Sida 131
HVAR 8 DAG
experimenterade i samma riktning. M:s arbeten föranledde sedermera anläggningar af tyska sulfit-cellulosa-fabriker.
Vid Bergvik sökte man strängt hemlighålla den nya metoden, hvarför andra sträfvade efter att komma underfund med. huru den nya cellulosan tillverkades. Det hade måhända varit bättre både för Ekman, hans arbetsgifvare — en engelsk firma I. Thomson, Bonar & C:o — och den svenska industrien, om vederbörande af-stått från hemlighetsmakeriet och gifvit andra tillfälle till att på legal väg tillgodogöra sig det nya i metoden och att bidraga till dess vidare utveckling.
Sedan tillverkningen kommit i god gång och årligen förbättrats, sökte ing. Ekman att kunna få disponera ett pappersbruk för att själf förädla sin cellulosa till papper. Han kom därigenom i underhandling med en på sin tid mycket omnämnd chef tör en fabriksanläggning, som numera ej ens existerar till namnet. Där fanns ett litet pappersbruk och en natron-cellulosafabrik, om hvilkas arrendering eller köp ing. E underhandlade för sitt bolag. Han ville emellertid före afgörandet försöka om de i cellulosafabriken befintliga kokarna passade för hans kokningsmetod, och därunder inträffade att antydda chef genom en sin då pålitlige hejduk lyckades utforska Ekmans hemlighet. Därefter blef ingen affär af. Ek-
man fick finna sig i att man med någon förändring använde hans metod, tog patent, hvilket han försummat, och då efter bästa förmåga sökte få andra att bygga fabriker.
Metoden började nu bli känd och kom så småningom i händerna på personer, som kunde vidare utveckla densamma, och grunden till den nu så stora och lifskraftiga svenska sulfitcellulosaindustrien var lagd.
Efter 1879 vistades ing. E. ej så mycket vid Bergvik. Han sökte att i utlandet få användning för sin metod. Vid Ilford i England byggdes först en fabrik härför. I norra Frankrike har han anlagt ett par sulfitfabriker och vistades på Sicilien en tid för samma ändamål, därunder han en gång öfverfölls af stråtröfvare och blef illa knifhuggen. Under omkring ett år var han i Demerara i Sydamerika för att pröfva sin metod på tropiska växter, men troligtvis utan framgång.
1883 blef han chef för "The Ekman pulp and paper Co. Ltd", som i Northfleet nära Gravesend byggde en sulfitfabrik med pappersbruk. Denna anställning innehade han tills under förra året, då han drog sig tillbaka.
Sistlidne sommar vistades han i Sverige, men insjuknade därunder svårt. Mot hösten kunde han återvända till sitt hem i England och har nu dukat under för sin sjukdom.
Kliché: Bengt Silfversparre,
C. D. EKMAN. † Sulfit-cellulosans uppfinnare. Efter ett äldre porträtt.
ETT MÄRKLIGT JUBILEUM.
* * *
Ingeniör E. var gift med en engelska och sörjes af henne samt 3 barn.
Af dem som närmare kände honom beskrifves han såsom en god och älskvärd människa. Så vidt vi känna, förvärfvade ing. Ekman ej någon förmögenhet på sitt arbete, som dock alltid varit energiskt och plikttroget.
Genom sin lifsgärning har han emellertid beredt den svenska industrien ett stort gagn och hans minne har sin gifna och säkra plats i svenska industriens häfder.
a. müntzing.
N. A. H. PALMSTIERNA.
— 115 —
Klichl: Bengt SVfver.^Kurt.
N. A. H. PALMSTIERNA. 9 nov. 1854—9 nov. 1904.
Landshöfdingen friherre Hjalmar Palmstierna kunde den 9 nov. fira 50-årsjubileet af sin verksamhet i statens tjänst. Frih. P. som i 12 år varit landshöfding i Smålands län, och som dessförinnan haft så höga värdigheter som generalmajors och statsråds, blef föremål för en storartad hyllning.
I samband med firandet af sitt jubileum fick landshöfdingen mottaga medaljen i guld af adertonde storleken med inskrift: Illis quorum meruere labores, att i kädja af guld bäras om halsen.
