Sida 530
Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
488
stor massa med grofva och oregelbundna konturer. Baktill uppbär det en hård och rörlig kam, som löper ut i mycket hvassa spetsar; denna kam kan fållas ner på nacken, så att den icke synes. Öfverkäken skjuter fram om underkäken, såsom synes i skissen, dess ända är uppviken. och en mörk insänk-ning lik en näsborre synes där; underkäken, som är spetsigare, företer undertill inbuktade och utbuktade konturer liknande säckar, utan tvifvel en följd af svängningsrörelserna. Tänderna äro hvassa, väldiga och hvita. Från svalget framskjuter en hård tunga, som utlöper i en spets, är försedd med sug-koppar, glänser likt stål och utsänder ett fosforescerande sken, såsom hafvet stundom gör; ögonen äro runda, mycket glänsande, mycket rörliga och tyckas kunna se bakåt; ögonhålorna omgifvas af en ring af ljusare farg och tyckas ofvantill begränsas af ögonbryn, som utgöras af hår eller borst. Från nosen till halsen löper på hvardera sidan en grå linje, som baktill grenar sig i tre par liknande linjer. Djurets rörelse i vattnet tycktes icke frambringa något ljud alls, men väl små vågrörelser och en mycket svag krusning. Det spred en stank nog stark att göra oss illamående för en half timme. Hela vårt förråd af parfymer skulle ej räckt till att neutralisera den. Vidundret tycktes vara gammalt, om man får döma af dess dimensioner, dess farg och de grofva utväxterna på dess hud. Detta är icke första gången ett liknande djur iakttagits.
Första gången sågs det år 1847 af portugisiska skeppet Ville de Lisbonne, kapten Juan Alphonso Zarco y Capeda. Tidpunkten sammanfaller med Charivaris gyckel öfver Con-stitutionel och med potatissjukans första uppträdande. År 1864 iakttog sekonden på The Don ett liknade djur utanför Japans kust; han
tatuerade det på sin arm. Jag afslutar denna berättelse med att försäkra er, att vidundret sågs af undertecknad på onsdags afton den 10 augusti 1781 kl. en kvart öfver nio på latitud 290 50' och longitud 420 40' öster om Greenwich.
Utgifvaren af Monde Illustré tillägger:
»Vi öfverlämna åt författaren till detta bref och den vidfogade skissen allt ansvar for sanningsenligheten af en försäkran, som synes oss minst sagdt besynnerlig och hvars detaljer vi meddela våra läsare med vederbörlig reservation.»
Däri gjorde tidningen klokt, och vi göra detsamma, men med uppmärksammande af dylika vidunders dekadens, ty fordom bebådade de viktiga politiska omstörtningar, nu sammanfalla de med Charivaris gyckel och potatissjukans uppträdande.
Den stora hafsormen har emellertid icke alltid framgått ur blotta synvillor eller ur en liflig och uppjagad fantasi. Allt sedan urminnes tid ha i hafvet visat sig företeelser, som utan tvifvel stå i samband med någon ännu af vetenskapen okänd stor djurart. Man har visserligen sökt förklara dessa företeelser på annat sätt och särskildt tagit i betraktande, att föremål, som förekomma flytande på hafvet, ofta på grund af afståndet, vågornas rörelse, optiska villor o. s. v. synas större, än de äro, och antaga andra former, än de i verkligheten äga. Den stora hafsormen har sålunda vid närmare undersökning icke sällan befunnits vara t. ex. någon stor hafs-ål eller sillkung, någon väldig alg af laminariernas familj, ett stim simmande tumlare eller späckhuggare, en trästam o. s. v. Men äfven om detta till mångas missräkning varit förhållandet, fordra en tillräcklig mängd andra fall en annan förklaring. Innan vi sysselsätta oss med dem och med de slutsatser, till hvilka dr Oudemans vid deras granskning kommit, vilja vi anföra ett exempel bland många
stronsadjuret.
Källa: Project Runeberg ·
