till Lords Commissioners i amiralitetet.»
Detta och flera följande meddelanden från officerarne på Dædalus väckte det största uppseende icke blott hos den stora allmänheten utan äfven inom den lärda världen. Den berömde zoologen sir Richard Owen förklarade, att han ansåg djuret vara en stor själart, och en medlem af Geologiska sällskapet i London yttrar i en insändare i Times, att det synes mer sannolikt — om djuret, såsom många antogo, ej var en orm eller en hafsål — att den väldiga reptilen i fråga var släkt med de jättelika saurierna, hvilka hittills ansetts existera endast i fossilt tillstånd,
och bland dem med Plesiosaurus.» Enär sistnämnda åsikt tillförene omfattats af många och än i dag har anhängare, kan det vara af intresse att meddela insändarens slutord:
»På grund af plesiosauriernas kända anatomiska karakterer, hvilka utletats genom undersökningen af deras organiska kvarlefvor, hysa geologerna öfverenstämmande den åsikten, att dessa djur buro halsen (hvilken måste hafva liknat ormarnes kropp) ofvan vattnet, under det att deras ställflyttning utfördes af stora fenor och den korta men kraftiga stjärten gjorde tjänst som ett styre. Det skulle vara öfverflödigt att påpeka, huru nära vetenskapsmäns antaganden i dessa enskildheter öfverenstämma med ögonvittnens beskrifning af det lefvande djuret sådan den lämnats i kapten M'Quhae's bref och teckningar. Hos hafsormen återfinna vi många af Plesiosaurus yttre karakterer, såsom man kan sluta sig till dem af undersökningen af skelettet. Det korta hufvudet, den ormliknande halsen, som bars åtskilliga fot ofvan vattnet, erinra starkt om den föreställning, man vunnit om det utdöda djuret, och äfven den borstliknande manen på vissa delar af ryggen, en bildning som är så olik den hos ormarne, har sin motsvarighet hos Iguana, med hvilket djur Plesiosaurus blifvit jämförd af många geologer. Men mest af allt skulle jag vilja hålla fast vid det egendomliga i djurets ställflyttning, hvilken kan hafva åstadkommits endast genom en apparat af fenor, hvilken saknas hos ormarne men förekommer i sin högsta fulländning hos Plesiosaurus.»1
Berättelser, som mer eller mindre öfverenstämma med officerarnes på Dædalus, ha under de senare decennierna tid efter annan afgifvits. Oudemans anför öfver ett hundratal, och vi nödgas af brist på utrymme hänvisa den intresserade till hans arbete. Den som uppmärksamt studerar detta och vill erkänna, att man icke äger befogenhet att betvifla sanningsenligheten af upplyste, mången gång äfven zoologiskt bildade och fullt
hafsormen sådan den sågs af officerarne 1>å dædalus.
Källa: Project Runeberg ·
