Sida 356
PER TEODOR CLEVE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
En af Sveriges utmärktaste vetenskapsmän, en synnerligen mångsidig forskare, som förvärfvat sig ett europeiskt kändt namn, professorn i kemi vid Uppsala universitet, Per Teodor Cleve, fyllde den 10 febr. 65 år och har i samband härmed afgått från sin lärostol.
C., som är Stockholmsbarn, son till grosshandlaren, sedermera stadsmäklaren Fredrik Teodor Cleve och Sofia Ulrika Glansberg (adoptivnamn Lindberg), blef student i Uppsala 1858, fil. kand. 1862 och promoverades till fil. d:r 1863. Han blef s. å. docent i organisk kemi vid Uppsala universitet och 1870 adjunkt i kemi vid Teknologiska institutet i Stockholm. 1872 höll C. de Thamska föreläsningarna i kemi vid Vetenskapsakademien, 73 - 74 föreläsningar i geologi vid Stockholms högskola, förestod vårterminen 1881 professuren i geologi och mineralogi vid Uppsala universitet samt utnämndes 1874 till professor i allmän-och åkerbrukskemi därstädes.
C:s kemiska skrifter behandla hufvudsakligen platinans ammoniakaliska föreningar, de sällsynta jordmetallernas föreningar och naftalins derivat och finnas intagna i Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens publikationer. "Der Altmeister auf dem Gebiete der seltenen Erden" kallades C. nyligen, såsom svenska tidningar meddelat, af en framstående tysk kemist. Med afseende på den utmärkte vetenskapsmannens kemiska arbeten får man heller icke glömma de läroböcker i oorganisk och organisk kemi, som han under årens lopp utgifvit för begynnare och mera försigkomna. C. har för öfrigt lagt sig i hög grad vinn om sina lärjungar; han har sålunda sökt intressera de studerande för utförande af vetenskapliga originalundersökningar och verkat för de akademiska studiernas och examinas ordnande på ett mera planmässigt sätt, bl. a. genom ett 1885 till fil. fakulteten ingifvet förslag, som gaf anledning till de 1891 vidtagna ändringarne i detta hänseende.
Men C. är, såsom redan nämnts, hemma på andra områden än kemiens, nämligen äfven i geologi, botanik och zoologi. Med understöd af Letterstedtska stipendiet företog han 1868-69 resor i geologiskt
syfte till Rhentrakten, Schweiz, Frankrike, Förenta staterna, Canada och Västindien, hvarunder han upprättade en geologisk karta öfver de nordöstra Antillerna, hvilkas geologi han beskref i en uppsats.
I sina botaniska arbeten har C. sysselsatt sig med sötvattensalgerna och diatomacéerna, beträffande hvilka senare han i synnerhet koncentrerat sig och utgifvit många uppsatser. Genom mikrogeologiska undersökningar af aflagringar har han påvisat diatomacéernas betydelse för geologien. Genom undersökningar af de pelagiska diatomacéerna har han framhållit deras betydelse för kännedomen om rörelserna i hafvet och vattenmassornas flytning. C. intar sålunda en synnerligen framstående plats inom den i våra dagar med all ifver bedrifna planktonforskningen, hvilken i Sverige påbörjades i samband med hydrografiska forskningar 1893 och sedan årligen fortsatts af Cleve och C. Aurivillius. Plankton är en en benämning på sammanfattningen af de i oceaners och insjöars vatten kringdrifvande organismer, hvilkas studium är af synnerligen stort intresse ur flere synpunkter. Dels utgöra de födan åt alla hafvens högre djurformer, speciellt fiskarne, dels äro de af stort värde för utforskande af vattenmassornas flyttning i oceanerna. De organismer, som bilda plankton, tillhöra såväl växtriket, fytoplankton, som djurriket, animaliskt plankton. Och bland de olika encelliga alger, hvaraf i de flesta fall fytoplankton utgöres, finnas diatomacéerna, beträffande hvilka C. är specialist. Med ett ord, C. är en af de mest framstående planktonforskare, som intagit ett rum i teten vid de senare årens internationella hydro-grafiskt-biologiska undersökningar.
Af utmärkelser har C. erhållit ett ovanligt stort antal. Han blef 1871 ledamot af vetenskapsakademien och erhöll 1881 och 1894 dennas större guldmedalj öfver Berzelius. 1891 kreerades han till jur. hedersdoktor vid Glasgows universitet, och 189ä tilldelade Royal Society i London den eminente forskaren Davy-medaljen. C. är för öfrigt medlem af många utländska akademier, som velat hedra den skarpsinnige, fullt möderne vetenskapsmannen.
NORDISKA MUSEETS NYE CHEF.
Arthur Hazelius' plats som styresman för Nordiska museet har hittills stått obesatt, men har Nordiska museets nämnd nyligen utsett t. f. intendenten vid museet d:r Bernhard Salin till att bekläda den viktiga posten.
S„ som är född 1861, blef 1890 fil. d:r i Uppsala. Han anställdes 1889 som e. o. amanuens vid statens historiska museum och blef 1891 t. f. Hjert-bergsk amanuens därstädes. I jan. 1903 blef S. t. f. föreståndare för Nordiska museet. Från början konsthistoriker, ägnade sig S. snart åt den förhistoriska arkeologien och har äfven arbetat på medeltidsarkeologiens samt religions- och mytforskningens områden. Han har under olika resor studerat de mest betydande kulturhistoriska museer i Europa. Bland hans arbeten märkes det nyligen publicerade "Die altger-manische Thierornamentik".
S:s närmaste uppgift är nu att ordna samlingarne i den stora museibyggnaden på Djurgården, hvilket kommer att taga flera år i anspråk.
Foto. Klemming, StoeMm. B. SALIN.
— 340 —
