Sida 59
En underbar man från vår storhetstid. Af Isak Fehr. Med 7 bilder
EN UNDERBAR MAN FRÅN "VÅR STORHETSTID.
55
att, så långt hans krafter räckte, skulle han arbeta med lif och lust, för att hans fädernesland skulle nå samma berömmelse, d. v. s. äfven i den fredliga odlingens värf intaga sin plats som en stormakt. Den tanken släpper han aldrig. Och då svårigheter och motigheter möta honom mångfaldigt vid fullföljandet af de två stora verk, som under 40 rastlösa år aldrig upphörde att sysselsätta honom, hans stora botaniska arbete Cam-pi Elysii och hans stora antikvariska arbete Atlantican, så uppehälles modet, så får han nya krafter, så tar han nya tag, när hoppet leende förespeglar honom, att hela det öfriga samtida Europa icke kan framvisa några så kostbara och väldiga folianter, som dessa från det fattiga Sverige, hans älskade land med dess ärorika forntid, dess mäktiga nutid och, som han fast trodde, lysande framtid. Och med spejande ögon sökte han utforska, hur detta fåtaliga holländska folk räckte till för allt. Han såg då den idoga flit och ihärdighet, som i alla tider utmärkt detta märkvärdiga folk, han såg, hur dessa människor odlat till trädgårdar det land, som de eröfrat från oceanen och dagligen måste försvara mot denne nyckfulle härskare. Han såg deras konstrika mekaniska inrättningar och hur vinden som deras trogne tjänare dagligen mångdubblade deras arbetskraft. Han fattade den stora uppgiften, på hvilken människosläktet i årtusenden arbetat och ännu arbetar, att göra naturens väldiga krafter till människans tamda undersåter, på det att hon, befriad från det tyngsta arbetets släp, må få fullfölja nya vägar till nya mål, som hägra för hennes hopp. Men dessa drömmar och syner voro endast som vackra melodier, som öfverallt från luft och haf och jord omsväfvade honom, under det han med outtröttlig flit studerade sin medicin och sin botanik. Den kärlek till växtvärlden,
som han först fått i faderns botaniska trädgård och som följt honom till Uppsala, fick i tulpanernas och hyacinternas förlofvade land ny näring och ny väckelse. Om man i denna rikt och mångsidigt utrustade ande skulle utleta några hufvudböjelser, så länka de sig till botaniken, till fornforskningen och till att intaga främsta platsen, ledningen och härskarsätet inom hvarje område, där han är verksam.
Äfven i Holland väckte den svenske studenten beundran. Han var ett vackert exemplar från ett genom tappra dater då prisadt och fruktadt folk. Hans sång samlade skaror för att lyssna. Hans lärare häpnade öfver hans kunskaper. Hans rykte flög vida. Och Europas stoltaste monark, »Kung Sol», Ludvig XIV, som kring sin kungatron samlade som hyllande vasaller äfven lärde och konstnärer, bjöd honom en förmånlig anställning i Frankrike. Men han vände efter något mer än ett års vistelse utomlands tillbaka till sitt land, drifven af hemlängtan och begär att ställa sina krafter i dess tjänst. Han förde med sig sin gräsbok (så kallade han sitt herbarium), en mängd rara frön och plantor, modeller och ritningar samt hufvudet fullt af nya kunskaper och nya jättestora planer.
Han begaf sig åter till Uppsala, där han nu slog ned sina bopålar för hela sitt återstående lif. Vid 25 år utnämdes han till medicine adjunkt, vid 28 år till e. o. professor i botanik och vid 30 år till professor i anatomi och botanik, vid 32 år till rektor vid universitetet och vid 33 år till lärosätets kurator, ett slags inspektorssyssla öfver universitetet, som nu blifvit inrättad för att råda bot på de många oregelbundenheter och stridigheter, som fått frodas under många årtionden i professorernas lärda republik. Rudbeck var visserligen blott en i ett triumvirat af kura to-
Källa: Project Runeberg ·
