Sida 545
Om det danska konstindustrimuseet. Af Pietro Krohn. Översättning från författarens manuskript. Med 3 bilder
om det danska konstindustri museet. 5o3
nådes, hafva tio sådana af mycket olika innehåll ägt rum. Det är i synnerhet genom dessa som museet söker att väcka uppmärksamhet, att incitera. Det har därför ej dragit i betänkande att gå den egentliga konsten tämligen nära. Det har t. ex. anordnat en Walter Crane- och en Max Klinger-utställning. Museet önskar just att draga konstnärerna till sig. Det tror, att en själslig påverkan af dessa två ovanliga människors grafiska konst kan blifva eggande och befruktande för det själfständiga konsthandtverket. Man håller före, att en konsthandtverkare mången gång lär mest genom att se arbeten från en annan värld än hans egen. Där har funnits en teknologisk utställning af nya instrument och redskap, en litografisk utställning, där i synnerhet litografiens senaste uppblomstring och de konstnärliga affischerna varit uppmärksammade, klädedräktens historia har framställts i en större samling planscher, o. s. v. Vidare hafva i sammanhang med de anordnade utställningarne hållits föredrag, där de förut omtalade huvudsynpunkterna alltid framdragits. Museet är öppet tre timmar om förmiddagen fyra gånger i veckan och två timmar om eftermiddagen tre gånger i veckan, under vintermånaderna med elektrisk belysning. Tillträdet är öfverallt, till museum, bibliotek, utställning och föredrag, alldeles fritt. Det upptages ingen afgift för käppar och paraplyer, man får taga dem med sig in i lokalen, om man så önskar. Museet sätter en ära i att kunna öppna sina dörrar för hvem som helst utan någon åtskillnad till person, gamla och unga, fattiga och bemedlade.
Museet har ansett sig icke böra inskränka sin verksamhet endast till hufvudstaden. Ute i provinserna arbeta många duktiga handtverkare, som kanske kunna hafva nytta af en god anvisning, hvilka en liten vink kan föra framåt, och
det finns i landsorten en publik, som kan hafva lika stort kraf som hufvudstadens på att blifva uppfostrad och få lära sig att hafva glädje af en vacker konstindustri. Därför har museet börjat anordna småutställningar i förening med föredrag i landets större städer både i fjor och i år. Dessa hafva hälsats med tacksamt bifall. Denna verksamhet ämnar museet fortsätta och utvidga.
Om museet kan lyckas anskaffa de nödiga medlen härtill, ämnar det upprätta en konstindustriel ritskola — icke fackskolor för de olika handtverken utan en gemensam skola för ritning och modellering, där de unges hand och sinne skola utvecklas, dock ej i den ofta omtalade gamla riktningen, icke genom att lära dem att kopiera äldre stilarter och öfverföra dessa på moderna saker utan genom att försöka utpeka för dem den väg, som måste beträdas för att nya arbeten må frambringas. Det är dock äfven här endast incitament som kunna gifvas.
Det är en själfklar sak, att en så ny museumsverksamhet ej kan uppvisa några resultat. Det är dessutom icke dess uppgift att frambringa några direkt påtagliga resultat; det gäller att intressera de unge, att ådraga sig Köpenhamnspublikens uppmärksamhet och det danska handtverkareståndets offervilliga kärlek. Museet har redan haft många bevis på att detta skall lyckas.
Det var i en lycklig stund som det danska konstindustrimuseet grundades, ty det är otvifvelaktigt, att vi stå i begynnelsen af en ny konstperiod. Det nittonde århundradet har varit mycket fattigt i detta afseende. Sedan empirestilen gick i grafven, har det ej haft någon stil. Vi hafva visserligen trefvat omkring och försökt oss på alla möjliga stilarter : neogreque, ny-gotik, ny-renässans, ja till och med barocken och
Källa: Project Runeberg ·
