Ord och Bild: 1897

svenska flottans utveckling under oscar ii:s regering.

musei artikel, ersattes snart med stång-torpeder, hvilka fästas på ändan af en stång. Särskilda stångtorpedbåtar blefvo nu byggda för att föra en eller två dylika torpedstänger och med stark fart gå emot fienden, helst gynnade af nattens mörker. Stången utsättes, dess främre ända fälles ned till ett visst djup under vattnet, och torpeden spränges på elektrisk väg vare sig automatiskt vid anslaget mot fartyget eller medelst tändnyckel. 1875

erhöll flottan sin första stångtorpedbåt, benämnd »Spring» och hämtad från England. Denna gjorde ända till 12 knops fart, och med beundran betraktades den nymodiga lilla tingesten, hvilken ilade »med snälltågsfart» — som man då tyckte — genom vattnet. Den första stångtorpedbåten följdes af flere, hvilka vi dock byggde vid egna varf.

Men ett annat slag af torpeder hade nu sett dagen och blifvit profvade i flera länder. Det var Whitehead's själf gående torped. Äfven i vår marin blef denna

405

snillrika uppfinning införd och särskilda torpedbåtar fr. o. m. 1882 efterhand byggda för att utslunga förstörelseredskapet. Detta består af en omkring 5 meter lång cigarrformad kropp af stål eller annan metall, hvilken i sig innesluter sådana resurser, att densamma, utslungad från en torpedbåt, bibehåller sin gifna riktning mot fienden, hållande sig på ett förut bestämdt djup under vattenytan och framilande flera hundra meter med

en fart af bortemot 30 knop, till dess den träffar det fientliga fartygets undervat-tenskropp, emot hvilken den låter en laddning af 70—90 kg. bomullskrut explodera. Träffar torpeden ej målet, så sjunker han till botten och blir därigenom ofarlig för egna fartyg. Whiteheads torped har undergått väsentliga förbättringar sedan sitt första uppträdande, men i princip är den sig lik och fortfar att vara ett af alla större fartyg högeligen fruktadt vapen. Dess användning är ej längre inskränkt till de små tor-

torfedbåt.