Sida 547
»DON QUIXOTES» 300-ÅRS JUBILEUM.
Efter fotografi Kliché: Bengt Silfversparre.
CERVANTES, FÖRF. TILL »DON QUIXOTE», ETT AF VÄRLDSLITTERATURENS BÄSTA OCH MEST KÄNDA VERK.
Don Quixote är nu en bok med 300 år på nacken och jubileet firas just i dessa dagar i Spanien med stora högtidligheter. Men Don Quixote är icke endast som litterärt och nationelt minnesmärke en odödlig bok, den har genom seklerna bevarat hela sin friska njutbarhet, dess genialitet ger åt satiren en så allmänmänsklig räckvidd, att boken knappast förlorat på att den för länge sedan mist sin egentliga tillämpning: förlöjligande af den svamliga "riddarro-manen", en dålig efterklang af medeltidens riddarepos, som ännu i Cervantes' tid blomstrade med ogräsets hela tvärsäkra lifskraft.
Man kommer lätt underfund med, att Don Qui-xotes författare var en man som kände sin tid och sitt folk och som sett mycket af lifvet. Cervantes' lefnadssaga är också spännande och omväxlande mer än de flestes.
Miguel de Cervantes Saavedra föddes i Alcalå de Henares nära Madrid 1547 som son till en fattig adelsman. Efter skolgång i födelsestaden kom han till Madrid, där han bedref humanistiska och retoriska studier.
Från sin tidigaste barndom visade C. böjelse för "litterära" sysselsättningar. Hans fantasi var i rastlöst arbete, och efter allt som kunde gifva densamma ytterligare näring var han ständigt på spaning. Legenden berättar t. o. m. att han plockade upp papperslappar på gatan och läste, och det var föga som beredde honom mera nöje än att få närvara vid uppförandet af "komedier".
Efter vistelsen i Madrid lär C. ha studerat vid det
på den tiden berömda universitetet i Salamanca, men i det hela taget tycks hans humanistiska underbyggnad icke ha varit alltför öfverväldigande. Han profvade tidigt sin penna, men fann icke den uppmuntran han väntat sig och begagnade därför tillfället att i en kardinal Aquavivas svit komma till Rom. Där kastade han sig nu på studiet af den italienska litteraturen, och fördjupade dymedelst afsevärdt sin bildning och sin formkänsla.
Emellertid var det skrifvet i stjärnorna att det ännu skulle dröja länge innan Cervantes fick skörda några skaldelagrar. Som kastiliansk adelsman hade han smaken för krigarbanan i blodet och han tog också mycket riktigt vapentjänst vid den spanska armén i Italien, där just ett härtåg mot storturken Selim II förbereddes. Han deltog nu under Juan de Austria bl. a. i sjöslaget vid Lepanto. Han var visserligen endast simpel soldat, men hade ändock tillfälle att särskildt utmärka sig för lysande tapperhet.
Under samma härförare var han sedan med i Tunis, men lämnade om några år krigstjänsten för att bege sig hem. Fartyget på hvilket han befann sig uppbringades emellertid af algeriska sjöröfvare, och Cervantes hamnade i morisk fångenskap för öfver fem års tid. Han gjorde flere djärfva rymningsförsök, men misslyckades alltid och hade en gång nästan repet om halsen. Slutligen blef han lösköpt och kom hem. Trots allt tog han ännu en gång värfning, men slog sig så ändtligen om ett par år på allvar till ro som skriftställare.
Hans senare öden hafva synbarligen varit lika bittra som hans ungdomsår växlande. De äro emellertid endast ofullständigt kända. 1616 dog han fullkomligt utblottad.
Cervantes har skrifvit en hel del, där ibland — för bröds skull — många smärre dramatiska "mellanspel". Men hela hans öfriga produktion träder ovillkorligen till sidan vid en jämförelse med det verk vid hvilket hans namn framför allt är knutet, Don Quixote.
Första delen af Don Quixote utkom 1605, men följdes icke af den andra afslutande delen förrän året innan Cervantes' död. Att verket öfverhufvud taget afslutades, att C. som hade hufvudet fullt af andra planer verkligen kom sig för att skildra äfven de sista äfventyr som riddaren af den sorgliga skepnaden måste bestå, lär i främsta rummet bero på, att första delen, som blifvit öfvermåttan populär, af en anonym och okallad författare försetts med en mot C. polemiserande fortsättning. Denne fann då för godt att själf skildra, hur han tänkt sig afslutningen af sitt verk.
På det att "Don Quixote" måtte vandra riktigt lifslefvande in i världslitteraturen.
I HVAR 8 DAGS PRISTÄFLAN FÖR UTMÄRKTA SVENSKA ORIGINALROMANER är prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen)
det största som någonsin utfåsts i liknande täflan. Alla våra skriftställare inbjudas att deltaga. Täflingstiden utgår den 15 aug. 1905. Närmare bestämmelser återfinnas i H. 8 D. för den 25 dec. 1904.
Vi fästa emellertid sårskild uppmärksamhet vid det oeftergifllga villkoret, att till H. 8. D:s täflan inlämnadt arbete Icke får ha förut varit annorstädes erbjudet eller till annan täflan insändt. Uttrycklig försäkran härom skaU åtfölja namnsedeln.
— 531 —
