Sida 192
FERIEBARN.
Foto. DahlUJf, Stockholm. SOMMARHEMMET A KALFSVIK. Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm— Gbg
Den filantropiska verksamheten har samtidigt i våra tre nordiska länder under de senaste åren riktats mot ett nytt mål. Man har börjat att inse betydelsen af, alt barn ur mindre lyckligt lottade familjer under sommarmånaderna få tillfälle lill ombyte af luft och verksamhet, erhålla en uppfriskande och stärkande vistelse utom hemmet i förändrade och framför allt sanitärt mer gynnsamma omgifningar. L ..
Rörelsen har i vårt södra grannland Danmark mest tagit formen af barnbyte. Det vill säga, familjer i staden ha sändt barn till landet och familjer på landet ha sändt barn till staden. Hos oss har detta system med byte af barn från föräldrar i staden och föräldrar på landet, som ju alltid hos de bytande föräldrarne förutsätter förmåga att skänka de barn som komma till dem som gäster både hem och vård, och som alltså icke egentligen berör de minst lyckligt lottade lagren i samhället, stått tillbaka i det allmänna intresset för utsändandet af barn från städerna till skollofskolonier på landet.
Dessa barn ha här valts bland de fattigaste klasserna. Skollofskolonierna ha sålunda varit anstalter för verkligt behöfvande barn.
Dylika skollofskolonier kunna visserligen förbättra de fattiga barnens hälsotillstånd. De kunna kanske också ge dem en yttre samhäilsdressyr, som de nog, vanvårdade och vanartade som de ofta äro, behöfva. Men den uppfostran som danar karaktärer kunna aldrig dylika anstalter skänka barnen. De kunna tjäna som en spalier för de lörkrympta och förvridna skotten på det stora samhällsträdet, men de kunna aldrig ge de späda grenarne förmåga att växa raka af sig själfva, förläna dem den inre fasthet, som en gång, när de äro vuxna, skall göra spalieren öfverflödig.
För att jämte den fysiska fördelen af en vistelse i frisk natur och under sunda lefnadsförhållanden, bereda barnen också fördelen af en moralisk veikningsfull uppfostran, som utbildar dem till karaktärer, människor med förmåga att sköta sig själfva, att vårda och värna sig själfva, fordrades kolonier anlagda efter ett annat system, där uppfostran var baserad på själfuppfostran, där man lärde barnen att växa till fria tänkande människor med uppfattning och uppskattning af friheten och frihetens ansvar.
Med insikten om behofvet af sommarhem af detta slag har emellertid, sedan några år tillbaka, på enskildt initiativ kommit, tills vidare en koloni också af denna typ.
Denna koloni, som nu kan sägas ha sin framtid betryggad, har existerat sedan fyra år tillbaka. Den bildades 1901 på hans femtioårsdag af en enskild man, en barnavän och filantrop, och har sedan af honom utbildats vidare såväl materielt som ideelt.
Ekonomiskt är koloniens framtid betryggad så till vida, att icke blott ett kapital på 20,000 kr. är skänkt till och står som grundfond för densamma, hvilket kapital under de år kolonien hittills existerat icke rörts för dess underhåll, utan äfven en egendom i skärgården är inköpt, från hvilken jord alsöndrats för dess behof, och där byggnader för dess räkning skola uppföras.
Ideelt är koloniens framtid i den gitna riktningen betryggad så att dess stiftare allt mer och mer distinkt formulerat och låter tillämpa de principer för dess uppfostrande verksamhet, som ofvan äro antydda, och som skiljer den från de med allmänna medel eller genom offentliga insamlingar underhållna.
Man underkastar icke barnen dressyr, ålägger dem icke att lyda, därför att de befallas lyda, utan lär dem förstå, att ordning är frihetens nödvändiga förutsättning och själfdisciplin betingelsen för själfbestämmelse; man söker att bilda dem till att vilja ordning och sed, icke till att lyda och följa en påtvungen.
Detta uppfostringssystem, som tillämpas genom exemplets makt och genom vädjan till barnens ambition, på samma sätt som det skulle tillämpas i ett hem med kloka föräldrar, har redan visat det lyckligaste resultat. Samtidigt med det att de barn som vistats vid kolonien fysiskt utbildats till hälsa och styrka så, att man knappt i den muskelkraftiga, smidiga, spänstiga, rosenkin-
dade och solbrynta tlock, som kommit hem därifrån om höstarne, kunnat känna igen de ofta bleka och klena små stackare som förts ut om vårarne, har barnens moraliska ryggrad stärkts, så att man känt glädje vid att se dem.
Dagen har förflutit med omväxlande kroppsöfningar, arbete och lekar i skog och mark, arbetet dock upptagande blott en relativt obetydlig del af dagen, då ju det är hvila och rekreation barnen under sommaren behöft, icke utveckling i studier. Bad förenade med simning, som öfvats med stort intresse, ha intagit en framträdande del på dagprogrammet. När nu kolonien får egen mark skall därtill komma arbete i trädgården såsom på en gång pedagogiskt och fysiskt nyttigt.
Uppfostran har också så till vida syftat att sporra barnens ambition, som man mer lagt an på att belöna visadt godt uppförande än att straffa dåligt. Då barnen icke valts bland så kallade vanartade barn utan bland barn, som visat vanliga anlag och vanliga förutsättningar för att bli välartade, ha ytterst sällan förseelser, som varit straffvärda, förekommit. Har emellertid någon gång dylikt skett har man inskridit icke med gräl och gnat eller aga, utan genom att för barnen söka klargöra, hvarför de icke få uppföra sig som de gjort, samt som exempel för dem framhållit kamraters större pålitlighet. Man har vidare meddelat dem, att barn, på hvilkas hederskänsla man icke kan lita, ej ett följande år kunna mottagas vid kolonien. Detla har i allmänhet varit tillräckligt för att korrigera möjligen lörekommande fel.
Täflan i att visa ett godt uppförande åter har understödts på sådant sätt, att de barn som visat verkligt goda karaktärsegenskaper, samt friskt och gladt lynne efter omröstning af barnen själfva erhållit premier och belöningar, äfven de af sådan art att de varit ägnade att ytterligare sporra deras ambition.
Kolonien har, som sagdt, ägt bestånd under fyra år. Första året, 1901, vistades den vid Björkvik, 1902 vid Gällnö, 1903 på Argboda ö och detta år vid Kalfsvik.
Antalet barn där uppgick 1901 till 25, 19 flickor och 6 gossar, 1902 till 28, 24 flickor och 4 gossar, 1903 till 33, 24 flickor och 9 gossar, samt 1904 till 40, 25 flickor och 15 gossar.
Barnens ålder växlar mellan 7 och 12 år för flickorna, 7 och 10 år för gossarne. Den tid de vistas ute på kolonien uppgår till minst 75 dagar.
Underhållet tör vistelsen der har under dessa fyra år helt bekostats af samme man som skänkt grundfonden för koloniens upprättande. Jord har han, som sagdt, också nu inköpt på Kalfsvik vid Sandhamnsleden på Vermdön för att afsöndra för koloniens räkning, t»
Snart är det därtill meningen, att denna koloni skall få en systerkoloni. Denna, till hvilken samme man också inköpt joid vid Skaft på Vindö, kommer hin dock icke helt att bekosta själf. För den har han under de senaste åren samlat pänningar bland för barnens sunda fysiska och moraliska uppfostran intresserade män i vårt samhälle, som vilja och kunna stödja en god sak, hvilka medel ännu utan att röras vare sig till ränta eller kapital stå insatta i bank för den blifvande koloniens räkning.
Tills vidare är på den plats där i framtiden denna koloni skall upprättas en anordning af annat slag vidtagen. Familjer med stor barnskara, som icke själfva ha råd att bekosta sig sommarnöje, erhålla där under sommarveckorna, vanligen hvar lamilj under cirka fjorton dagar, fria husrum jämte fria resor ut och in. Under den sistförflutna sommaren ha icke mindre än 11 olika familjer med sammanlagdt cirka 50 barn vistats därute.
Tillfältiga sommargäster ha för öfrigt funnits också ute på kolonien vid Kalfsvik. I särskilda gästrum i den byggnad, som inrymmer koloniens präktiga logement och matsalar, ha barn som förut vistats vid kolonien, men nu erhållit platser, då de haft någon ledighet från dessa, varit inbjudna som gäster. Antalet dylika äldre kolonibarn, som i år under en tid bott därute, har uppgått till 6. *iu.
H. A. R.
— 176 -
