Sida 378
VÅR SKYTTERÖRELSE.
Efter jotograji Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
FRÅN ÖSTERGÖTLANDS SKYTTEFÖRBUNDS FÄLTSKJUTNING VID BJÄRKA-SÄBY I MIDTEN AF FÖRRA MANAD EN. Omkring 180 skyttar deltogo. Förste pristagare K. Sjögren (1). Andre pristagare Lagerberg (2). En kvinnlig skytt, fröken
Anna Bielke (3).
DEN NYE PROVISORN.
[Berättelse för HVAR 8,DAG af GÖSTA HENNING.
Klockan slår sex.
Sex klara spröda toner från det gamla, präktigt snidade vägguret med Carl XI:s namnskiffer, som i öfver hundra år prydt det gamla apotekets ena kortvägg.
Gasen brinner med ett entonigt surrande ljud — dubbelt märkbart i den stillhet som råder härinne. Kunderna äro få i kväll. Det rägnar ute och om söndagen vill man hälst vara frisk.
Ibland öppnas apoteksdörren helt försiktigt. För ett ögonblick blandar sig det blåhvita Auerljuset från hörnlyktan med apoteksrummets gula gassken. Hvarenda piga i sta'n känner till det gamla apoteksuret, och urtaflan på stadens rådhus har inte varit upplyst på de sista tjugo åren. Det är så behändigt att titta in genom dörrspringan och se hvad klockan är slagen. Äldste eleven vet så väl hvad det är fråga om, men ibland glömmer man att stänga dörren efter sig, och då blir det fart i benen för att se efter hvem det kunde vara. De enda ljud som höras äro gasens surrande och fottrampet från gatan.
Tjänstgörande provisoin är nykommen och samtalet med äldste eleven har aftynat under dagens lopp.
Det är en liten obetydlig ung man på tjugoåtta år, enkel och anspråkslös både till klädsel och utseende. Ett groft skuret ansikte med näsa à la Cyrano och ett par stripiga mustascher, som hänga vid munnens vinklar, men därtill ett par blå, ärliga ögon, som försona mycket af det andra.
Hans hem ligger långt uppe i Norrland, och det landet älskar han och dit längtar han, men omständigheterna ha fört honom hit ned till södra Sverige och nu är det ej lätt att komma dit upp igen.
Dagarne strax före hans hitkomst hade tjänstgöringen varit sträng för de andra på apoteket, ty personalen var ju ej fulltalig; då därför den nye pro-visorn kom med kvällståget, hade han genast fått ta' nattvakten.
De båda andra farmaceuterna längtade ut och upptagna på annat håll, ansåg man sig ej behöfva ta' någon hänsyn till den nye kamraten, som såg så an-
språkslös ut i sin bruna ulster. Det var just inte något vänligt mottagande, och den lille "nye" såg nedstämd ut, då han efter den enkla supén skulle gå upp på sitt farmaceutrum.
Nu förbjöd visserligen en gammal tradition farmaceuter och elever att umgås, men på detta ställe hade under äldste elevens tid för honom gjorts undantag, ty man hade haft ungt gladt folk och inte sådana där gamla, skalliga exemplar, som nita sig fast vid en receptur i åratal. I tjänsten var man öfver-och underordnad, men vid glaset hände det ofia att Bibiens ord besannades — att de ytterste skola varda de främste — ty äldste eleven var stark i dryckjom.
Den nye provisorn hade därför knappt afslutat mönstringen af sitt lilla vindsrum med dess allt annat än stilenliga möblering, då en knackning på dörren kom honom att fara upp från den en meter långa hvilsoffan, som "gubben" vid något tillfälle låtit sätta upp på rummet till sina provisorers välbefinnande.
Det var bara äldste eleven, som frågade om han fick stiga på:«
Jo, för tusan, det gick godt för sig.
Ja! det var nu kanske inte riktigt passande, men äldste eleven tyckte att lite sällskap väl inte gärna kunde skada första kvällen.
De andra hade haft affärer på annat håll och alla kunde ju inte vara ute på en gång. Om därför provisorn ville hålla till godo, kunde ju han få bjuda på ett litet glas punsch, som han händelsevis hade hemma, så kunde man ju prata en stund. Lägga sig kunde man ju inte strax om det kom sjukbud. Någon riktig ro blef det nästan aldrig före tolf och provisorn visste ju ännu inte hvar saker och ting hade sin plats.
ja aet nåde han inte haft något emot, och så hade äldste eleven som en ål slunkit ut för trapporna och efter ett par minuters förlopp återkommit med en hel liter marinpunsch och ett par flaskor af Apotekarnes vischyvatten — grande grille.
Cigarrer fanns å ömse håll.
— 362 —
