Sida 210
C. A. TORÉN. †
Med domprosten Torén ingick i de kära minnenas värld den siste af de ryktbare åttioåringar, hvilka bildade det stolta gamla gardet i sekelslutets Uppsala: Anton Niklas Sundberg, Per Hedenius, Sigurd Ribbing, John Arsenius, Herman Ludvig Rydin.
Daeligen säg man den lilla krokiga gestalten med raska steg taga sina promenader, ofta vid sidan af ärkebiskopens rakryggade kämpagestalt, eller professor Rydin, hvilkens tygförmögna öfverrock och vidbrättade väldiga cylinder gåfvo dess b irare en öfverväldigande prägel vid sidan af den spenslige domprosten. Oftast åtföljdes han dock af någon yngre teolog, hvilken stödde honom i halkan. Den som inte sett honom förut, visste att domprosten Torén var den gamle herrn med det långa vackra håret, hvilken gick med högra handen instoppad i den vänsta rockärmen och tvärt om.
Aldrig lifvades en eldsjäl af en mera änglagod vilja, ett mera fromt och älskande hjärta än hos gamle Carl Axel Torén. Det var något af Guds frid öfver honom, något alldeles obeskrifligt älskligt och nobelt.
I många år inspektor för Stockholms nation höll han af hvar och en af landsmännen på sitt innerliga, hjärtevida sätt. Då nationen uppvaktade honom, öfverväldigades han alltid af rörelse, och den lilla gestalten skakades häftigt från hufvud till fot. Hans vältalighet är ju känd, men då den riktades till hans "älskade, outsägligt älskade landsmän", var det alltid som om han sökte efter ord, ännu mildare, godare, hjärtligare ord för att tolka känslorna.
Hvarje år, en vecka före l:a maj, kom nationens förste kurator upp och utbad sig äran af hans närvaro på den sedvanliga majmiddagen.
Farbror inspektor blef hjärtans glad och tackade med många varma ord och många snälla klappar. Han talade om huru innerligt han längtade efter att åter få omslutas af den kära, oförgätliga kamratkretsen.
Men under den påföljande veckan hade hans anhöriga fullt upp att göra med att öfvertyga honom om vådan af att vid så framskriden ålder gå på majmiddag till de glada stockholmarna.
Ändtligen lät han också öfvertala sig, och i sista minuten kom där alltid ett bref från var forne inspektor, däri han lät sin ålder vara en ursäkt för att han ej kunde infinna sig. Så fortgick det år från år. Den som en afton i midten af 90-talet passerade den Knösska gården vid Trädgårdgatan 14, kunde på nedra botten få se honom sitta vid sitt skrifbord mellan tvenne långa ljus. Gardinerna voro aldrig neddragna; mången gick förbi där endast för att uppfånga en skymt af den åldrige och vördade vetenskapsmannen vid sitt arbete.
Där skref han en gång följande vers i en ung landsmans autograf album:
"Till dig, o yngling, ännu rikt belyst af sol och vår, Ur sena ålderdomens stilla undangömda dal En hjärtlig hälsning, full af gladaste förhoppning går. Tag hälsningen emot och måtte fröjder utan tal, Af evighetsnatur, du under lifvet smaka tå Och himmelsk frid dig redan ofta här på jorden nå." Och nu har han ingått i den fridens värld han trodde på, och af hvilken han själf och hans lefnad gaf den bästa bilden!
—st —st.
NAGRA AF PÄRLORNA FRÄN DEN PÅGÅENDE UTSTÄLLNINGEN I STOCK HOLM AF BÖCKER TRYCKTA FÖRE ÄR 1500. 2/s af de exponerade skatterna tillhöra k. biblioteket, rästen är lånad frän Uppsala universitetsbibliotek och Västerås och Linköpings stiftsbibliotek
1. "Dat leven öns Heren Jesu Christ" ett af augustinermunkarnas i Hem mästerliga tryck utfördt 1497.
2. Den s. k. 42-radiga bibeln, Gutenbergs första större verk, af hvilken omkring 40 fullständiga ex. äro bevarade. Tryckt 1455.
3. Schedels "Liber chronicarum" af år 1493, 1400-talets största illustrerade verk. Tryckt hos Anton Koberger, Nürnberg. Träsnitten, öfver 2,200 i antal, äro utförda af Michael Wolgemut m. fi.
194
C. A. TÖREN.
