Sida 572
DEN AFGÅENDE OCH DEN NYE AMERIKANSKE MINISTERN I
STOCKHOLM.
Det kom som en stor öfverraskning, att Förenta Staternas representant i Stockholm, mr Thomas, skulle lämna den post han så länge innehaft och efterträdas af mr Gra-ves. President Roosevelt hade ju blifvit omvald, så att ingen parti-förändring ägt rum. Och lika fullt blef minister Thomas, den mest populäre och inflytelserike representant som Förenta Staterna någonsin kan få i Sverige och för rästen numera lika mycket svensk som amerikan, återkallad. Hvarför? Det vet man endast i Hvita Huset.
Om minister Thomas meddelade H 8 D. en del data vid tillkännagifvandet om hans tillbakaträdande från sändebudsposten.
Förenta staternas nye minister i Stockholm, mr Graves, som på fredagen i förra veckan anlände till hufvudstaden — vår fotografi af de båda ministrarne är tagen samma dag, under mr Graves' första visit hos mr Thomas — är öfverste och senator. Han
ÅTER TILL LIFVET.
För HVAR 8 DAG af ELBE.
Med trötta dröjande steg kom husfadern öfver gårdsplanen på väg till hufvudbyggningen. Han gick böjd som en gammal man, och vid hvarje steg stödde han sig tungt på käppen. Kommen ett stycke från förstugutrappan stannade han, lyfte försiktigt hufvudet och kastade en skygg blick upp till frontespisfönstret. Då ingenting var att se där annat än hvita gardiner innanför blanka rutor, slog han åter ned blicken, suckade djupt, vände så och gick något raskare till flygeln, där bagarstugan var inrymd.
Systern, som stod vid ett af borden med ryggen åt dörren och med båda händer raskt trillade hvete-skorpor, vände sig om vid låsets knarrande men fortfor tyst med sitt arbete, då hon såg, hvem som inträdde.
Husfadern slog sig ned på den lilla bänken mellan dörren och ugnen, hvarifrån en väldig, ännu lågande glödhög utsände sin kraftiga värme.
Under en lång stund växlades intet ord. Systern fyllde så småningom plåtarna med degbollar i jämna rader, och det lätta rifvande ljudet af hennes händer mot bordsskifvan interfolierades endast af kolens sprakande och en och annan tung suck nerifrån bänken.
— Kan du inte ta' dig någonting före, Harald! utbrast systern slutligen med en skymt af otålighet i rösten. Jag står ej ut längre att höra dig pusta så där!
— Det blir nu tredje julen. Har du tänkt på, att Lillan fyller tre år just i dag, Helena? svarade husfadern i urskuldande ton och såg på henne med denna halft förtviflade blick, som hon så ofta mött under de sista åren alltifrån den där förfärliga dagen, då broderns hustru helt hastigt förlorade sina själsförmögenheter, men som alltjämt skar henne i hjärtat.
— Tror du jag skulle glömma det? Men vi kunna ju absolut ingenting göra, kära du, endast vänta och hoppas, påminde systern mildt och fortsatte med sitt arbete.
— Vänta, ja! Ha vi inte väntat, Helena?--
Om jag åtminstone kunde få se och tala vid henne ibland. Tror du inte ... att jag vågar... endast ett ögonblick..
— Nej, nej, för ingen del! Du vet ju, att hon inte får oroas på minsta vis. Det kan ha de värsta följder, har ju doktorn sagt. Försök att ha tålamod, Harald. Vår pröfvotid kan vara under lång tid ännu — men den kan också vara tillända redan i morgon, om Gud är oss nådig.
— Har du ej ännu märkt någon förändring i hennes tillstånd? Inte något, som tyder på, att minnet vaknar?
— Nej, hon är likadan: följer mig misstroget
— 556 —
ff. 8 D:i STOCKHOLMSFOTOGRAF.
MR GRAVES PÅ BESÖK HOS MR THOMAS.
Klicht: Bengt Silfversparre.
har i nio år tjänstgjort i aktiva armén, hvaraf fyra under inbördeskriget. Han har vidare varit ordf. i republikanska nationalkonventet, statssenator och talman i representanternas hus i Minnesota. Mr Graves har lefvat midt i de specielt svensk-amerikanska trakterna och torde sålunda ha insikt om svensk-amerika-nernas förhållanden.
