Sida 194
CASTEN ABRAHAM CARL WARBERG.
till porträttet A föregående sida.
Ett vidt spridt rykte vill veta, att chefen för fjärde arméfördelningen generallöjtnanten H. Gadd, inom någon tid skall komma att afgå och efterträdas af chefen för sjätte arméfördelningen, generalmajor C. Warberg.
Denne framstående militär, hvilkens bild H. 8 D. nu återgifver på sin första sida — generallöjtnant Gadds fotografi har redan förut varit att se därstädes — åtnjuter ett högt anseende inom den svenska armén så väl för sina teoretiska kunskaper som sin praktiska skicklighet, hvilken han till full evidens lagt i dagen under de fälttjänstöfningar hvari han deltagit. Härtill kommer, att generalmajor Warberg har en synnerligen rättfram karaktär, är en man i ordets fulla bemärkelse.
Casten Abraham Carl Warberg föddes den 2 dec. 1845. Efter 1864 aflagd officersexamen utnämndes han till underlöjtnant vid Andra lifgardet, inträdde 1867 i krigshögskolan samt utnämndes följande år till löjtnant.
År 1871 blef den begåfvade och flitige unge mannen förordnad till generalstabsofficer, utnämndes 1874 till stabsadjutant och löjtnant vid generalstaben och 1875 till kapten därstädes. Efter att 1879 ha blifvit kapten vid Andra lifgardet, avancerade W. 1884 till öfveradjutant och major vid generalstaben, 1888 till öfverstelöjtnant därstädes och blef 1891 öfverste och chef för Norra skånska infanteriregementet. 1897 följde utnämningen till generalmajor i armén och 1899 till chef för sjette arméfördelningen.
W. har utöfvat en omfattande lärare- och militärisk-litterär verksamhet. Han var sålunda 1873—77 lärare i krigskonst vid krigsskolan samt undervisade äfven under en tid i reglementen och krigslagar. 1875 omarbetade
han enligt uppdrag "Stridslära för arméns underbefälsskolor" och lämnade 1875—77 en redogörelse för trängväsendets historiska utveckling. 1878—84 beklädde han lärareplatsen i krigskonst och krigshistoria vid artilleri- och ingeniörshögskolan.
Men W. har också på allvar luktat krut. Han var nämligen år 1877 som militärattaché följaktig ryska Donauarmén under rysk-turkiska kriget i sex månaders tid. W. var då stationerad dels vid högkvarteret och dels vid nionde armékåren. Han bevistade be-skjutningen af och träffningen vid fästningen Nikopol samt fästningens kapitulation i juli månad. Vidare var han ett uppmärksamt vittne till de olika drabbningarna vid Plevna, Sgalevica och Pelisat samt till Plevnas cernering.
Under åren 1886—88 tjänstgjorde den duglige mannen som souschef och åren 1888 — 91 som chef i kommandoexpeditionen. Ännu högre steg han, då han 1895—99 var t. f. chef för generalstaben.
Naturligtvis har W. — såsom alla andra i främsta ledet stående svenskar, de må vara militärer eller civile — deltagit i kommittéarbeten. Han var 1879 — 81 sekreterare i svensk-norska kommittén för afgifvande till förslag i bevakningstjänsten, och efter att 1900 01 ha kraftigt deltagit i arbetena för ny härordning, var W. 1903 ordf. i kommittén för granskning och omarbetning af förslag till organisation af landsstormen.
Det är, som man hör, en mångsidigt erfaren man hvilken, efter allt att^antaga, blir general Gadds efterträdare.
APROPOS NOBELS FREDSPRIS.
SVENSK HEDERSLEDAMOT AF L'INSTITUT DE DROIT INTERNATIONAL.
Ende svenske hedersledamoten och ene ledamoten (den andre är f. d. legationssekreteraren Kleen) af 1'Institut de droit internatio-nal, hvilket nu af Norska stortinget tilldelats Nobels Fredspris, är f. justitierådet Samuel Rudolf Detlof Knut Olivecrona, f. 1817, student 1836, fil. d:r 1839, jur. kand. 1842. Doc. i kriminalrätt vid Uppsala universitet 1847, vice hä-radsh. 1849, aflade 1851 jur. lic.-ex. 1852-68 prof. i allm. lagfarenhet och romersk rätt i Uppsala, 1868—89 justitieråd. 1863 prom. till jur. d:r. Utgifvit många arbeten, hvaraf "Om dödsstraffet", 1868, och "Om orsakerna till återfall till brott" ådragit sig särskild
uppmärksamhet. Korr. led. af Franka institutet.
HVAR 8 Jjaus fotograf i Sthlm, j S. R. D. K. OLIVECRONA KtKlu: Btvgt SUfrmparre.
f. d. justitieråd, ende svenske hedersledamoten af L'Institut de droit in-
ternational.
L'Institut de droit international stiftades 1873 af några intress. rättslärda, vann så småningom större anslutning o. har i samma mån vuxit i inflytande till förmån för den internationella freden genom främjandet af den internationella rätten. Institutet är näml. uteslutande af vetenskaplig karaktär. Det består af högst 60 aktiva medlemmar, lika många associerade samt ett obestämt antal hedersledamöter. Icke mer än en femtedel af medlemmarne i någon klass får tillhöra samma stat. Institutet anses do-micilieradtdärhvar-est generalsekreteraren bor, hvilket f. n. är Louvain i Belgien. Sammankomster hållas hvarje eller 'hvartannat år i olika länder.
— 178 -
