Sida 219
EN STUDENTSÅNGENS MINNESFEST.
"Allmänna Sången" i Uppsala firade den 30 sistl. november en minnesfest. Sångföreningen ämnar framgent ett par gånger om året samlas till gemytligt samkväm som afbrott på det allvarliga repetitionsarbetet. Denna den första festen af detta slag var ägnad minnet af den svenska Studentsångens skapare, J. C. F. Haeffner.
H., född i Tyskland 1759 och där grundligt skolad i såväl sångens som instrumentalmusikens teori och praktiska utöfning, hade redan i 28 år vistats i vårt land och skapat sig ett berömdt namn bl. a. som sånginstruktör och kapellmästare vid Gustaf III:s opera, men äfven som tonsättare, då han 1808 flyttade till Uppsala som director musices. Den fosterländska hänförelse, som några år senare allmänt synes ha gripit studenterna efter beväringsinrättningens införande och Sveriges lyckliga deltagande i striden mot Napoleon och hans bundsförvanter, slog ut i fosfori-stiska blommor, som af Hæffner för studenternas räkning tonsattes som manskörer a cappella: så skapades kort efter hvarandra "Samloms bröder kring frihetens fana", "Under Svea banér" och "Vikingasäten". Dessa tre sånger äro de första manskörer, som ljudit i vårt land, men åtminstone den sistnämnda, sjungen första gången den 27 febr. 1814, synes ej ännu visa någon tendens att vilja dö.
Då början väl var gjord och den nya konstarten mottagits med hänförelse, fortfor Hæffner under återstoden af sitt långa lif att till festliga tillfällen i Uppsala komponera eller arrangera manskörer, af hvilka de mest bekanta äro "Viken tidens flyktiga minnen" 1818, "Kommer du åter med gudaprakt" och "Så vidt som än den gamla Bälten slår upp mot fria männers strand" 1819 och "Låt dina portar upp, du minnenas ljusa tempelgård" 1832. Han hade ock den glädj
J. C. F. HÆFFNER. JrødU.- Bengt Silfvertparre.
att se begåfvade tonsättare sådana som Geijer och Nordblom gå vidare på den nya vägen och att på sin ålderdom se Studentsången växa till en fast institution.
Studentsången är dock icke det enda monument, H. satt öfver sitt lif. Lika minnesvärd är han ock genom att ha bragt ordning i det kaotiska tillstånd, i hvilket koralsången före honom befann sig. Hans i andra afseenden omstridda koralbok 1819-20 är ett mönster af klarhet och åtminstone i harmoniskt afseende oöf-verträffad.
H. var ett stort original. För det första kunde man i alla detaljer på honom tillämpa Runebergs ord om v. Essen:
"Stolt själ och lättrördt hjärta och brinnande hetsigt blod."
Därtill kom, att han i bedömande af medmänniskor var naivare än ett barn — och att han hvarken i tal eller skrift kunde behärska något språk korrekt: sin tyska hade han glömt och svenskan aldrig lärt sig. Med alla sina egenheter var han dock högt afhållen af sin omgifning, och då han i början af juni 1833 fördes till grafven fylkade sig studenterna tätt kring hans bår under tonerna af "Vikingasäten".
Gottfrid Kallstenius.
Efter fotografi. ' Ktichf : Kem. A. B. Bengt Si/p-ereparrt strum—V6ff
DEN NYA BEETHOVENSTATYN, som inom kort skall uppställas på Place du Trocadéro i Paris. Vid statyn står skulptören,
den 25-årige José de Charmoy.
— 203 —
