Sida 450
HVAR 8 DAG
Med offentligt understöd fick han företaga en utomlandsresa till Italien. Den litterära frukten af denna resa blef romanen "Improvisatoren", som rönte mycken framgång.
Det är här icke tillfälle att närmare följa Andersens produktion. Han fick ganska snart smaka något af den berömmelsens sötma som han så ifrigt efterträdde och kunde vid ett besök i Paris gå omkring och glädja sig åt att vara den "kände" författaren. Han hade solsken rundt omkring sig och växte och trifdes i detta. Det skulle dock icke saknas moln. Hemma i Danmark var man ännu icke fullt på det klara med den danske författarens oomstridda berömdhet. En af hans pjäser "Agnete og Havmanden" uppfördes och — uthvisslades. Och nu fick Andersen veta att han icke satt tryggt på sin Parnass.
I ett bref från denna tid skrifver han: "Gid aldrig mit Øie maa see det Hjem, som kun har Øie for mine Feil, men ikke Hjærte for hvad Gud har givet mig. . . Fra Danmark komme altid de kolde Luftninger, der forstene mig ude . . . Her i den store fremmede By staar Europas bekjendteste og ædleste Aander hjærtligt omkring mig... og i mit Hjem sidde Drengene og spytte paa mit Hjærtes bedste Skabning ..."
Det var, som man kan förstå icke första gången
det mulnade för honom. Icke häller var det sista. Men alltid var mulenheten öfvergående. Kanske man hade en del att förarga sig öfver; men han menade ju ändock så innerligen väl, och till slut voro alla goda på honom och goda mot honom. Han fick ordnar och dem var han glad åt, han fick klokt folks beröm — det svalde han gärna — och mindre klokt folks smicker — och icke häller det försmådde han. Men så hade han ju också blifvit Andersen, sagoförtäljaren. De första sagorna (de utkommo redan 1835) hade man icke så mycket fäst sig vid. Så småningom kom man dock att inse hvad dessa små tid efter annan utkommande häften innehöllo för skatter — och det var då man icke hade ord nog att tacka sin store, käre Andersen.
Andersen har en gång sagt om sig själf sant, och ovanligt ödmjukt: "Jeg er af de Naturer, der paa Livets Sø, naar de faae Kjolen af et Ulykkens Fartøi over sig, strax dukker tilbunds; men jeg bliver der ikke; lidt efter lidt kommer jeg op igjen, og om jeg end ikke bringer Perler med fra Dybet, saa faar jeg dog Øvelse i at dykke".
Allt för ödmjukt: ty pärlor fann han nästan alltid, och af dem samlade han en skatt, som han gifvit mänskligheten i arf till evärdliga tider.
DEN STORA ELDSVÅDAN I GÖTEBORG.
T
!
— 434 —
Foto. L. Larson, Göteborg.
Häromdagen inträffade i och vid Göteborg tvenne stora eldsvådor omedelbart efter hvarandra, i det först på f. m. Ahlafors spinneri vid Nols järnvägsstation nedbrann, hvarvid genom byggnadens instörtande tvenne arbetare dödligt sarades, och sedan på e. m. en häftig eldsvåda härjade den för tre år sedan nedbrunna, och sedan återuppbyggda Rosenlundsfabriken, nu disponerad af Gustaf Melins stora kartong- & albums-fabrik.
Klichi: Kern. A.-B. Bengt Silfvereparre Sthlm—Gbg.
DEN BRINNANDE ROSENLUNDSFABRIKEN I GÖTEBORG.
