Sida 252
NYTT SVENSK-NORSKT SÄNDEBUD I PETERSBURG.
Efter vårt från Petersburg rappelierade sändebud, grefve A. L. [-Fersen-Gylden-stolpe,-] {+Fersen-Gylden- stolpe,+} hvilken som bekant nyligen efterträdt exc. Lagerheim som Sveriges och Norges utrikesminister, har till envoyé extraordi-naire och minister plénipotentiaire vid kejserliga hofvet i S:t Petersburg utnämnts de förenade rikenas envoyé vid belgiska och nederländska hofven, grefve Anton Magnus Herman Wrangel tillSauss.
Född år 1857, blef W. efter afslutade universitetsstudier 84 attaché i Köpenhamn och,senare, Paris, blef följande år andre sekreterare i utrikesdepartementet och tjänstgjorde därefter som t. f. legationssekreterare och chargé d'affaires i flera hufvudstäder, såsom Berlin, Petersburg (1889), Paris och Madrid. År 1887 utnämndes han till kammarherre och åtföljde konungen på resor till Italien, Afrika, Portugal, Spanien, England och Tyskland 1888 samt till Frankrike 1892 och 1899. År 1893 blef han legationssekreterare i Washington och 1896 legationssekreterare i Paris. Befattningen som envoyé vid belgiska och nederländska hofven har han beklädt sedan år 1900. Vi återgifva med anledning af utnämningen ett porträtt af grefve W. och hans grefvinna.
Efter porträtt.
GREFVE A. M. H. WRANGEL. Sverige-Norges envoyé i Petersburg
Kftrr pnrtr/ttt.
GREFVINNAN CHARLOTTE WRANGEL, f. Baour.
SVENSK LÖJTNANT I TURKISK TJÄNST.
tressen att bevaka på ort och ställe. Omöjligt är icke häller, att de historiska traditionerna haft något att betyda: Carl XII — Demir-basch, jernhufvudet — framstår för turkarne som en underbar sagogestalt, och för hans skull hållas svenskarne ännu i dag i respekt.
Den ene af de af Turkiet begärde officerarne blef en norrman, den andre en svensk, löjtnanten vid Vesterbottens regemente, Viktor Unander, hvilken på själfva julafton anlände direkt från Macedonien till Stockholm för att jula hos släktingar.
H. 8 D. är här i tillfälle att lämna en bild af Viktor Bey i turkisk gendarmeriuniform — bilden af en ung och käck officer, som gör sitt land heder.
På våren 1903 utbröt, som, bekant, ett blodigt uppror i Macedonien, "den oroligaste punkten i Europas oroliga hörn" och det var då synnerligen nära att det kommit till krig mellan Turkiet och Macedonien. Detta afvärj-des emellertid, men turkiska regeringen beslöt att omorganisera gendarmerikåren i Macedonien — och vände sig, något som på sin tid lifligt debatterades i svenska tidningar, till svensk-norska regeringen med begäran att genom dess bemedling få engagera två officerare, som kunde sätta gendarmerikåren i godt stånd. Orsaken till, att man just vände sig till norden med en dylik begäran, torde i främsta rummet ha varit den, att Turkiet önskade officerarne från ett land, som icke har några direkta in-
EfUr porträtt. VIKTOR UNANDER.
