Sida 89
HVAR 8 DAG
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA.
UR »TIBETANSKA ÄFVENTYR» AF D:R SVEN HEDIN.
Ur sitt under närmaste tiden utkommande nya arbete "TIBF-TAVSKA ÄFVENTYR" har vår fräjdade forskningsresande tillställt H.8D. en skildring af utomordentligt intresse, därtill fogade ORG1NALFOTOGRAHER, hvaraf ett antal kommer att återgifvas i bokarbetet. Tillfölje det rikliga fotografiska materielet nödgas vi dela skildringen, och följer ena delen håinedan medan den
andra införes i nästa nummer.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Indusbron vid Kalatji. k™. «™tsufl*t*™ »um-ot,.
Det är julaftonen 1901 och i Ladaks hufvudstad. Det iskalla Tibet, våra segrars, sorgers och äfventyrs land ligger bakom oss. De sista lamelernas klockor hafva tystnat på min gård och våra veteraner luta sina långa halsar öfver fyllda krubbor, väl värda den hvila, som vintern skall skänka dem. Men själf hade jag ingen ro att följa deras exempel, Indien lockade mig med sina pagoder och palmer och Lörd Curz^n hade inbjudit mig att gästa hans slott. Väl varnade mig de kaschminska myndigheterna och europeiska missionärerna i L(h från att midt i vintern trotsa Himalaja och det lömska passet Sodji-la, som årligen kräfver så många offer i människolif. Hela tåg af kulis hafva där spårlöst försvunnit, begrafda under nedstörtande laviner. Och postbefordringen öfver passet är hvarje vinter afbruten i minst två månader. Men då jag icke ändrade mitt beslut, gjorde myndigheterna allt för att underlätta färden. Vid hvarje station, som förde mig ett steg nämare Sodji-la, fick jag med telegrafens tillhjälp underrättelser om snöförhållandena och infödingarne i närheten af passet voro befallda att lämna mig hjälp.
Den första stora scenförändringen på vägen från Tibet till Indien hade vi redan bevittnat vid Pang-gong-tso, som ännu hör till tibetanska platålandet, under det att vi strax väster därom nådde de floddalar, genom hvilka smältvattnet från glasiärer och snöfält i dånande kaskader bryter sig genom bärgen en väg till hafvet. På den 40 mil långa sträckan mellan Leh och Srinagar skulle vi nu bevittna den andra stora scenförändringen, öfvergången från det kala, ödsliga höglandet till Kaschmirs leende dalar
och yppiga furuskogar. Och hvilken olikhet mellan denna i sexton stationer indelade vägsträckas båda ändpunkter! Det lilla Leh med sin gamla öfvergifna konungaborg och sina 4000 invånare, en stad hvars enda betygelse består i dess ringa handel med Lassa och Jarkent, — och det stora Srinagar, maharadjans af Kaschmir residens, en stad med vidsträckta handelsförbindelser och 120,000 invånare.
Nåväl, låt oss bryta upp! Då jag vaknar på morgonen den 1 januari frusta redan fyra små raggiga ladakihästar på min ^ård; ja.* b.siiger den ena, Schag-dur d-. n andra, de båda öfriga bära vårt bagage och vår proviant. Åtföljda af en eskort af ladakis rida vi ned genom den breda dal, i hvars midt Leh ligger och drömme under sina popplar Det lider undan i starkt traf, vi nalkas Indus vid en punkt där ett litet tämpel tronar på en klii pa och där floden tränger ihop sig till en djup hålväg. Här och hvar korsas en bidal, hvars flöde stelnat i köldens bojor och utbredt sig till en väldig iskaka i dalen. I midten är dock vanligen en ränna öppen och öfver denna leder en svik ande bro at lår ga stockar, fästade vid brohufvuden af sten. Hit äro byarna förlagda; d< ras åkerlappar bilda trappstegsforn iga terrasser i dalen, som be\attnas medelst sinnrikt anlagda kanaler. Sjungande och talande mtllan sina höga stolpar följer oss teleg afträden troget mil efter mil. Pigga och lifvade trafva våra små springare upp till ett litet pass, från hvars krön vägen bär hufvudstupa utför genom en tvärbrant, vild ravin, en hålväg, på det mest fantastiska sätt inskuren i gigantiska rullstensterrasser; den mynnar ut i en bredare dal med
— 73 —
