Sida 440
SVEN LAGERBERG. †
SE PORTRÄTT I HVAR 8 DAGS FÖREGÅENDE NUMMER.
I det längsta hade man hoppats att den sjukdom som på sista tiden hemsökt general Lagerberg, och hvilken tagit en allt allvarligare vändning, icke skulle få herravälde öfver en natur som in i höga ålderdomen visat sig så ovanligt spänstig och motståndskraftig, men dessa förhoppningar gäckades och Marie Bebådelsedag ingick budskapet att den gamle, som få populäre generalen slutat sina dagar. Därmed har vårt land mist en af de mest framträdande representanterna för dessa ursprungliga, rättframma och enkla personer af den gamla stammen, hvilka tyckas på väg att försvinna utan att en senare generation kan taga deras mantel på sina axlar och uppbära den på det enda möjliga, obeskrifliga sättet.
Sven Lagerberg föddes i Göteborg den 21 jan. 1822 som son till öfverstelöjtn. grefve Carl Sven Lagerberg och hans maka, född von Rosen. Efter slutade militära studier blef han 39 underlöjtnant vid Andra lifgardet, där han tre år efteråt befordrades till löjtnant. 49 blef han officer vid generalstaben och följande år adjutant hos dåvarande kronprinsen, sedermera konung Carl XV. 52 blef han kapten i armén, 53 i regementet och följande år major i armén. Då Carl XV bestigit tronen förblef Lagerberg i sin adjutantställning hos honom. 59 blef han chef för d. v. härtigens af Östergötland, numera konung OscarII:s, stab. Tre år senare finna vi honom vid endast 40 års ålder som öfverstelöjtnant i armén och chef för landtför-svarsdepartementets kommandoexpedition, som han ledde till 66. Då utnämndes han till öfverste och sekundchef för det regemente han som officer från början tillhört, Andra Lifgardet. Vid tronskiftet 72
utnämndes grefve Lagerberg till chef för konungens stab och 80 på en gång till generallöjtnant i armén, chef för lifgardesbrigaden och generalbefälhafvare för fjärde militärdistriktet, som den tiden omfattade trupperna i Stockholm och kringliggande orter. Vid militärdistriktsförändringen 89 utnämndes L. till chef för femte militärdistriktet, i hvilken egenskap han dock kvarblef blott till 90, då han vid fylld pensionsålder afgick. General i armén blef han 89. Fr. o. m. 89 var han t. f. öfverkommendant för Stockholms garnison.
I Krigsvetenskapsakademiens andra klass invaldes han 64 och i Akademiens första klass 67. Äfven i det politiska lifvet har Lagerberg deltagit, i det han under åren 66—84 tillhörde Första kammaren. I Stockholms stadsfullmäktige var han åren 63—69 ledamot.
Bakom dessa data ligger som man kan förstå en synnerligen mångsidig verksamhet. Men Lagerberg var mannen som motsvarade alla kraf och hans meritlista är långt ifrån uttömd med ofvanstående, som endast utgör hufvudkonturerna till det yttre förloppet af en lefnadsbana, hvilken varit fosterlandet till så rikt gagn.
Om "general Sven" berättas som bekant talrika anekdoter, ofta något drastiska, men lika mycket vittnande om den frimodiga öppenhjärtlighet och den omutliga rättskänsla han visade i alla lifvets lägen. Han hade vid sidan af sin begåfning en rik fond af humor och företedde en i hög grad orginell personlighet. Men framför allt såg man i grefve Lagerberg hedersmannen — och minnet af honom skall sent glömmas.
ERNST JAKOB KEIJSER. †
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Helt oväntadt har den underrättelsen ingått, att biskopen i Skara stift Ernst Jakob Keijser den 26 mars utan föregående sjukdom aflidit vid 59 års ålder.
Den så hastigt bortgångne var född i Stockholm, där fadern var apotekare. Student i Uppsala 63, ägnade han sig först åt humanistiska studie* blef fil. kand. 68 och promoverades följande år till fil. doktor. Efter att en del år ha tjänstgjort som lärare vid läroverk i Stockholm aflade han 76 teol. kand.-ex., och sedan han prästvigts, kallades han året därpå till docent i praktisk teologi vid Uppsala universitet. 79— 80 förestod han professuren i dogmatik och moralteologi. E. o. hofpredikant 78, befordrades han sedermera till kyrkoherde i Örebro, hvilken befattning han 80 tillträdde. Fem år senare erhöll han transport som domprost i Strängnäs. Vid vakans på biskopsstolen i denna stad 89 uppfördes han på första förslagsrummet, men nådde dock icke denna värdighet här, utan först vid biskop Beckmans i Skara frånfälle 95, då han utsågs till dennes efterträdare. Han tillträdde sitt ämbete den 1 maj 96 och hade alltså vid sin död icke fullt 9 år verkat på sin höga post.
Men dessa 9 år ha varit fyllda af mycket arbete. K. tog sin uppgift så allvarligt som möjligt, var for-
drande mot både sig själf och andra. Sin förnämsta plikt som stiftschef ansåg han ligga i det personliga öfvervakandet af alla under honom sorterande angelägenheter, och icke lär det vara regel att biskoparne inom sina stift företaga så täta och omfattande visita-tioner som dem han med alltid outtröttligt intresse för församlingarnas bästa allt som oftast förrättade.
På samma gång K. till sin kyrkliga åskådning var en strängt konservativ man, har han gifvit många vackra prof på den omutligaste frimodighet och själfständighet åt alla håll. För visso var han en myndig man, som fordrade respekt för sitt ämbete, men det var lika mycket öfvertygelsens värma och intelligensen i hans ord som den pondus med hvilken de fram-sades, som tillförsäkrade honom åhörarnes uppmärksamhet.
Biskop K. har tagit del i fyra kyrkomöten och vid dem gjort betydelsfulla inlägg. Som förf. var han ganska flitig och har utgifvit dels öfversättningar från grekiskan, dels skrifter och tidskriftsartiklar rörande religiösa och kyrkliga frågor.
Biskop K. var sedan 1871 gift med Maria Magdalena Kjerrulf.
— 424 —
