Sida 319
HVAR 8 DAG
SVERIGES ÄLDSTE DOMHAFVANDE.
90 år fyller den 4 februari häradshöfdingen i Sunnervikens domsaga (Gbgs o. Boh. 1.) Axel Mauritz Rosenquist af Åkershult. Född på Öringe (Jnkp. 1.), stud.-ex. 27, hofr.-cx. 33, auskultant i G. H. s. å., e. o. not. 39, t. f. domh. 40 56, v. häradshöfd. 42, fiskal i G. H. 48, häradshöfd. i Sunnerbo sedan 56. Ordf. i Göteborgs och Bohusläns landsting 86-87, led. af riksdagens Andra kammare 67—69 och 79—81.
Med anledning af 90-årsdagen komma alla de, som suttit ting i hans domsaga, att förära den vördade åldringen att album med gifvarnes porträtt. 90-åringen är vid utmärkt vigör, och för endast kort tid sedan bjöd han farväl åt jaktstigen.
(Forts. fr. sid. 281.)
Husets herre måste träda emellan de upphetsade med all sin auktoritet för att hindra vidare sammanstötningar. Därefter sade han: "Edvin, min gosse, se mig rätt i ansiktet och säg, om du är oskyldig." — "Det är jag, morbror", sade Edvin och såg Gerell fast i ögonen. "Jag tror dig", sade denne, och frun slöt systersonen i sina armar, medan ett par klara tårar pärlade utför hennes kinder. Edvins förbittring hade lagt sig, han var själf en smula rörd öfver det förtroende, som kommit honom till del, och han såg med en viss väntan bortåt soffan, där Lizzie Svan satt och sydde mycket ifrigt, om ej äfven hon skulle känna sig föranlåten att följa fru Gerells föredöme, men hon höll sig orörlig, hon hade visst så brådt att sy.
Den, som icke var nöjd med denna dramats upplösning, var kommissarien. "Tar man saken på detta sätt, är min närvaro öfverflödig", utlät han sig sårad. "Juridiskt är det icke och jag afger min protest. Hade
jag fått gå till grunden med affären, skulle den varit klar inom två röda minuter. Nu tvår jag mina händer — jag afsäger mig saken helt och hållet. Mitt herrskap, farväl!" Och trots patronens och fruns böner och bjudning aflägsnade han sig omedelbart från gården.
* *
Ehuru man inom familjen ansträngde sig med både möjliga och omöjliga hypoteser och undersökningar, voro pänningarne spårlöst försvunna. Omsider upphörde man att sysselsätta sig med saken. "Hvad som är skedt är skedt", sade herr Gerell' "och kan ej ändras. Vi få tacka Gud, att intet olyckligare timat; det kunde gällt Emilie eller barnen. Och nu
slut med hela saken! Intet vidare tal därom!"
*
Men det var ej slut. Det är svårt att hämma svalan i dess flykt, men svårare att hämma ett flygande skvaller. Länsman Aspman sade faktiskt alls ingenting om stölden påWallsnäs; han blott framkastade antydningar, att han väl visste hvart indicierna pekade, att hans ransakning af vissa skäl blifvit afbrutna just som ljuset börjat lysa fram i saken, att det finns unge män med dyrbara lefnadsvanor och utgifter, som ingen får veta om, att blodet är tjockare än vattnet och att Gerell alltid varit svag för sin släkt, med mera dylikt. Inom mindre än 14 dagar berättade det minsta barn i socknen att "patron på Wallsnäs systerson hade stulit flere tusen kronor från morbrodern och skulle häktats och förts till Långholmen, om ej fru Gerell på sina bara knän bedt sin man för honom." Det var endast dem, ryktet rörde som mest, den Gerellska familjen, som var i okunnighet om detsamma.
(Forts.)
NORSK FÖRELÄSARE I STOCKHOLM.
rou, war b DAo. KONSERVATOR LANGE.
Museikonservator Lange från Eidsvold har på anmodan af föreningen Brödrafolkens väl hållit två föredrag i Stockholm om den svensk-norska unionens uppkomst. Hr L. höll sig i allmänhet till det historiska förloppet härvid, utan att låta några subjektiva känslostämningar spela in. Bland åhörarne märktes utrikesministern.
Foto. Berggren, Uddevalla.
A. M. ROSENQUIST AF ÅKERSHULT.
— 303 —
