Sida 415
HVAR 8 DAG
RYSSLAND JUST NU.
FRÅN HVAR 8 DAGS UTSÄNDE KORRESPONDENT.
VI.
EN AFSTICKARE TILL KONSTANTINOPEL.
Det ryska handels- och sjöfartskompaniet var be-själadt af en poetisk ingifvelse då det fastställde turlistan för linien Odessa-Konstantinopel. Man lämnar den prydliga men ledsamma sydryska storstaden på lördags morgon, utan att behöfva stiga opp i otta, och man kommer fram till sultanens utomordentliga hufvudstad på söndags kväll, just vid solnedgången, som låtit Bosporens palats lysa i all sin prakt, men öfver dess ruiner och de i evig grönska hvilande byarna vid dess stränder redan kastat några af kvällens skuggor. Öfverallt ser man den vackra röda flaggan med halfmånen och stjärnan, på de många segelbåtarna lika väl som på villornas tak och vid sultanens med kanske litet för ålderdomliga kanoner späckade fort. Vid ett af dessa måste ångaren en god stund ligga och vänta på den obligatoriska tillåtelsen att få löpa in till Konstantinopel; och de resande ryssarne förarga sig och titta med sina kikare kritiskt på dessa befästningar, som turkarne dristat sig anlägga så nära Sevastopol. Slutligen kommer dock en båt med det stämplade papperet och ångaren kan tillryggalade den korta sträcka, som återstår till det Gyllene Hornet. Skutari med sina cypresslundar och måleriska husmassor skymtar till vänster och sultanens praktfulla palats Dolma Baktche ses till höger, på den europeiska sidan, med sina hvita murar badade af Bosporens vatten.
Ångaren kastar ankar och kringsvärmas genast af en massa småbåtar, man kommer ner i en af dem med eller mot sin vilja, och åtföljd af en hotellkom-missionär ros man bort till de låga och svarta träskjul, där Galatas tullstation är inkvarterad. Där letas det framför allt efter böcker och cigarretter, men en rysk
kursbok och Bourgets L'Etape, som man hittar i min kappsäck, anses inte förgripliga och få passera. Värre går det en annan resande, som har några ryska noveller från Kaukasus och ett litet häfte om de ockulta vetenskaperna: båda skickas för närmare undersökning till censuren! Och det trots de obligatoriska dricks-pängarna.
Man är ingenstädes så hjälpsam mot främlingar som i Konstantinopel, och ingenstädes måste hjälpen betalas dyrare. I vagnen, som för en till hotellet, sitter redan en ytterst hjälpsam människa, tolken-vägvisaren, som tagit stadens sevärdheter på entreprenad och som anses oundgänglig för turisten. Det är en mycket obehaglig parasit, som talrikt förekommer i Konstantinopel och gör vistelsen där mindre behaglig och mycket kostsammare, än den kunde vara. Under masken af utsökt artighet och obetingad ärlighet är han en tyrann och en blodsugare — för en dit man inte vill och stör ens meditationer genom platta anmärkningar, ligger i komplott med stadens alla skälmar, både köpmän, präster och värdshusvärdar, begär tio francs för sina tjänster, men tar mer än det tredubbla. Och ändå är det svårt att undvara honom, åtminstone första dagen.
I Pera och Galata reder man sig utmärkt med franska språket, som alla människor där känna någorlunda till, men i Stambul är det värre. På Peras gator och i Galatas gränder hör främlingen visserligen oftast ett tungomål, som han nog i början tar för turkiska, men småningom anar han af dess välljud och smidiga svada, att det är hellenernas språk. Man kan lefva länge i Pera och Galata och tro sig vara i en grekisk
Kliché: Kern. A.-B. tfengt Silfverrparrt Sthlm—Gbg.
Stora Galatabron, sedd trån Stambul, med trupperna återvändande efter selamlikceremonien. I bakgrunden Galatatornet.
täfter fotografi.
FRÅN KONSTANTINOPEL
— 399 —
