Sida 70
UTGRÄFNINGARNA AF TYGE BRAHES OBSERVATORIER PÅ ÖN HVEN.
För HVAR 8 DAG.
"Icke makt, icke rikedom, endast konstens välde varar genom århundraden" satte Tyge Brahe såsom inskription öfver ingången till sitt namnkunniga Stjärneborg och det öde, som drabbat hans observatorier, är ett godt exempel på förgängligheten äfven hos byggnadskonstens solidaste alster. Endast oansenliga ruiner återstå efter de på sin tid med skäl beundrade Uranienborg och Stjärneborg, inom hvilkas murar under senare hälften af 1500-talet Brahe utförde sina talrika och för en dittills icke uppnådd noggrannhet utmärkta iakttagelser öfver himlahvalfvets företeelser, — iakttagelser, som blifvit af banbrytande betydelse, därigenom att genom dem möjliggjordes Kepplers och i sin ordning Newtons lagar om himlakropparnes rörelse.
Flera gånger har man påbörjat en utgräfning af ruinerna, men ett oblidt öde tycks hvila öfver hvarje sådant företag. Nu senast hafva ansatser gjorts i denna riktning 1901 med anledning af högtidlighållandet af 300 årsdagen af den märklige mannens död. Redan ett halft århundrade efter Brahes bortgång voro de stolta byggnaderna jämnade med jorden och efter Brahes hufvudbyggnad Uranienborg återstår nu knappt mer än spår af de vallar, som begränsade dess område, en i norra hörnet af detta befintlig källare och konturerna af hufvudbyggnaden? bottenvåning med den omtalade brunnen, som 1823 utgräfdes af pastor Ekdahl och ännu användes på grund af sitt välsmakande vatten (se illustrationen nedan).
70 steg söder om Uranienborg låg Stjärneborg med dess underjordiska rum, i hvilka voro uppställda Tyge Brahes jättelika instrument och därifrån han kunde, skyddad för vindens skakningar, göra sina mätningar, som först efter kikarens upptäckt öfverträf-fades i noggrannhet. Här äro ruinerna något bättre bevarade och erbjuda för vetenskapsmannen större
intresse. I byggnadens midt låg det stora uppvärmda rum (hypocaustum), hvars 2 m. under den omgifvande markens yta belägna golf af rödt tegel är ganska väl bevaradt. Utaf den södra kryptan, där Brahe hade uppställt sin stora armillarsfär, hvars ekvators cirkel hade en diameter af 3,5 m., är jämförelsevis litet ännu att se.
Bäst bevarad är den sydvästra kryptan (se sid. 55). Där stod den stora azimutalkvadranten, infattad i en kvadrat och förfärdigad af järn. Kvadranten var rörlig kring en vertikal axel och så solid, att personer kunde hänga sig fast vid instrumentet under dess svängning, utan att skada detta. Pelaren synes ännu, på hvilken kvadrantens axel hvilade. För att kunna afläsa höjderna på kvadranten var kryptans väggar anordnade till trappor, som cirkelformigt uppstego från midtel-planen. De väl bibehållna trappstegen medgifva att ganska noggrannt bestämma storleken af Tyge Brahes längdmått, då ännu finnes hans beskrifning och uppmätning af byggnadens olika delar.
De beslut om ytterligare utgräfningar och konserverande af ruinerna, som 1901 fattades och för hvilka vår för allt kulturellt så varmt nitälskande konung lifligt intresserades, har ledsamt nog än ej utförts. Motstånd eller åtminstone likgiltighet har mött från håll, där man bort vänta annat. Detta är så mycket ömtåligare, som de ifrågavarande minnesmärkena ej tala om svenska stordåd, oaktadt de nu ligga på svensk mark, utan hänflyta från en af Danmarks främste söner. Det är en hederssak för det land, i hvars vård dessa ruiner nu stå, att göra sitt till för att vidmakthålla dem i möjligaste godt stånd. Tyge Brahes namn är tillräckligt för att hela den civiliserade världens uppmärksamhet skall vara riktad på hvad som under den närmaste framtiden i detta afseende kommer att göras.
KHcM: Bengt SUfueiipmif.
Fitn Arricls^or. I.nndskionu
UTGRÄFNING AF URAN.ENBORG MED TYGE BRAHES BRUNN.
— 54 -
A. Wr.
