Sida 412
HVAR 8 DAG
Men adjunkten slungades hårdhändt nog ur den ljufva föreställningens värld direkt in i verkligheten af fröken Martinas spefulla röst som sade:
— Ja, kommer bara komministergården, kommer nog också komministerfrun, det är min tanke om saken. Vill adjunkten nu vara snäll och gå in till de andra och tala om, att det blir sillsallat till kvällen, så blir dom glada.
När fröken Martina tio minuter efter kom in med sallatsbrickan, satt adjunkten med en mörk rodnad afsides från de andra och lade patience, och när den lätta supén var afäten, var han borta, innan skollärarn ännu hunnit taga rocken på sig.
Det gick också märkvärdigt långsamt med denna rockpåtagning i afton. Fröken Martina som var sömnig och förtvifladt gäspade bakom sin schal tog ett resolut tag och skulle hjälpa honom.
Men skolläraren greps af en förunderlig känsla, då han kände hennes hand på sin arm.
— Hvad — fröken Martina, sade han med sin tunna, öfveransträngda röst, och grep ifrigt efter hennes båda händer och såg henne in i ansiktet med sina rödkantade klippande ögon — hvad — hm — om vi två skulle gifta oss med hvarandra! Detta är någonting som jag gått länge och funderat på, skall jag tala om. Har ni lust? Nu kommer en lång och enslig tid, och det är godt att vara två. Om ni bara hade lust! Ni skulle minsann inte behöfva att komma och ångra det och godt om utrymme är det därborta i skolhuset, som ni vet. Ni skulle aldrig behöfva känna en doft af tobak en gång. Vi skulle alltid sitta där nere och spela om lördagskvällarne, eller hur?
Han vinkade ifrigt till klockarn som med händerna i byxfickorna och rynkad panna stod i salsdörren.
Men fröken Martina gjorde sig lös med en il-snabb rörelse. . > -‡
— Att magistern, som ä gamla karln, kan stå och prata sådana dumheter midt i natten, det är då för tokigt.
Och borta var hon. Man hörde henne stunden efter skramla med porslin ute i köket.--
— Nej, nej, min bror, sade klockaren när han med en tvär knyck stängde dörren efter den slokörade skolläraren, — den fågeln gick inte att fånga — — fastän den sitter i bur, småskrattade han och snoppade det rykande ljuset han höll i handen.
Han blef en stund stående i farstun, innan han gick in. Med ljuset i hand gick han bort till den lilla spegeln i hörnet och böjde sitt ansikte tätt intill glaset. Han räknade rynkorna i pannan. Noga taget voro de blott sju om man räknade med den lilla öfverst under hårfästet, ja, det var ju också ett par fula veck mellan ögonbrynen, annars var ansiktet glatt och jämt
— och inte ett grått hår — det hela riktigt passabelt för en så pass gammal karl. Han myste belåtet och gick in i salen, där fröken Martina nu höll på att plocka in porslinet i björkskänken.
Klockaren ställde ljuset ifrån sig; han gick några slag kring golfvet. — Jo, dom kan hitta på, sade han bröstande sig, den där skolfuxen var inte dum minsann, hm, hm —, nu tänkte de visst röfva bort dig ifrån mig hva? Men dä slog slint ha ha ha! Ett tocke påhitt, han fingrade nervöst på urkädjan,
— nog kunde dom väl förstå att du inte vill öfverge mig, hm!
Han fortsatte att slå sina kretsar kring bordet, gick i en åtta fram och tillbaka öfver trasmattan.
Fröken Martina svarade inte. Försiktigt placerade hon asietterna för sig och glasen för sig, saltkaret kilade hon med en knyck in i vrån på öfversta hyllan.
— Att tänka sig att folk kan vara så ogement dumma, fortsatte klockaren, och ett så'nt frieri se'n, midt för ögona på andra. Flytta dit bort i skogsen-
samheten i det tomma skolhuset, det var också en» idé — om det åtminstone varit adjunkten som kommit med förslaget — hm! Nej, då har du det väl bra mycket bättre här, inte sannt? Och ville du bara så —- vet du nog, att både hand och famn stå dig öppna hos mig.
Fröken Martina reste sig häftigt, hon slog igen skänkdörren med en hård smäll. — Nej, låt oss nu för all del få ro för i dag, det här blir sannerligen för mycket —, hon drog småfrysande schalen tätare omkring sig och gick mot dörren, — godnatt.
— Ja ja — godnatt då, du får tänka på saken Martina, jag menar allvar och anbudet är inte att förakta.
Fröken Martina ryckte tvärt på axlarna och stängde dörren efter sig med onödig styrka.
Den kvällen släppte fröken Martina inte ned rullgardinen i sitt rum utan låg länge och iakttog huru blänkarne från fyren hvarannan minut spelade på tapeten. Hon låg och tänkte på, att hon bestämdt skulle följa med lotskuttern, när den härnäst seglade post och proviant ditut.
Kfter fotografi. EN S VÄLTKONSTNÄR.
En "professor" Papuss har i egenskap af svält-konstnär lyckats ådraga sig en viss uppmärksamhet i Tyskland. Han låter innesluta sig i en stor glasflaska, hvilken under iakttagande af all kontroll förseglas, och i denna flaska tillbringar han så fulla åtta dagar utan att förtära hvarken mat eller dryck. Han har endast en paket cigaretter att trösta sig med i sin frivilliga fångenskap. För att möjliggöra sitt kraftprof är han öfver hela kroppen omlindad med en 300 meter lång och 7 cm. bred binda, hvilket lär på ett för hans syfte förmånligt sätt inverka på blodomloppet: och ämnesomsättningen.
— 396 —
