Sida 522
»SVENSKAR I UTLANDET».
För HVAR 8 DAG af MARI MIHI.
På Hampton Court, det forntidsdruckna slottet från Thomas Wolseys, den maktlystne kardinalens, storhetsdagar, där tragedier utspelats och där man spelat tragedier, där Henrik VIII:s blekskrämda gemåler, prydda med sina afrättade företräderskors regalier, skridit fram på den väg, som slutligen ledde till stupstocken utanför Beauchamp Tower, där mäster Hans Holbein af-konterfejat sin kunglige vän och dennes styfva hof i bilder, hvilka alltid skola stå som mönster för ädel och karaktärsfyld porträttkonst, till denna plats, dit Shakespeare kallades att uppträda för Elisabeth och James I, där vi alla hafva sett den en smula teatraliskt listige Bolingbroke spela volant med sina repliker framför den flickaktiga drottning Anna uti "Ett glas vatten", i detta Englands Gripsholm med dess tusentals kvadratmeter oljestruken kanfas finnes en duk af alldeles specielt intresse för oss svenskar.
Taflan, hvilken betecknas med n:r 76 i den Andra Audienssalen, framställer Den heliga familjen. Och detta i oändlighet varierade motiv uppgifves vara utfördt af någon obekant lärling i gamle Titians stora verkstad. Verket är för öfrigt en kopia — ehuru såsom sådan ganska själfständigt behandlad — af ett af Titians tidigaste arbeten, målad mellan 1512 och 1514, befintlig i Madrids Pradogalleri och där tills för några år sedan felaktigt katalogiserad som en Giorgione.
Jesusbarnet böjer sig framåt för att emottaga en krans af rosor, som räckes honom af Sankta Bridget. Bakom henne och till vänster synes en man i rustning, hållande ett banér. Denne föreställer Sankt Hulfus, Sankta Bridgets gemål.
Så vidt jag vet är konstverket okändt hos oss, men borde nog ej vara så. Ty detta är väl enda gången som den italienska renässansen — och till på köpet i dess mest lysande färgfurstes skola — valt en svensk man och en svensk kvinna till tänkta och idealiserade modeller för religiöst måleri.
Sankta Bridget är ingen annan än världens första kvinnosakskvinna, på hvilka vårt land alltsedan dess varit så rikt välsignadt. Det är den stränga frun till Ulfåsa, Brita Birgersdotter, den heliga Birgitta. Och Sankt Hulfus, riddaren vid hennes sida med baneret, är hennes make, östgötalagmannen Ulf Gudmunsson, hvilken åtföljde hustrun på hennes pilgrimsfärd till aposteln Jakobs graf för att lykta sina dagar som munk i
Alvastra kloster. Fru Brita Birgersdotter tillUlfåsa och Ols hammar, inrymd under samma tak som de odygdiga skön-
heterna vid Karl II Stuarts hof — stackars gamla helgon!
* * *
Jag sökte skaffa mig en fotografi af denna för oss så intressanta tafla, men det visade sig ogörligt. Största delen af de konstverk, som inrymmas på Hampton Court, äro tillgängliga i reproduktion, med denna alldeles icke. Jag talade med Londons förnämsta fotografer härom, men fick alltid undvikande svar. De bjödo mig beredvilligt på hundradetals afbildningar ur Hampton Courts galleri, men denna saknades beständigt. Anledningen härtill är en gåta.
Dock, jag fick annat att tänka på, och det hela föll mig ur minnet. Mitt Londonbesök ägde rum sistlidne oktober månad, och nu, ett halft år efteråt, befinner jag mig helt oförmodadt i Madrid.
I går, då jag vandrade i Pradogalleri et, kanske det rikaste i världen, hajade jag plötsligt till; ett gammalt minne dök upp ur min själs skrymslen. Där hade jag ju min förlorade vän från Hampton Court. Men här såg jag originalet, lysande i ett majestät, som fördunklade kopian. Här kunde jag äfven komma öfver ett fotografi af detta Titians ungdomsverk. Visserligen ger denna bild föga rättvisa åt den vackra scenen, men den låter dock betraktaren njuta af kompositionens renhet.
Både jag själf — och förmodligen alla andra med mig därhemma i Sverige — ha lärt oss att uppfatta den heliga Birgitta som en hvass och amper gammal fru, hvilken obarmhärtigt läste lagen för den stackars lilla drottning Blanka.
Titian har gifvit henne liksom de öfriga figurerna den venetianska skönhetstypen. Taflan glöder af den rikaste, fullaste värme. Färgerna tyckas lagda på en duk af solsken. Det ligger en oändlighet af mjuk och kvinnlig ljufhet hos detta helgon från norden, som bjuder Kristusbarnet en krans af de rosor, hvaraf man en gång skulle fläta hans krona. Hennes lockar, gula som axen på Sörmlands åkrar, ringla sig omkring ett ansike, hvilket speglar både religiös extas och förtrolig ömhet.
De båda kvinnorna med barnet emellan sig verka som en tyst musik, såsom ett vekt ackord af längtan och lycksalighet, och detta betonas och fördjupas ytterligare af den ädelt allvarliga mannagestalten bakom dem. Hans fasta, lugna blick, hans mörka hår och skägg, den kalla glansen från hans rustning tjäna endast till att stärka den ljufva fläkt af vek grace och stilla ro, som åskådaren förnimmer.
Då jag i går talade med D. José Echéga-ray om att jag skulle begifva mig till Pra-don, var jag glad att kunna säga, att, ehuru ingen svensk målare finnes representerad där, så finnes där dock två svenskar porträtterade. Och detta porträtt är af Titians hand!
Madrid d. 27 apr. 05.
Mari Mihi.
Efter fotografi. A ' Bengt Silfversparre.
»DEN HELIGA FAMILJEN». UNGDOMSVERK AF TITIAN. Som modeller har mästaren här valt Den heliga Birgitta och hennes make, Ulf Gudmunsson.
