Sida 460
HVAR 8 DAG
lif. Uman asketen tjänstgjorde en gång som klosterträdgårdens vaktare, då han såg tre tjufvar bryta sig in. För att tvinga dem till ånger och bättring bragte han dem genom sina böner att orörliga växa fast vid marken, och sedan de stått så i tre dagar, lät han dem gå, fulla af ånger och villigt redo till bättring. Af de två bröderna Johannes och Teofil dog den förre tidigast; när Teofil redan under sin lifstid ville göra sig en graf, flyttade sig den döde brodern i sin kista för att ge honom plats vid sin sida. Så var de heliga männens lif en kedja af andaktsöfningar, försakelser och underbara skickelser. En af dem närde sig endast med gräs oeh örter och dog i sin ungdom; hans minne bör vara vegetarianerna kärt, och om de icke vore så upplysta som de äro, borde de anse honom som sitt speciella skyddshelgon.
Jag har hufvudet fullt af alla dessa besynnerliga legender, när jag kommer ut i dagsljuset och åter ser Dnjeperns blåa is och den oändliga slättens hvita yta. Ännu är man öfverallt omgifven af minnen från kristendomens första tid i den ryska bygden, jag står på den kulle, från hvilken den helige Vladimir sägs ha störtat det sista hedniska afgudabelätet ner i flodens vågor. Längre bort ligger Askolds graf, och storfurst Jaroslavs gyllene portar, och andra legendariska platser.
Med mindre djärfva händer än på andra håll har den skeptiska vetenskapen här handskats med alla dessa ärevördiga minnen och traditioner. Den har
HEML. UTSKOTTET. II.
visserligen farit illa fram med den gamle Nestor och plockat hans vackra krönika i små bitar. Men man älskar inte, att den profanerar de heliga minnena från kristendomens första tider, ty kyrkan är ju i besittning af sanningen och behöfver inte vetenskapens hjälp. Den som inte besinnar det, kan råka illa ut. En professor i kyrkohistoria i Moskva skref ett högst grundhgt arbete om kristendomens första öden i Ryssland, i hvilket han vågade dra åtskilliga af de gamla berättelserna i tvifvelsmål. Följden var, att han miste sin plats och att man förbjöd honom att trycka fortsättningen af sitt verk. Sådant är ju ingenting ovanligt i Ryssland. Den kyrkliga censuren är naturligtvis sju resor värre än den värdsliga, lika brutal och ännu skyggare för ljuset.
Vid klosterkyrkan träffar jag ånyo de två judegossarna och slår mig i samspråk med dem. De trifvas inte illa i Kiev, tycka sämre om polackerna än om ryssarna och påstå, att de judiska studenterna äro de bästa vid universitetet.
— Och ni är inte rädda för knutpiskan?
— Det är inte så farligt, svarar den äldsta, bara man inte bråkar och i tid vet, hvart man skall sticka rubeln.
— Och bara man kommer ihåg, att man inte lefver i det förlofvade landet, säger den yngre med ett gladt skratt och en klipsk min, som klär honom.
Oleg.
Prof. E TRYGGER, l:akamm. Invald i st. för frih. Åkerhielm, som blifvit förhindrad deltaga.
HERTIGENS AF CONNAUGHT BESÖK I SPANIEN: I vagnen hertigen och konung Alfonso.
NORDENS SPRÅK OCH LITTERATUR VID SORBONNE.
Det stora parisuniversitetets, La Sorbonne, eljest ofantligt rikhaltiga undervisningsprogram har till för få dagar sedan icke upptagit någon rubrik för skandinaviska språk och skandinavisk litteratur, och någon läiostol har ej funnits för undervisning i nordisk kulturhistoria.
Sedan år tillbaka har lektorn vid Lycée Carnot, Paul Verrier, hvars bild vi här återgifva, ägnat de nordiska språken ett ingående studium, och förutom rent vetenskaplig kompetens uppnått en rent af häpnadsväckande färdighet i svenskans, norskans och danskans praktiska användning.
Trots det Verrier, som är
af normandisk härkomst — han vansläktas sannerligen ej på sina nordiska urfäder — blott vistats tillsamman-lagdt några få månader i Norden, talar han flytande de trenne nordiska språken, och, hvad mera är, författar icke blott språkligt oklanderliga utan formfulländade värs på svenska, norska och danska, som därjämte äro verkligt god poesi och icke låta ana en främling som författare.
Verrier har nu också ändtligen blifvit förste innehafvare af en nyupprättad docenturbefattning vid Sorbonne, som numera således räknar de nordiska språken och nordens kulturhistoria bland sina läroämnen.
Han inaugurerade häromdagen sin nya, för oss-nordbor så intrvssjnta verksamhet vid universitetet i Paris, med en inledningsföreläsning öfver den "Skandinaviska individualismen".
H—d H—n.
PAUL VERRIER.
— 444
i
RÄTTELSE. Porträtt af ledamoten i hemliga utskottet häradsdomare J BROMÉE, B1LLSTA, blef i föreg. n:r oriktigt undertecknadl med folkskollärare L. G. Broomé.
