Sida 813
konungen i göteborg.
HVAR S DAGS GOTEBORGSFOTOGRAF.
Foto. Ni/Ström, Karlstad. Klichi: Bengt Silfvmparr*
huldran.
Berättelse för HVAR 8 DAG af GÖSTA GE[JER.
Hvem föredrog Anna i Storegård: Lars på Bäckmyren eller Hans på Mon? Ja, på det var det ingen i hela socknen som kunde ge ett tillfredsställande svar. Att de af henne särskildt gynnades kunde ju alla märka, men det underligaste var, att de själfva i denna fråga stodo lika svarslösa som alla andra, ehuru de båda, hvar och en på sitt sätt, gjorde henne sin kur.
När bygdegossarne trodde sig som mest säkra om hennes gunst, gäckade hon dem med ett gapskratt och — sprang sin kos. Hur mycket de än sprungo efter henne, fånga henne kunde ingen.
Lek och dans var hennes lif, hon skrattade och skämtade åt allt, och gjorde sig ingen möda med att grubbla öfver lifvets allvar. Ung och betagande fager var hon, och när hon slank och smidig med hafvande, fyllig barm, böljande kolsvart hår, dito ögon och rodnande kinder, lågande af hälsa och sjudande lifsglöd, och ständigt leende med röda, kyssfrestande läppar och bländhvita tänder, mjuk och varm ystert svängde sig i dansen, då må ingen förtänka om bygdens kärlekslystne söner holla på att mista förståndet af åtrå och längtan. Den hon såg på, och som såg igen med för lång blick i hennes, mörk och brännande, han fick ingen ro, förstörd var hans fi id för långliga tider. Hon var skogens lockande, frestande, men alltid gäckande huldra, som lofvade allt, men höll intet, då det gällde, och behöll envist sitt hjärta för sig själf. Hon hade något af kattens inställsamma smek, men äfven något af kattens mördande klo i grym och hjärtlös lek.
Den gosse, som tanklöst gaf sig helt hän i den leken, han var förlorad — och många voro de för-
lorade. Men själfbevarelse, manlig fåfänga och stolthet manade Lars och Hans till klok och varsam försiktighet mer än andra. Lik flugan kring ljuset kretsade de dock städse i hennes närhet, men alltid på vederbörligt afstånd.
Så var det en kväll som det var dans på logen hos storbonden i Storegård Styf och rak, hög och själfmedveten gick han omkring och yfdes öfver allt det öfverflöd som bjöds af mat och dryck, och som nogsamt vittnade om, att han var socknens rikaste man. Men med synnerligt välbehag iakttog han sin dotter, den af alla så ifrigt firade Anna. I kväll var hon också mera fager och frestande än någonsin. Hon var hans stolthet, hans ögonsten och en trogen afbild af honom själf: hans hårda, trotsiga och härsklystna sinnelag var äfven hennes.
Nu var det flickornas tur att bjuda upp till dans, och han såg till sin stora grämelse och förargelse hur Anna dansade mest med Lars och Hans. Väl voro de söner af aktadt och vederhäftigt folk och själfva välbesuttne unga bönder, men ingen af dem syntes honom god nog, att bli måg i Storegård.
Anna skulle få sin skäppa full det första han fick henne emellan fyra ögon, det skulle hon bli var, ehuru han godt visste, att i en dust med henne, var det alltid han, som fick dra det kortaste strå't. Det var inte som på " kommunalendär hans vilja var andras lag.
Han vände ungdomen ryggen, gick in till sitt och sköljde ned all sin förtret med en stor sup.
Tiden led, det blef natt och uppehåll i dansen följde.
(Forts, å s'd. 801)
GRAND HOTELL I KARLSTAD, DÄR SVERIGES DELEGERADE BO.
KONUNGEN BESER SKANSEN KRONAN och det af Fortifikationsbefälhafvaren major C. Grill förträffligt anordnade muséet.
