Sida 754
HVAR 8 DAG
Foto. Duhs, Söderhamn. , „ K,iM' Kem- A-B- Bm*
GRUPP FRÅN NORRLANDS SKOGSMANNAFÖRBUNDS ÅRSMÖTE I SÖDERHAMN DEN 4-5 AUGUSTI.
tung det hade hon redan märkt. Springa efter hjälp? För att han skulle ligga och dö i kölden och mörkret. Nej, här fanns bara ett, hon lade sig på knä i snön och började arbeta med slädan. De afslitna remtygen voro fastfrusna i snön och hela slädan satt stadigt inkilad i en väldig drifva. Slutligen fick hon den på medar igen, släpade med alla sina krafter upp mannen i slädan, bäddade väl om honom med sin päls och med fällarna, hällde rästen af vinet i hans mun och spände slutligen sig själf som häst.
Hela hennes lilla gestalt spändes, svetten dröp af henne, trots vinternattens kyla, hon snafvade öfver rötter och stenar, föll och reste sig igen, och slutligen var slädan nere ur skogen och ute på vägen. Nu gick det lättare. Stjärnorna glimmade öfver hennes hufvud, skogen stod så stilla och granarnas grenar slokade, tyngda af snö. Det var riktigt vackert. Bara inte vägen vore så förfärligt lång. Margits armar värkte, det kändes som de skulle slitas från kroppen, säkert ha de blifvit utdragna och långa som aparmar, tänkte hon, men sak samma med dem, det måste gå, måste gå. Och hon trafvade vidare. Där, där, skymtade ljuset från "stora salongen", grindarne till parken hade hon lämnat öppna efter sig då hon sprang efter hunden, och nu bar det ner för stora alléen — uppför gårdsplanen höll det på att bli henne öfvermäktigt, men det måste gå och det gick. Det svartnade för hennes ögon, den lilla hästen sjönk ned vid trappan, darrande. Men blott för en minut, upp igen, Gud måtte han lefva! Hon ref undan fällar och filtar, han kändes varm och när hon rörde vid honom jämrade han sig sakta. Upp med porten, ner i köksvåningen, förskräckta skrik, andfådda, otåliga förklaringar, lif och rörelse, och inom några minuter låg främlingen nedbäddad i gästrumssängen med bandage om hufvudet och varma krus vid fötterna.
Lilla Margit tänkte ingen på och allra minst tänkte hon på sig själf. Men när främlingen slutligen vaknade till medvetande och började med svag röst fråga om allt som händt, då gömde sig lilla Margit bakom de tunga gardinerna i rummet nästintill och grät så hon skakade. Men af baraste fröjd. Slutligen kröp hon i säng i sitt lilla rum och gamla Lina kom in till henne och bäddade väl om henne och var orolig och välment och gaf förebråelser och kyssar i lika kvantitet.
Men Margit somnade och sof till klara dagen.
Och när hon vaknade stod far och mor och syster Brita vid hennes säng och de kysste henne och hon måsse berätta allt från början till slut, och i den berättelsen var vägen "kort" och slädan "lätt" och Margit "inte alls rädd". Och främlingen hade inte ett
blekt vackert ansikte och små svarta mustascher, utan var bara "den stackars kärn".
Efter frukosten fick Margit lof att gå och se om den stackars kar'n som nu var ganska kry, fast matt och svag, och som han fått höra, hvilken del lilla Margit taget i hans räddande så var det med tårar i sina mörka ögon, som han tackade sin lilla räddande ängel. Och den lilla ängeln grät och var mycket generad och skulle hälst velat springa ifrån alltihop. Men hon fick vänja sig för främlingen stannade länge på Björnboda och Margit behöfde aldrig vara ensam mer, utan fastmera längtade efter att klockan skulle bli fem och att mor och syster skulle resa på kalas. Hon hade ju "sin stackars karl".
Och honom fick hon behålla.
Efter fotografi. KRYSSAREN ZEPHYR, Kliehf: Bengt Silfrmparrt.
vinnaren af Östersjöpokalen vid K. S. S. kappsegling 5 aug. Egare hofmusikhandl. G. A. Lundqvist. Den vackra mahogny-yachten om 71/2 ton är ny för året.
— 738 —
