Sida 408
JOHANNES FAULSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
De klassiska språken, hvilkas studium förr utgjorde ett sine qua non för all sann bildning, hafva i våra dagar allt mera fått maka åt sig. Det är i vår brådskande och rastlöst framåtskridande tid icke möjligt att alltid börja från början, och det direkta afhängighetsförhållandet till antiken kan, efter att århundraden igenom hafva varit oemot-sagdt proklameradt, nu sägas vara brutet. Dock, ännu sakna icke de klassiska studierna sina hängifna vapendragare. För hvar och en som kommer i tillfälle att göra sina kunskaper verkligen ingående och som har makt att blotta den odödliga skönhet, som är gömd under seklernas damm, äro också dessa studier en aldrig sinande källa till vederkvickelse.
Professor Johannes Paulson vid Göteborgs Högskola, hvilken i dagarne uppnått sitt 50:de lefnadsår, är en af dessa numera jämförelsevis få och dessutom en af vårt lands mest ansedda auktoriteter på sitt område. Numera endast beklädande professuren i grekiska, har han förut allt sedan andra året af Högskolans tillvaro och intill dess nyligen den gamla professuren i klassiska språk delades, varit innehafvare af denna dubbelprofessur.
Hur skattad professor Paulson som lärare än varit och allt fortfarande är, skulle han dock knappast kommit i intimare beröring med flertalet af Högskolans studenter eller blifvit af den betydelse för den unga lärdomsanstalten som han varit, om han icke kunde se tillbaka på en tid, då han icke endast beklädde posten som studentföreningens inspektor, utan äfven var Högskolans rektor. Efter professor Edgren, hvilken under den första 3-årsperioden ledde Högskolans öden, kallades professor P. att bekläda den särskildt under de första åren af institutionens tillvaro vanskliga posten, och det ligger intet öfverdrifvet i de ord som offentligen riktades till honom då han 6 år senare på grund af mindre god hälsa såg sig nödsakad att afgå: "Den sakliga insikt, den formella takt, det outtröttliga arbete och intresse, som fordrades för lö-
sandet af alla dessa uppgifter, kunde icke hos någon finnas i högre grad än hos professor P. . . . Äfven därigenom står Högskolan till sin nyss afgångne rektor i tacksamhetsskuld, att han förstått att för henne i de vidaste kretsar vinna sympati och välvilja i lika hög grad som han för sig själf vunnit aktning och tillgifvenhet af dem som inom Högskolan stått honom nära."
Professor Paulsons inom alla grenar af hans vetenskap alltid lika vakna intresse har tagit sig uttryck i en särdeles liflig författarverksamhet, hvaraf den som kommit filologiska och andra tidskrifter till godo, förtjänar att särskildt framhållas. Bland mängden af de större eller mindre arbeten som han utgifvit må här endast nämnas: studier rörande Hesiodus, kyrkofadern Chrysostomus och Petrus de Dacia, undersökningar om den grekiska teatern, om Oidipussagan i den grekiska tragedien o. s. v. Till tjänst för dem som bedrifva mera förberedande klassiska studier har han utgifvit Phoedri fabler och en del latinska skalder i urval. För lekmannen introducerande arbeten äro hans öfversättningar af 4 Vergilianska elegier och hans i serien "Göteborgs högskolas populärvetenskapliga föreläsningar" utgifna arbete om Aristophanes.
Under åtskilliga år har prof. P. varit sekreterare i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle, och de minnestal han i denna egenskap hållit, finnas sammanförda i en särskild volym.
P. är född å Ekeberga i Vällups församling i Malmöhus län som son till landtbrukaren Jöns Paulsson. 1877 blef han student i Lund och tio år senare fil. d:r.
Följande år utnämndes han till docent och erhöll 89 fakultetens premium för den bästa afhandling i klassisk filologi under sistförflutna 3-årsperiod. 1891 utnämndes han till professor i Göteborg.
Till firande af femtioåringens födelsedag har af ett 20-tal ännu eller förut akademiskt verksamma klassiska filologer utgifvits en festskrift "Commentationes philologæ".
Den under märket Anna A., särskildt för en äldre generation kända författarinnan, fru Anna Wästberg har nyligen efter flerårig sjuklighet 72 år gammal aflidit i sitt hem i Vänersborg. Utgången ur ett fattigt hem, visade hon tidigt prof på godt läs-hufvud och arbetade sig till slut fram till en lärarinnebefattning. Sitt vittra författarskap började hon mycket tidigt. Hon framträdde först offentligt 1857 med en diktsamling, benämnd "Styfmorsblom-
morna", med förord af Onkel Adam. Utgaf sedan: "Konst och kärlek", "Mitt döda barn", jämte flera noveller och berättelsesamlingar.
Dessutom har hon lämnat en stor mängd berättelser, uppsatser och poemer i olika tidningar, kalendrar m. m.
Ehuru hon under de senare åren var bunden vid sjuksängen, följde hon dock med lifligt intresse hvad som af vikt tilldrog sig ute i världen.
AFLIDEN FÖRFATTARINNA.
Efter jotogra]x K7ic«: Ismgt Silftxrtparre.
ANNA A. (ANNA WÄSTBERG). †
