Sida 534
EN SVENSK HUMORIST.
WALDEMAR BüLOW.
Foto, Jonn* Eftertr., Lund. Kitchf: Bengt Silfversparre.
WALDEMAR BULOW.
Få af våra nu skrifvande humorister äga af naturen en sådan begåfning för skämt och humor som Waldemar Bülow, den bekante redaktören af lundabladet Folkets Tidning. Från sakkunnigs håll har till och med nyligen blifvit sagdt att han, sedan hans vän och kusin Axel Wallengren, den oförliknelige fakiren Falstaff, gick hädan, är vårt lands nästan enda verklige humorist. Visst är i alla ..händelser, att man måste gå så långt tillbaka i tiden som till Östgötha Correspondenten under de första år Palmaer utgaf denna publikation för att finna ett med Folkets Tidning jämförligt blad. Med H. B. Palmaer, vår periodiska litteraturs kvickaste pänna, är Waldemar Bülow andligen befryndad, fast hans humor är mera lekande och oförarglig. Liksom den nämnde store skämtaren excellerar han i små korta bitar, "bref-lådor" och dylikt, oftast infall för stunden med det omedelbiras och osöktas friskhet. Han har visserligen aldrig utgifvit någon egen bok och kommer väl näppeligen häller att göra det, men han är dock tack vare kollegornas flitiga saxhugg känd och med nöje läst rundt om i landet, ja äfven i Amerika har han beredt manga landsmän högtidsstunder af skratt.
Man kan säga, att det under årens lopp har utbildat sig en särskild skånsk humor, som kanske ursprungligen stammar från gammal god lundensisk katedervältalighet. Denna humor, som framträdande i det dagliga talet lämpligen kan rubriceras såsom lundajargon eller lundensisk studenthumor, tittar i regeln fram bakom en lidelsefri och allvarlig, med akademisk retorik snirklad yta, såsom t. ex. i Fakirens kända lexikon "Enhvar sin egen professor", hvilket för öfrigt äfven innehåller en och annan godbit tillkommen under samkväm med Waldemar Bülow och John Wigforss. Men Bülows skämtlynne har därjämte en rent personlig prägel, som i prässen skapat benämningarna "Bülowiana" ellei "Den bülowska lundahumorn". Äfven har han en gång i ett försök till karaktäristik icke utan skäl blifvit kallad "Sveriges roligaste redaktör".
Detta gäller om honom äfven i privatlifvet, ty Waldemar Bülow tillhör dessa afundsvärda naturer, som aldrig kunna bli gamla utan ständigt bevara sin ungdomsfriskhet. Hans talang har också helt naturligt flitigt anlitats vid festligheter inom student- och sällskapslifvet. Vid karnevaler, bazarer o. s. v. i den goda lärdomsstaden har han under många år varit en oumbärlig hjälpreda, ja Inn har t. o. m. vid ett tillfälle skördat rika lagrar som Pelle Jöns vid en storartad amatörcirkus för välgörande ändamål i Malmö. Bülow är humorist icke endast med pännan i hand utan dagligen och stundligen, äfven i det allvarliga dagsarbetet, som icke förmår påtvinga honom någon spansk kappa eller några sura miner. Han har under sin lefnad — han är nu 41 år gammal — haft åtskilligt annat att syssla med än att nästan ensam redigera sitt blad, som han 1891 öfvertog efter fadern, riksdagsmannen Christian Bülow, tidningens grundare och dittillsvarande redaktör. Han innehar sålunda flera kommunala förtroendeuppdrag, är ledamot af Lunds stads fattigvårdsstyrelse, suppleant i skolråd och hälsovårdsnämnd m. m. Synnerligen lifligt är hans intresse för barn- och fattigvård, hvaråt han ägnar månja af sina både lediga och icke lediga timmar.
Efter att 1886 ha blifvit student vistades han 1887—89 under skilda tider i Tyskland, England och hufvudsakligen Frankrike för språk- och konststudier. Men i synnerhet visade W. B. håg
för naturvetenskap, och inom ett af dess områden, mykologien, har han utbildat sig till en framstående kännare. Med framgång har han ifrat för spridande af kunskap om våra giftiga och enkannerligen våra talrika matnyttiga svampar, hvilka ruttna i skogarne i stället för att få sin naturliga användning som näringsmedel. Han har i detta syfte vid flera tillfällen inom Skåne anordnat synnerligen intressanta svamputställningar och emottog senast vid trädgårdsutställningen i Helsingborg 1903 den högsta utmärkelsen.
I sin tids studentlif har han lifligt och verksamt deltagit. Under en längre period var han sekreterare och kassör i Lunds nation samt Akademiska föreningens vice sekreterare. Och han kan räknas bland stiftarne af den i slutet på åttiotalet som en motvikt till den starkt konservativa Stora diskussionsföreningen bildade s. k. Lilla diskussionsföreningen, den första verkligt frisinnade sammanslutningen inom Lunds studentkår, och hvilken sedermera ombildades till den mera bekanta föreningen D. U. G. hvars traditioner åter mot decenniets slut fortföljdes af den ännu lifskraftiga studentföreningen D. Y. G. Den förras betydelse för dåtidens studentlif och indirekt äfven för efterföljande generationer kommer antagligen att framgå af en bok, som sannolikt inom kort är att förvänta från d:r Paul Rosenius' fina pänna. Jämte honom och Bülow äro bland D. U. G:s verksammaste medlemmar när den under början af nittiotalet stod i sitt flor att nämna de båda aflidne skalderna Emil Kléen och Axel Wallengren, d:r Adolf Strömstedt, äfven en afgjord diktarebegåfning, den kände botanikern och skriftställaren Bengt Lidforss, medicine professor Karl Petrén, juristen Hans Cavallin, fil. d:r Borge, sedermera en bland Studenter och Arbetares i Stockholm stiftare m. fi.
Politiskt och socialt frisinne har Waldemar Bülow i arf efter fadern, som i Lund gjort ett godt arbete i radikalismens tjänst. Folkets tidnings traditioner från 1850- och 60-talen, modifierade efter modärna kraf, upprätthållas alltjämt af sonen. Så kunna tidningens årgångar alltifrån dess grundande (1856) lämna åt eftervärlden en intressant bild af den sociala och politiska utvecklingen i rikets andra universitetsstad under det senaste halfseklet. I dess spalter ha åtskilliga nya uppslag inom olika kulturområden framkommit. Föremålet för dessa rader, Folkets Tidnings n. v. redaktör, är äfven en vaken och praktisk natur, en man med idéer. Så kan t. ex. den byrå för rättshjälp åt obemedlade, som nyligen börjat sin verksamhet i Lund, räkna sitt ursprungliga initiativ från honom,.
Yngve von Schmidten.
65 år fyllde den 25 april öfverdirektören och chtten för Statistiska centralbyrån Karl Sidenbladh, hvilken vid uppnådd pensionsålder inlämnat sin afskedsansökan. 1859 student i Uppsala,
1866 fil. d:r och e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket samt
1867 docent i nordiska språk. S. utnämndes 1871 till aktuarie i Statistiska centralbyrån, där han förut tjänstgjort och utnämdes 1901 till öfverdirektör och chef för byrån. Har från trycket^ut-gifvit en mängd arbeten.
— 518 —
Foto. L. Larsson SrfWt» Klicht • Bengt Silfversparre.
KARL SlDENBLADH.
