Sida 523
EN FRAMSTÅENDE DANSK BILDHUGGARINNA. JOHANNE DAN. Efter porträtt. Kliché: Bengt Silfversparre.
Fru Johanne Dan, född Betzonick är troligen för flertalet af H. 8 D:s dock så stora och vidsträckta läsekrets en ny bekantskap, men vi våga tillägga: une connaissance à faire.
Bland de skulpturer, som i år äro utställda på den stora Charlottenburgsutställningen, är denna danska konstnärinna — en elev af Chr. Sinding — synnerligen lyckligt representerad med en staty i gips: Scala Santa. Man ser den lilla barnafromma bedjerskan i fast tillit, på knä som bruket är, krypa upp för den heliga trappan; steg för steg släpar hon sig sålunda uppåt, allt jämt mumlande sina italienska, entusiastiska böner med en ung romarinnas ödmjuka förtröstan på bönhörelse.
Det var denna ovanligt intressanta och afgjordt originella staty, som gjorde, att undertecknad önskade få se fru Dan och tala med henne. Med älskvärdt tillmötesgående kom hon på besök, sympatisk, enkel, men med något af den "hellige Ild" i blicken, något som lät ana konstnärinnan af Guds nåde. Så ung är fru Dan ej, att hon icke lämnat illussionerna bakom sig, och hon sade med sin blida, danska röst: "Arbejdets Glæde er Arbejdet selv; naar man saa vidt, at det store Publikum skal afgive sin Dom, ja, saa er der ikke meget tilbage".
J. DAN: »Mor och dotter.» Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfversparre.
Man förstår detta så väl, när man lefvat sig in i danska förhållanden och känt det kritikens gissel, hvilket aldrig tycks upphöra att hvina, då det däremot är så gränslöst ondt om uppmuntrande blommor på konstnärernas led. — Det är t. ex. nu först efter 15 års arbete, som fru Dan slagit igenom och fått ett erkändt namn i Danmark.
Och ändå ha hennes skapelser varit af den art, att de borde ledt uppmärksamheten till sig. En döende dryad t. ex. är ett poem i bildhuggeri. Man ser, hur den glädje, den den öfversvallande berusning, som den korta lifslyckan skänkte, plötsligt försvinner, och domnande, trött, men ännu varm af njutningen sjunker dryaden tillbaka i den skrofliga ekens famn och den gamle skogskungen dör med sin gunstling, faller bruten och splittrad.
Ännu ett annat arbete är särskildt värdt att nämna, det har dessutom ett dubbelt intresse, ty genom dess tillkomst fick fru Dans tillvaro ett nytt, rikt innehåll.
J. DAN: »Döende Dryad». Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfversparre.
För att uppmuntra inhemsk konst ordnas hvart tredje år å Charlottenborg täflan i skulptur om ett visst motiv, och för några år sedan hade denna utfästats så, att priset skulle tillfalla den bäste framställaren af ett barn under tio år. Det var då fru Dan utförde sin grupp: "Moder og Datter", en grupp, som afgick med segern. Den lilla flickan, hennes modell, blef henne så kär, att hon utverkade sig sin mans tillåtelse att få adoptera henne, och ännu den dag i dag, talar bildhuggarinnan om "den lille Rigmor" som om en stor lycka. "Jeg elsker dette Barn" säger hon, och man förstår, när man betraktar gruppen "Mor og Datter", att kärleken lefvandegjort uttrycket i moderns ansikte. Fru Dan har också haft en staty utställd i Chicago 1893 och vi önska, att hon måtte finna väg äfven till svenska konstvänner och beundrare, hvilka här få en liten introduktion i ord och bild till henne och hennes skapelser. Fotografien, ehuru god, kan dock ingalunda motsvara verklighetsintrycket af Scala Santa, detta af stämning genomandade verk, som förtjänar att Johanne Dans namn sprides i vida kretsar, och som troligen är föregångare till kulmen, den gyllene höjdperioden i konstnärinnans lif.
E. K—a. W—r.
J. DAN: »Scala Santa». Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfvertparre.
