Sida 720
HVAR & DAG
vår.
För HVAR 8 DAG af LISA.
Har du kändt riktigt hur det käns att draga långa,, långa andedrag och insupa doften af nyutslaget björk-löf? Jag har det och minnet däraf i trenne vårar, just vid den tiden då björkarne stå i sin första fägring med späda, fina blad och då det doftar intensivt, hälst mot aftnarne i solnedgången. Det var tre sådana aftnar som aldrig går ur mitt minne och som gjordt att doften af nytt björklöf är för mig något af lif — evigt lif. Vi hade råkats efter år af längtan — längtan efter den stora kärleken, den, som följer en, långt efter döden, in i det obekanta, fjärran landet-Vi möttes och funno i hvarandra vår drömda längtan — det var en afton vi sutto nere vid sjön, som var kransad af björkar och vi talade om vår unga kärlek och vår gamla längtan.
Så skildes vi åt — för att träffas, och sedan ej mera skiljas — alltid — alltid få följas åt — inte mera gå olika vägar — en gemensam väg! Han gick ut i lifvet för att kämpa sig till vårt hem — vår drömda idyll — jag var hemma i den gamla prästgården, i eit lugnt, tiyggt hem. Det är åter en vårafton — äfven nu stodo björkarne i sin fägring, han och jag vandrade nu båda den korta vägen till kyrkan — bröllopsklockorna ringde, syrener, hvita som brudtankor, voro strödda på vägen. Mitt hjärta klappade hörbart — tycktes det mig under den hvita bruddräkten, så var då den stunden kommen att han och jag skulle börja vår gemensamma vandring genom lifvet, huru härligt låg ej lifvet för oss — alltid få vara tillsammans! — tyckte jag att kyrkklockorna ringde för mina öron, inget, inget annat än detta: alltid vara tillsammans! Lifvet var vårt och lyckomöjligheterna våra. Och så ringde klockorna sitt alltid — alltid — Så kommer en vårafton, hvars minne af björkdoft sammanprässar mitt sinne. Fönstren stå vidöppna, de hvita gardinerna fläkta och kommer mig att tänka på brudslöjor. Doften af granris från rummet där jag sitter, blandar sig med doften af nytt björklöf utanför — det står en svart kista där inne, som om en stund skall bäras bort, det är han, som jag älskat med mitt varma kvinnohjärta, det var ju han och jag som skulle vandra den långa, långa vägen tillsammans och alltid vara tillsammans, så drömde vi tvänne vårar förut, då vi gingo i bröllopstankar och bröllopslycka, som förbyttes i dyster, kvalfull natt, tills kanske en gång den vår kommer då syrenerna ständigt blomma och doft af nyutslaget björklöf ständigt smeker ens tankar och drömmar och då bröllopsklockor ljuda sitt: alltid — alltid — få vara tillsammans.
I HVAR 8 DAGS PRISTÄFLAN FÖR UTMÄRKTA SVENSKA ORIGINALROMANER år prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen)
det största som någonsin utfösts i liknande täflan. Alla våra skriftställare inbjudas att deltaga. Tåflingstiden utgår den 15 aug. 1905. Närmare bestämmelser återfinnas i H. 8 D. för den 25 dec. 1904.
VI fästa emellertid särskild uppmärksamhet vid det oeftergifllga villkoret, att till H. 8. D:s täflan inlåmnadt arbete icke får ha förut varit annorstädes erbjudet eller till annan täflan insändt. Uttrycklig försäkran härom skall dtfölfa namnsedeln.
— 704 —
//. S D.i OOTKBOROSFOTOORAF. KOcht: Kern. A.-B. Bengt Siijvereparre àthlm—Ubg.
TYSKA ESKADERNS OFFICERARE I TROLLHÄTTAN PÅ INBJUDAN AF DEN SVENSKA ESKADERN. 1. Vice Amiral Fleischel, Tyska Eskaderchefen. 2. Konteramiral
Dyrssen, Svenska Eskaderchefen. 3. Major Grill, Kommendant å Elfsborgs fästning.
