Sida 130
OTTO SALOMON.
till porträttet å föregående sida.
Den lifsgärning som af Otlo Salomon på Nääs utförts, har blifvit mycket olika bedömd. Ingen kan förneka att han är Nääsmetodens och Näässystemets skapare inom slöjdundervisningen och att hans teorier rörande denna undervisning trängt segrande fram öfver hela världen, hvarmed sammanhänger att det svenska ordet slöjd blifvit fullkomligt internationel till sin användning.' Men hvad erkännandet af allt detta sedan innebär, är icke utan vidare klart. Ty Nääs-metoden har många beundrare och — många vedersakare.
Dessa senare harma sig öfver att Nääs blifvit en dogm. Men hör själf hvad den föregifne dogmatikern skrifver: "Nog tror jag, att det s. k. Näässy-stemet haft sin tid, men denna ligger i det framfarna och icke i det närvarande, än mindre i det vardande. Sedan flertalet af dess satser nu blifvit så allmängiltiga, att de åberopas som själfklara af personer, hvilka säkerligen icke skulle vilja medverka till spridandet af något som kommer från Nääs, finnes intet vidare behof af ett Nääs-system på slöjdundervisningens område. Må det dö bort och hvile det i frid. Icke skall man finna mig bland de sörjande. Jag har sedan länge förlorat tron på systemer inom uppfostringskonsten och tror nu blott på personligheter.3
, En personlighet inom uppfostringskonsten — det är just hvad Otto Salomon är. En af dessa sällsynta entusiaster, som kunna helt gripas af en stor idé och helt viga sitt lif åt arbetet för dess förverkligande.
Vår gamla svenska husslöjd höll på att dö ut. Maskinernas tidehvarf var kommet, och många händer som förut varit oändligt skickliga och flitiga, lades i trög sysslolöshet i knät.
Det blef rop om en nationalekonomisk förlust. Stora krafter sattes i rörelse. Det finge icke gå därhän, att slöjden dog ut.
En af de förste och ifrigaste af dem som sålunda drogo i härmed för det gamla goda, var en ung man, Otto Salomon, som nyss blifvit fästad vid den af hans morbroder, Aug. Abrahamson, ägda och bebodda egendomen Nääs nära Göteborg.
Den unge Salomon gick alltid och bar på pedagogiska planer. På stunder som han hade lediga från landtbruket hade han redan meddelat frivillig
undervisning i allehanda ämnen bland godsets ungdom. Ju mera han kom slöjdproblemet in på lifvet, desto tydligare såg han dess innerliga sammanhang med det stora spörsmålet om en allsidig uppfostran. 1872 hade han grundlagt en slöjdskola för gossar. Två år senare, samtidigt med att han blef utnämnd till slöjdinspektör i Älfsborgs läns mellersta distrikt, en liknande skola för flickor. Nya slöjdskolor inrättades öfverallt och behofvet efter dugliga lärare blef kännbart. Detta gaf anledning till öppnandet på Nääs af en kurs — den första, icke blott på Nääs utan öfver hufvud taget — för utbildande af slöjdlärare.
Men Salomons nationalekonomiska spekulationer i detta stycke hade som nämnts öfvergått till att bli allmänt pedagogiska. Slöjdundervisningen borde vara något mycket meia än blott och bart en förskola för handtverksutöfning eller en förströelse och rekreation. Den skulle lära eleven att tänka klart och arbeta noggrannt, den skulle uppfostra honom. Slöjdens skolning af hand och öga skulle vara en skolning af karaktären.
De långvariga kurserna för utbildandet af speciella slöjdlärare upphörde därför snart, och de sedan världsberömda 6-veckors kurserna för lärare och lärarinnor — öfver 100 ha hittills hållits, besökta af 4,116 deltagare, representerande 36 olika länder! —togo sin början. Nu hade S. funnit en väg, på hvilken han utan betänkligheter kunde fortgå. Tack vare Aug. Abrahamsons storartade frikostighet, som ingen gång låtit honom sakna medel i handom, och af hvilken han och hans sak äfven efter dennes död genom "Aug. Abrahamsons stiftelse" äro i åtnjutande, kunde han, understödd af en stor pedagogisk beläsenhet och en outtröttlig hängifvenhet för sin uppgift, så småningom föra sina idéer till seger. Och han har alltjämt gått framåt och utvecklat sin verksamhetssfär. Utom slöjdkurserna pågå nu regelbundna lekkurser, skolkökskurser m. m. på Nääs.
Då H. 8 D. denna gång meddelar direktör Salomons bild är det närmast med anledning af hans nyligen inträffade 55-årsdag. En sommar, när det är full "säsong" på Nääs, hoppas vi kunna återkomma, och inskränka oss därför nu till dessa rader.
CARL DAVID EKMAN. †
Genom ingeniör C. D. Ekmans den 3 sistlidne nov. timade frånfälle förlorade den svenska industrien en af sina mest märklige män och en som varit banbrytare för en helt ny industrigren — den för tillverkning af sulfit-cellulosa.
Född i Kalmar den 17 mars 1845 och son till den på sin tid kände fornsaksforskaren, provinsialläkaren O. C. Ekman, ägnade han sig först åt apotekareyrket samt tog provisorsexamen. Kort därefter inträdde han som elev vid Tekniska Högskolan i Stockholm, därifrån han utgick 1868.
Efter att bland annat ha utfört arbeten åt Vetenskapsakademien, anställdes han 1871 som ledare och kemist vid en trämassefabrik, tillhörig Bergviks sågverk i Helsingland. Denna trämassefabrik bedrefs då ej med fördel och därför ansträngde sig ingeniör Ekman att utfinna en ny metod för träfiberns frigörande. Han fann slutligen medlet i sur svafvelsyrlig magnesia, hvarmed träet skulle kokas. Den gamla trämassefabriken ombyggdes för att därmed exploatera den nya uppfinningen, men många svårigheter mötte och många hårda nötter måste knäckas, innan
det lyckades för ing. Ekman att fabriksmässigt tillgodogöra uppfinningen. Nutida sulfitcellulosaingeniö-rer stå helt andra hjälpmedel till buds än de han hade att tillgå; och han hade att utforska mycket, som nu är en själfklar sak.
Under oktober 1874 kom den nya fabriken i god gång, men redan under sommaren 1873 hade det nya fabrikatet kunnat förevisas konungen, som då gjorde ett besök å Bergvik.
En amerikanare hade förut patenterat ett sätt för att med ett annat svafvelsyrligt salt framställa cellulosa, men det hade ej lyckats honom att komma till någon användbar metod i trots af ifriga experimenter, hvilka strängt hemlighöllos, och han öfvergaf idéen.
Ingeniör Ekman var den förste, som bragte sul-fitkokningsmetoden till användbar form, och antagligt är att han ej alls kände till amerikanarens försök, ty eljest hade han lätt kunnat afskräckas från mindre försök.
Han fick mest efterföljare i Tyskland, där en professor A. Mitscherlich under 1874—75, dock sedan Ekman framkommit med fabriksfärdiga resultater,
— 114 -
