Ord och Bild: 1897

6 2

ISAK FEHR.

hans odisputabla och utomordentliga storhet inom en mängd andra områden.

Detta hans mest bekanta verk är At-land, Manhem eller, som det vanligast plägar kallas, Atlantican. Det består af fyra digra folianter, af hvilka den första, bestående af 891 sidor, tryckt 1677 (75) —79, innehåller verkets kärna; de tre öfriga folianterna trycktes 1689—1702; den fjärde finns endast som fragment och i ett ytterst ringa antal exemplar; denna del var tryckt till och med 2io:de sidan, då den förstördes i den stora branden år 1702. Redan arbetets storlek verkar häpnadsväckande, men i ännu högre grad den mångsidiga lärdom och de originela uppslag, som öfverallt däri träffas. Rudbeck visar sig hemmastadd i hela den klassiska litteraturen, den hebreiska, den isländska, medeltidens historiska och geografiska litteratur samt naturligen i de senare skrifter, som behandla dessa ämnen. På dessa vittnesbörd lägger han emellertid själf ej största vikten. Han har begagnat sin stora lärdom i naturens tolkande; och de bevis, som han hämtat från geologien, den fysiska geografien och astronomien, anser han tala starkast. I dessa undersökningar visar han ock mycket skarpsinne och mycken originalitet. Arbetets resultat har han låtit åskådliggöra i titelbilden till första delen. Från Noak, som är placerad vid Eufrats källor, utgå tre strömmar eller grenar: Sem slår rot i det heliga landet och uppväxer till ett härligt vinträd, som bär frodiga skott, såsom Abraham, Moses, David, och hvars krona, som sprider sitt vederkvickande strålregn öfver hela jorden, heter Jesus. Den andra grenen Jafet sträcker sig upp till Norden eller Atland, där den slår rot i mellersta Sverige och växer upp till ett öfvermåttan lummigt och fruktrikt träd. En mängd frukter äro kvarsittande, såsom Bore, F.rik, Birger, Gustaf, Karl Gustaf och Karl, men många

ha fallit af och spridts öfver hela Europa, såsom Germaner, Galler eller Kaller, Goter, Skyter eller skyttar. En tredje gren, oansenlig och med endast jordkrypande refvor, sträcker sig ett stycke in i Afrika; det är Kam eller Ham, hvars barn blefvo trälar. Hela arbetet går ut på att bevisa, att Norden är det land, där den jafetiska stammen utvecklat sig, som under stora folkvandringar tagit i besittning jordens och främst Europas länder och genom stora krig grundlagt stora välden i Europa samt från Norden fört kunskaper och uppfinningar till Egypten, Grekland och Rom. De äldsta sagor och sägner hos egypter, greker och romare finner han kunna förklaras endast om man förlägger deras ursprung till Norden. Särdeles gäller detta om Platons berättelse om ön eller halfön Atlantis, som Rudbeck med 100 bevis finner alldeles passa in på Norden, liksom dess hufvudstad enligt alla de märken och beskrifningar, som Platon lämnar, klarligen bevisas vara Gamla Uppsala. För att visa detta tolkar han de gamles sägner och gåtor, utletar namnens ursprung efter deras likheter, detta visserligen med lika stor godtycklighet som fyndighet. Men man må erinra sig, för att ej döma orättvist, att den jämförande mytologien, liksom den jämförande språkforskningen, ännu icke funnos till som vetenskaper; han hade intet annat än sin fantasi och sitt snille att stödja sig på; och båda lämnade honom i sticket, då han med utomordentlig djärfhet sökte skapa dessa vetenskaper. Det är dessa hans ordtydningar, utgående från hans föreställning om det gamla nordiska eller götiska språket som urmoder till de europeiska språken, som mest förlöjligats. Men ehuru han själf hyser den fastaste tro på tillförlitligheten af sina språkliga och mytologiska tolkningar, är han om möjligt ännu vissare, när han kommer inom ett områ-