Sida 704
»punch» och dess redaktör.
För HVAR 8 DAG af SIG. STENBERG.
■
BlllllÉi
Efter porträtt. Klichl: Bengt silfversparre.
SIR F. C. BURNAND. Hufvudredaktör för »Punch».
Det påstås att engelsmännen i forna tider voro ett mycket humoristiskt folk. De hade Dickens, som skref tusensidiga volymer sprudlande af underliga ordvändningar och med en fantasi i satsbildning, som öfverträffade allt förut startadt. De hade Thackeray, äfven han en ordkonstnär, som roade folket med en dimmig satir, och de hade hundra andra — alla mångordkunnighetens män, de långa meningarnas, upprepningarnas tappra hjältar. De blefvo folkets smågudar, dessa, de utnämndes till "klassiker", och Englands humor blef instiftad, prägeln en gång för alla slagen, dess bana utstakad.
I medio af år 1841 — en julidag efter hvad sägnen förmäler — skedde emellertid något som direkt ingrep i denna humors nationella lif och som allt sedan dess vetat att i rigoröst konservativ anda bevara och vörda den glorvördiga traditionen. Det var "Punch" som startades!
"Punch or the Lordon Charivari" torde till namnet vara bekant äfven utanför det förenade konungariket, och om ock dess humor ej är den moderna kontinentens, så kan den väl dock anses besitta så mycket intresse, att dess omnämnande är värdt ett eget litet kapitel!
Nåväl! Låtom oss öfvergå till 1841 — födelseåret.
Det var, åtminstone för att vara i England, en utomordentligt vacker sommar den gången. Solen lyste så varm och klar, fåglarna sjöngo gladt och oförtrutet i de lusende små trädgårdarna, och om kvällarna — Englands sentimentfyllda kvällar med ljufva miss-röster tolkande kärlekslängtans jolmiga yemod — var den goda månen nästan ständigt full. Ännu var på den tiden London en enkel idyll, och människorna lefde lyckligt och gladt med hvarandra.
Isynnerhet lefde de så om söndagarna, då i hvart enda hushåll, utan undantag, en stor rostbiff tronade på middagsbordet, och en hvar familjemedlem var iförd sina aili a vackraste kläder....
Denna välsignade sommar var det som fyra af det vackra vädret lifligt uppspelta män beslöto sig för att starta en stor, litterär och konstnärlig skämttidning, en som skulle slå alla småblad ur brädet och bli tongifvande för humorns Brittannia. Med någon svårighet samlade de fyra männen samman 25 pund sterling, stämde möte på någon lokal (namnet har tyvärr ej räddats från glömskan), där, enligt ännu existerande små noteringar, ganska rikliga förfriskningar intogos, och så börjades arbetet på tidningens första nummmer.
Det trycktes i 5,000 exemplar — men redan andra dagen var upplagan utgången, och en ny lika stor lades i präss. "Punchs" framgång var gifven — äfven den andra upplagan slutsåldes.
Stiftarna, som varit i stor ängslan öfver utgången af sitt för den tiden mycket vågade företag, gnuggade nu förnöjdt händerna och allierade sig med flera andra humorister, och så småningom uppstod en *stab"„ hvilken under årens lopp vuxit till en fast konselj, som vid uppstående luckor fylles lika regelbundet som nånsin platserna kring ett kungligt rådsbord.
Af stiftarna vill jag endast framhålla namnet Mark Lemon, dels därför att dess klang är så uppfriskande och dels för att bäraren af det namnet var i årtionden fästad vid tidningen samt mer än någon af de andra stiftarna bidragit till framgången---
Sådan är alltså i korta drag historien om "Ptmchs" grundläggning, men naturligtvis finnas äfven mångahanda legender och rykten. Det är ju alltid så vid världshistoriska tilldragelser och vid ryktbarheters födelse — folkfantasien får fritt spelrum, "fakta" uppstå af tomma intet, och personer med liflig inbill-
»UR PUNCH:» »VINDARNES LEK». (Den kejserliga väderhanen).
— 688 —
