Sida 181
SVERIGES MODÄRNASTE SKALD.
För HVAR 8 DAG af fredrik ström.
Få af våra yngre skalder ha som Ossian-Nilsson vunnit namn och erkännande inom en kort tid. Bland alla samhällslager är han populär som kanske ingen annan svensk diktare, Fröding undantagen. Bland kroppsarbetets klasser har hans namn samma starka klang som tonen i hans egen diktning: trumpetstötens smattrande klang till strid och samling. Bland den s. k. intelligensen är han lika högt uppburen. Han är ju den andens revolutionäre lyriker som så länge saknats i vårt land. Han är ju ock utan tvifvel vår modärnaste skald: ingen har som han förmått i dikter ge vår egen tids fysionomi, den jäsande, oroliga, på stora personligheter rika brytningstidens. I vår tid är för visso den internationella stämningen ett af de stora särdragen och kännemärkena, ett af intygen på modärniteten. Och om någon är Ossian-Nilsson internationell, nämligen i den bemärkelsen att han besjungit en mängd af skilda nationers markanta och framträdande typer, hjärtan och personligheter, liksom han ur gångna tiders häfder trollat fram lefvande för oss mästare och svenner af skilda nationer. Hjältedyrkan är ett af dragen i Ossian-Nilssons diktning, och hans hjältar äro den andliga kraftens män, de storhuggna och originella.
Hvad som dock i alla samhällsklasser gjort denne skald så populär som han är, är säkerligen dock hans utpräglade svenska kynne. Det skulle varit mer än intressant att här närmare ha fått ingå på en analys af just detta svenska hos honom, att ha fått påvisa hans släkt med det urgamla svenska lynnet: vikingablodet, frihetsandan, grubblarsjälen, men utrymmet medger det icke. Så internationell och kosmopolitisk han kan synas i sina dikter — hos hvarje hedning och örn han besjungit spåras dock alltid den kraft som är i släkt ensamt med Sveriges hårda granit och karga jord, den tunga mäktighet som fjällen och skogarna gifva, den blandning af dysteit vemod och ljus lifssyn som de långa nätterna och de korta soldagarna skänka oss. Till och med i en så typisk bild som "Bismarck", där man ser järnkanslern för sig som huggen i sten, tycker jag mig dock spåra något af just den svenska bondens kraft och envishet. I den så karaktäristiska "Oom Paul" har jag ofia sett en gammal de svenska fjärran skogsbygdernas religiöse och konservative bondepartriark. Detta må nu vara en rent individuell uppfattning. Har.s kärlek till och förståelse af Sverige som kultur-och framtidsland har tagit sig tydligare uttryck. Ur dikter sådana som "John Erikson", hur satiriskt gisslande och mäktigt mot det högförnäma, konservativa Sverige anklagande den än är, ur "Tiggarnes fosterland" och framför allt ur den ståtliga hymnen, den
K. G. OSSIAN-NILSSON.
till nationalsång vordna "Nu komma de svenske", talar en kärlek till svensk jord och svensk kultur som hos inga af våra döda eller lefvande fosterlandsskalder ex professo et ex officio. Äfven i många af hans tidningsartiklar i den socialdemokratiska och radikala prässen kommer denne oppositions-och revolutionsskalds varma kärlek till det nationella fram. Men från all dum och högfärdig chauvinism och all löjlig patentpatriotism är Ossian-Nilsson kemiskt fri.
Ossian-Nilsson är född i Lund ("i Lund olyckligtvis", säger han en gång i ett bref till den som skrifver detta) den 30 juli 1875. Han kom tidigt till Malmö, som han med glädje räknar som sin fädernestad, gick där i latinskolan de obligatoriska åien och låg hela sin skoltid i nästan oafbrutet krig med kamraterna. Han tog studentexamen 1894, fil. kand. i Lund 1897. 1900 debuterade han med diktsamlingen "Masker", som redan sett sin andra upplaga, 1901 följde "Hedningar", 1902 utkom "Örnar", 1903 utkom hans öfversättning af Krapotkins "Inbördes hjälp", sedan han varit den ryske frihetskämpens gäst i London. I år, alldeles nyligen, har utkommit hans senaste arbeten, diktsamlingen "Svart och hvitt" samt dramat "Jörgen Kock" som helt säkert kommer att spelas för så vidt våra svenska teaterägare ha någon respekt för hemfödd, god dramatik. Som Svenska Dagbladets litterära stipendiat har han dessutom i sommar besökt S:t Louis, hvarifrån han sändt tidningen en hel del alldeles ypperliga målningar och stämningar från Amerika, hvilka det skall bli en glädje att få se i bokform.
Ossian-Nilsson är till bördtn skåning. Dock skiljer sig hans diktarkynne i högsta grad från andra Skåne-skalders. Med Ola Hanssons subtila, skälfvande fina psyke är Ossian-Nilssons musa ej i släkt. Med Vilhelms Ekelunds sensibla, ibland nästan eteriskt spröda poesi har örnarnas diktare intet gemensamt. Österlings mystik och sökande själ är icke i släkt med Hedningarnas starka, trotsiga ande. Men med klipporna och reflarna vid Skånes kust, med maskinerna som sjunga sitt dån och sitt sus till arbetets sång i fabrikerna ute på den skånska slätten är Ossian-Nilsson släkt.
Bakom hans diktning ligger också en hel personlighet och ett helt öde. Eller som han skref i ett bref strax efter det "Örnar" utkommit: "Bakom hvarje dikt, jag menar dem jag erkänner och som icke ha beställningsorsak som ursäkt för sin tillkomst, ligger något af sorg eller af fröjd för mitt allra egentligaste jag. Jag kunde t. o. m. peka på rent yttre händelser som anledningar till de flesta af dem. Äfven de mäst "teoretiska" äro således sorgebarn eller någon gång glädjebarn". Fredrik Ström.
A ixctte: Bengt Silfversparre,
