Sida 276
Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
2ÖO
ELLEN „KEY.
sådan stilla, guldstrålande dag som denna, medan gökarna ropa och trastarna drilla just som för hundra år sedan; medan häggen och rönnen i ett lika rikt hvitgrönt svall hänga öfver älfvens bräddar, medan fruktträden stå lika rosigt hvita och konvaljernas pärlrader utsända samma fromma doft!
Sånger och syner och välluktsångor, hvilka alla sjönko ned i barnets och ynglingens hjärta för att lefva där lifvet ut och med minnenas makt draga mannen tillbaka dit, där han var »i skogen födder bland berg och sjöar blå» ; där han aflyssnat naturen och folksjälen det fagraste, han sedan gaf sitt land i toner och bilder, framför allt bilden af just detta hem, där hans eget väsen fick det tysta, gröna skogsdjupet, öfver hvilket intet lifvets stoft och intet lärdomsdam någonsin kunde falla!
$ ‡
*
Från Torsby har man endast några mil in i Finnmarkskogarna, hvilka ännu stå djupa och höga och där man på ett par mil stundom ej ser en människoboning. Granarna släpa sina länga fransar öfver de mossiga rullstenarna eller utbreda sig solfjäderslikt öfver den af lin-nearefvor genomdragna marken; vid tjärnen möter man dvärgbjörken, och man stiger slutligen så högt, att lärkan icke kommer öfver bergen, utan stannar liksom andra sångfåglar nedanför i den öppnare bygden. Vårt mål var den för sin skönhet berömda Lekvattnets socken på norska gränsen, en närhet hvilken landskapets daning redan ger tillkänna. Den trånga dalen är egentligen endast två sluttningar på ömse sidor om ett smalt vattendrag, sluttningar ned från bergåsar så höga, att man i åtskilliga gårdar icke ser solen på ett par månader! Medan naturen här är norsk, erhåller man däremot af människolifvet
många finska intryck. Med den outslitliga nationela segheten hafva här finska seder och byggnadssätt bevarats ända sedan den första inflyttningen under Karl IX:s tid. Och i många namn fortlefver äfven språket, ehuru endast ett fåtal af den äldre generationen nu äger någon insikt i detsamma. Bland de meddelanden vi erhöllo af församlingens mångsidigt bildade och intresserade präst var äfven det, att omkring en femtedel af folket i Lekvattnet ännu bor i porten, ehuru ofta ett kök med skorsten finnes vid sidan af rökstugan. I denna befinner man sig med ens förflyttad till Elgskyttarnes Finland. Svartblanka glänsa bjälktak och bjälk-väggar; på ugnen är bädden redd med sina fållar och ryor; från takgluggen går röken ut och den friska luften in, hvilken däremot ej får tränga genom det tillspikade väggfönstret! I väggens springor stickas ännu pärtblossen, och i badstugan badas på det äkta finska sättet. Man hälsar husbonden och värdinnan med finska namn samt möter i deras ansikten ej sällan, trots den här starka rasblandningen mellan svenskar, finnar och norrmän — bestämda spår af den finska typen. Att det finska språket icke blifvit bibehållet utan tvärtom af finnarna själfva utrotadt — en gammal bonde berättade oss sålunda, att hans finske far endast ville hafva svensktalande tjänare för att barnen uteslutande skulle lära svenska — detta beror på den känsla af ringaktning finnarna mött från svenskarna och det i många fall rättslösa tillstånd, som det finska språket medförde. Den af Axel Gottlund på 1820-talet med offervilligt nit började fennomanska rörelsen ägde här inga djupa rötter i finnar-nes egna önskningar, och genom giftermål och skolor är nu lyckligtvis språkfrågan löst på det i detta fall enda riktiga sättet.
Om det svenska tungomålet trängt in
Källa: Project Runeberg ·
