Sida 390
TSARISMENS SÄNDEBUD I PARIS.
Paris 12 febr. 1905.
Tsarens sändebud i Paris, infe det officiella af offentlighetshänsyn och diplomatiens skrankor omgärdade, som residerar i ryska ministerhotellet, men det med oinskränkt maktfullkomlighet utrustade, i mörkret arbetande, som söker bringa framåtskridandet i stå — det sändebudet kom en lycklig slump mig att få se, och kunna presentera för en svensk publik.
Paris allmänna studentförening besöktes vid juletid af en delegation italienska studenter. Hedersrummet bland de däraf föranledda fästligheterna intogs af en minnesfäst öfver Petrarca. Bland de 18 fästtalarne var det en som ådrog sig alldeles särskild uppmärksamhet. Undervisningsministern Chaumié, som presiderade, ropar upp: Öfverste Tsjerep-Spiridovitsj, president för Slaviska sällskapet och för den Kelto-sla-viska ligan. Slaviska sällskapet i Moskva, Kelto-sla-viska ligan? Ingen hade hört talas om dessa storheter. Quid Saulus inter prophetas? Det är: Hvad i all världen hade en tsarens undersåte att göra vid ett latinskt brodermöte? En ung, cirka trettioårig ordensprydd man reser sig, ett fullkomligt manligt skönhetsideal med vaxade mustascher och välfriserade lockar. Jag gjorde i mitt stilla sinne den reflektionen, att det är mera ovanligt att vid 30 års ålder vara öfverste och äga 23, säger tjugotre, ordnar, några t. o. m. storkors, utan att vara prins eller på något sätt lierad med tsarhuset. Mannen börjar emellertid tala, inte om Petrarca, men om alla ryssars själfhärskare och bringar honom sin hyllning. Han slutar med att öfverbringa en hälsning från de millioner, hvilka han representerar och som stå bakom hans ord, till de latinska bröder som i dag firade Petrarca. Talet var ju något egendomligt, men det skulle blifva bättre. Då vi lämnade fästsalen utdelade livréklädda betjänter den ordensprydda öfverstens porträtt på brefkort. Jag tog emot ett utan tanke på att det skulle kunna komma till nytta och hade redan längesedan glömt den sköna presidenten för det slaviska sällskapet i Moskva. Då flyger i ett nu hans namn genom den franska yttersta vänster-prässen.
Då och då går genom den europeiska prässen en notis från Ryssland, en ljusmålning, som talar om reformvänliga vindar, om nåd för politiska brottslingar. Ingen har vetat hvarifrån de kommit, i ett par, tre olika tidningar på en gång, men verkan ha de alltid haft. Nu senast var det nyheten om Gorkis frigif-vande, dementerad dagen efter, som för ett dygn vred vapnen ur händerna på den ryssvänliga men tsarfientliga agitationen. Speciellt den nationalistiska franska prässen har haft egendomliga uppgifter om det ryska revolutionsförsöket med uppgifven källa, 1'Agence latine, den fransk-ryska "telegrambyrån". En af de sista dagarne innehöll t. ex. ett af de förnämsta högerbladen, la Patrie, tror jag, ett "telegram från Petersburg", för-medladt af Agence'n. Det innehöll en protest mot och dementi af det "falska" ryktet om blodsutgjutelserna i Petersburg den 22 januari. "Det är engelska pangar som söka så oro i Ryssland", löd det hetsigt, "det är Daily Chronicle och Times som uppfunnit dessa osannfärdiga notiser, hvilket är så mycket allvarligare, som engelska regeringen ej är främmande för dessa tidningars "hållning".
Men den hedersvärda 1'Agence Latine har nog haft sin hand med på andra håll; de famösa "anarkistbomberna" voro ej alltför främmande för dess verksamhet. På anarkistdåd har ingen människa i Paris
Klichi i Bengt Silfverijarrt.
ÖFVERSTE TSJEREP-SPIRIDOVITSJ. President för Kelto-slaviska ligan m. m.
trott; utom polisens sätt att föra undersökningar hade själfva de omständigheter under hvilka "illdåden" utfördes bort vara nog för att hänvisa till deras ursprung: den ryska hemliga polisen. Bomben i furst Trubet-skoys palats, hvars ingångar bevakas af mångdubbla vakter, saknade den för explosion nödvändiga stubin-tråden; den som verkligen exploderade befann sig i ett fredligt arbetarkvarter, där den blott skulle kunna träffa försenade hemvandrare från fackföreningarnes protestmöte. Den nytta den kunde göra låg i öppen dag: en anarkistbomb i samband med ett dylikt protestmöte skulle ohjälpligt misskreditera den antitsa-ristiska rörelsen och hvad bättre var, ge den efter rysk pipa dansande pariserpolisen tillfälle till massutvisning af ryska landsflyktingar. Det gällde framför allt att afstyra en projekterad massdemonstration mot den fransk-ryska alliancen, hvartill polisen nu vägrade tillstånd med bomberna som förevändning.
Man får säga att 1'Agence latine gjort sin sak bra och man förstår dess många lyckade schackdrag då man får veta att 1'Agence latine och en viss spionchef Tsjerep-Spiridovitsj äro identiska begrepp. Ty i sanning har den ryska regeringen förstått att väl välja sitt redskap och på bästa sätt utrusta det för sitt maktpåliggande värf. Öfverstetiteln och de tjugotre ordnarne lade administration och polismakt lör Tsjerep-Spiridovitsj's fötter; hans presidentskap för den s. k. Kelto-slaviska ligan öppnade för honom de intellektuelles kretsar; hans tjusarhufvud och eröfrar-min befriade honom för hvarje misstanke för allvarligare afsikter med sitt parisérbesök.
Marianne Sjögreen.
— 374 —
