Sida 152
HVAR 8 DAG
som rullar på afstånd — en hund som skäller långt borta — ett par träskor som klappra mot vägen. Och i dalsänkningen där nere går en gammal bonde: han hojtar åt sina oxar och smäller med piskan, medan han plöjer sin åker.
En gumma med ett svart huckle om hufvudet står i sin dörr med handen öfver ögonen och ser bort åt vägen.
Se — nu brister molnlagret i kanten och solen bryter ändtligen igenom i skarpt sönderdelade strålknippen, som erinra om den förgylda solen öfver predikstolen i min barndoms kyrka. Och alldeles på samma sätt lyste solen på det gratulationskort, som min skolflamma gaf mig till min första nattvardsgång och som föreställde Kristi dop. Allt sedan dess har jag nu i snart tjugu år trott, att det bara var vid Jordanens strand som solen kunde lysa så. Men jag ser att jag har misstagit mig.
Men det räcker icke länge. Solen gömmer sig igen, som om den blygdes att visa sin tärda och bleka färg. Skuggorna falla långa. Om få minuter börjar skymningen falla, den långa skymningen, och det blir kallt till natten. Framför mig ligger vägen i en rak linie, grå och ändlös. Sparfvarna sitta i rader på telegraftråden och pipa sömnigt.
Skuggorna växa. Allfarvägens spleen trycker
mig, och jag vänder hem till mitt ensamma hus. * *
*
Nu kommer den mörka tiden. Nu kommer årets sista tid.
Nu stänger man sig inne och ser till att alla dörrar och fönster sluta väl tillsammans. Den värme naturen bestod är förbrukad; så får man då tända sin brasa och roa sig åt eldens slocknande sken på den gula tapeten. Och det är som om det stigande mörkret vidgade tomrummet mellan de fyra väggarna, och man tycker sig känna ensamheten växa upp som
DEN DANSKA LITTERÄRA GRÖNLANDSEXPEDITIONEN ÅTER HEMMA.
Efter fotografi. Kliehf: Bengt Silfversparre.
GRUPPBILD, tagen i dessa dagar af den danska Grönlandsexpeditionens män: Mylius Erichsen, författare, ledare af exp. (1), Grefve Harald Moltke (2), Kand. Knud Rasmussen (3).
en mur omkring sig. Man tycker sig se den lura öfverallt i rummet med två svarta hål till ögon, den ligger och halfsofver under möblerna, den sitter på huk i rummets alla skumma vrår och den kryper mellan bladslingorna i tapetens sinnessvaga snirkel-mönster. Ensamheten . . . Jag mins inte att jag var mörkrädd som barn; men det kunde hända, om jag, en eller annan gång blifvit lämnad ensam hemma — det kunde vara midt på förmiddagen när det klara dagsljuset spelade in genom alla fönster — då kunde det hända, att jag darrande af skrämsel gick ur rum och i rum och tittade i alla vrår, bakom dörrarne och i garderoberna, för att öfvertyga mig om att jag var ensam, verkligen alldeles ensam. Och när jag fann att ingen var där, ingen alls mer än jag, blef jag rädd för allt och ingenting ... för mig själf, för klockan på väggen, för möblerna, för spegeln — i synnerhet för spegeln . . .
Men när elden brunnit ner och skimret på tapeten mattats, sluter man sina ögon och lyssnar till vinden, som hvisslar vid gårdsknuten, och vill drömma sig långt bort till morgonlandet där naturen aldrig öfver-lefver hvad hälst ingen borde öfverlefva, sig själf. Och kanhända visar det sig då, att själfva drömmarna förlorat sin bärkraft från fordom, att man öfverlefvat själfva sin längtan. Ty man öfverlefver så mycket. Kanske för mycket. Det skulle eljes icke så många känslans pauvres-honteux gå omkring, hvar på sin ensamma väg, och undra öfver sitt tomma lif med själen svept i stämningarnes paltor.
ETT VÄLGÖRENHETSFRIMÄRKE TILL TUBERKULOSENS BEKÄMPANDE.
Efter 2V2 års händelserik bortvaro har nu den danska litterära [-Grönlandsexpeditionen-] {+Grönlandsex- peditionen+} återvändt till Köpenhamn.
Deltagarna uttrycka sin stora tillfredsställelse med de vunna resultaten.
Exp:s ledare är inbjuden att i London hålla föredrag om vistelsen i
snölandet.
* * *
Det för några dagar sedan af den danske postex-peditören Holböll väckta förslaget om försäljandet genom postverket af ett välgörenhetsmärke har, äfven i Sverige, redan mycket uppmärksammats. Idén är utmärkt och kommer antagligen att inom den närmaste framtiden realiseras. Om användandet af frimärket, hvilket skulle lösas såsom tillägg utöfver det vanliga portot, kombinerades med kringsändandet af jul-och nyårskort, skulle afsevärda summor kunna insamlas.
Kliché: Bengt isujvcrxparrt.
EJNER HOLBÖLL, den danske postexpeditören som väckt förslaget om välgörenhetsfrimärket.
