Sida 851
HVAR 8 DAG
Barck förstå, att allt ej stod rätt till med hans kära Johansson och utlät sig sålunda: "Hva' f-n nu då! Har herrn blifvit kär eller — galen? Är inte Hvilero det yppersta ställe för söndagshvilan herrn kan önska sig? Hvad är det för "herrskap", som herrn trifs bättre med än hos oss? Hvasa?". . .
Johansson svarade icke och fastän det skar honom i hjärtat höia sin egoistiske chef mumla om, att . . .: "det är tacken, för att man tar hand om så'na där fattiglappar och gör folk af dem" — så lät han inte med en min förråda, att han nu snart ansåg måttet rågadt och börjaae tänka på att skaffa sig en drägligare tillvaro. Grosshandlare Barck gick och slog igen dörren efter sig med kraft. Fru Barck tyckte det var "oförskämdt" af en "töcken där kontoispojke" att "sätta näsan i vädret" fast hon medgaf, att till trädgårdsdräng var han som "klippt och skuren".
Slutligen en dag vid genomögnandet af en daglig tidning fick vår man se en annons af följande utseende :
— Ung man ej öfver 40 år, helst gift, erhåller stadigvarande framtidsplats med hög lön och provision å en af våra förnämsta köpmansbyråer. Skicklighet i bokföring, korrespondens å franska, tyska och engelska samt kolonialkännedom erforderlig. Kompetent sökande företeende intyg om omutlig redbarhet och energi vände sig med svar till "A. B." D. N. annonskontor, Stockholm.
Han tällde hop tidningen, sjönk tillbaka mot ryggstödet, blundade under det han rannsakade sitt inre, om han verkligen "stod måttet" vis à vis alla kom-petensvilkoren, reste sig och öfverför med en medlidsam och bekymrad blick sin trådnötta kostym samt drog en djup suck vid detta — "helst gift" — i annonsen. Om han skulle försöka. Natuiligtvis utan chefens vetskap. Hur skulle det gå annars?
Han svarade. Flärdfritt och utan skryt samt med en brilljant stil affattade han svaret, hänvisande till en 10 årig tjänstgöring i branschen, satte ut sitt namn och adress samt lade själf brefvet i postlådan.
Det var icke utan, att hans hjärta klappade häftigare än vanligt, då han en vecka senare mottog svar med anhållan, att för muntligt meddelande infinna sig å Billmarck & C:os kontor, fråga efter chefen konsul Billmarck söndagen den etc.
Vederbörligen uppiffad och på grund af sin medfödda blygsamhet nästan med hjärtat i halsgropen infann han sig i god tid på ort och ställe, men hade så när ramlat baklänges, då han, vid öppnandet af dörren till yttre kontorsrummet, hastigt stod ansikte mot ansikte med den unga flickan med sönderrifna klädningen. Han sade sitt ärende. Hon bad honom sitta. "Konsuln" var icke kommen än. De voro ensamma i det stora rummet med de många pulpeterna och flickan satte sig vid skrifmaskinen. Han förstod alltså att hon var en af affärshusets kontorsbiträden. Då han någorlunda hämtat sig från öfverraskningen af detta fatala möte, just nu då han behöfde allt sitt lugn, hviskade han fram, rädd för sin egen röst, och med blicken sänkt mot golfvet — —
— Är ni mycket ond på mig fröken?
Svaret kom äfven något dröjande:
— Ja — — nej--jaså, ni
känner då igen mig, och hon fäste sina stora mörka ögon forskande på honom.
— Om jag känner igen--
jag har sökt er öfverallt, sedan den där ledsamheten hände mig, bara för att---
— Åh för all del--Ett litet missöde kan ju
lätt hända. Jag vet förresten inte själf, hvad jag gick och gapade på. Det kanske var mitt fel lika mycket som ert.
— Åh, ni är allt för god, fröken.
— Sanningen att säga. har äfven jag tänkt på er, fortsatte hon. Ni såg så olycklig ut, att jag gärna velat säga er något vänligt ord, men vi stodo ju alldeles i folkströmmen, och min trasiga klädning.--
Han reste sig.
— Gif mig er hand på att ni förlåtit mig.
— Gärna, svarade hon och räckte honom sin lilla fina hand, som han varmt tryckte och behöll en stund.
En blick--en hostning i trappan--båda satte
sig åter på sina platser. Chefen för huset Billmark & Co. inträdde hälsande, icke märkande den rodnad, som betäckte maskinskrifverskans kinder.
Utan många formaliteter fick Johansson platsen. Konsuln hade nog hört sig för om den unge mannen och funnit den han önskade. Glad som en spelman lämnade han chefens rum, men kunde inte underlåta att ännu en gång trycka den unga flickans hand till afsked.
— Vi blifva nu kamrater här, fröken och jag. Från den l:sta tillträder jag min plats.
— Så roligt, utbrast hon, under det han ännu kvarhöll hennes hand.
Chefens ansikte syntes hastigt i dörren--
— Såå ni känna hvai andra förut ser jag. Ursäkta herr Johansson--jag glömde verkligen fråga
--är ni gift--?
Vår unge man släppte sitt tag bugande.
— Nej inte ännu herr konsul — men---?
— Jag förstår, svarade konsuln leende: "Rom byggdes inte på en dag". Akta sitt lilla hjärta fröken Petié. Lycka till då och välkommen till oss.
Grusshandlare Barck hvisslade inte den dagen, då Johansson talade om sin förestående flyttning med ty åtföljande inkomster. Fru Barck höll på att få dån-dimpen, då hon några månader efter läste: Förlofvade
John Johansson Karin Petré.
Så går det när man trampar på släpet.
En märkesdag i Kiruna samhälles utvecklingshistoria, var den 4 sept., då det nya tingshuset i när värö af landshöfdingen, landsstatens tjänstemän, meolem-mar i tingshusbyggnadskommittén samt den till tinget samlade allmänheten, invigdes.
Foto. Borg Mesch, Kiruna.
KlicM: Bengt mifimpam
DET NYA TINGSHUSET I KIRUNA.
