Sida 404
VECKANS
G. A. COLLIN.
Kyrkoherden Gustaf Adolf Collin fyllde den 3 mars 75 år. Född i Skabersjö, stud.-ex. 47, prästvigd 54, past.-ex. 59, regementspastor vid Skånska dragonregementet 61, kyrkoherde i Skabersjö (Lunds stift) sedan 66.
C. L. M. ENGSTEDT.
70 år fyllde den 2 mars öfverkon-trollören vid tullkammaren i Helsingborg, Carl Laurentius Magnus En?stedt. F. i Hardeberga (Malmöh. län), stud.-ex..53, kameralex. 54, e. o. kammarskrifvare i tullverket 55.
J. A. H. BRULIN.
F. godsägaren J. A. H. Brulin i Uppsala fyllde den 5 mars 65 år. Tjänstgör sedan 12 år såsom frivillig tjänsteman vid Uppsala bibliotek. Medlem af Sångsällskapet O. D:s styrelse.
A. W. S. JULIN.
Den 12 febr. fyllde fängelsedirektören i Uddevalla Adolf Wilhelm Samuelsson Julin 60 är. I fångvårdens tjänst sedan 72; kommunalordförande 86—94,
N. EKMAN.
Handlanden N. Ekman i Falköping fyllde den 11 mars 75 år. Stiftare af Falköpings sparbank, ledamot af stadsfullmäktige sedan institutionens början, af drätselkammaren, fattigvårdsstyrelsen, hälsovårdsnämnden m. m.
J. F. KJERRULF.
Kyrkoherden Johan Fredrik Kjer-rulf fyllde den 1 mars 60 år. Född 1 Länghem (Elfsborgs län) Stud.-ex. 67, teol. fil ex. 68, prästvigd 73, komminister 76, kvrkoherde i Sibb-arf (Göteborgs stift) sedan 86.
N. PATON.
75 år fyllde d. 1 mars grosshan'dl. Ninian Paton 1 Stockholm. Ingick 55 i firman "James Paton & komp." Ensam innehafvare däraf sedan 67. Har sedan 68 innehaft flere offentliga sysslor. Ordf. 1 Stockholms sjömanshus och direktionsled. i Sjömanshemmet.
K. M. CANELL.
Kyrkoherden Knut Magnus Ca neil fyllde den 25 febr. 55 år. Född i Säby, stud.-ex. 73, prästvigd 79, past. ex. 83, kyrkoherde i Garpenberg (Västerås stift) sedan 91.
svårighet. Ännu är det god tid och jag beger mig till polisstationen.
Där sitter en turbanklädd gentleman i hvita byxor, i samma fördömelse som jag och väntande på tjinov-niken. Det befinns vara en hindu, en muhammedan från Lahore, och han talar ganska skaplig engelska. Han skall öfver Konstantinopel och Alexandria resa tillbaka till Indien. Hvad han haft för sig i Ryssland, blir jag inte riktigt klok på. Medan vi prata med hvarandra om ingenting, om vädret och staden, går tiden och ingen tjinovnik kommer. Två sömniga poliskonstaplar, som få veta, att jag är svensk, undra om det landet ligger nära Japan eller om det är detsamma som Schweitz.
Hindun blir otålig öfver den långa väntan och drar till sist fram ett papper med några ord på ryska, som jag betros att läsa upp för de apatiska konstaplarna. Det står där skrifvet, att man ofördröjligen skall lämna innehafvaren alla nödiga papper och inte på något sätt uppehålla honom, "alldenstund han reser i ryska regeringens ärenden". Det besynnerliga do-komentet är hvarken dateradt eller undertecknadt, men
hindun har en mycket viktig min, när han förevisar det. Och det är onekligen litet mystiskt. En engelsk undersåte, som reser i ryska regeringens ärenden ... Det låtet inte riktigt bra.
Till sist komma då ändtligen ett par uniformerade herrar, och jag och hinduen släppas in i expeditionsrummen. Jag framställer min begäran och herr polissekreteraren granskar mitt pass . . . jag kommer senare ihåg, hur han bläddrade i det, precis som väntade han finna en sedel.
— Det duger inte, säger han med sträng min, det fordras intyg från polisen i det distrikt, där ni bor.
— Men det hinner jag inte med och enligt gendarmernas upplysning kan man få påskriften här.
Mitt pass lägges utan vidare åsido, och hinduen lämnar fram sitt. Han möter mindre svårigheter, men utvisas till tamburen för att vänta. Jag finner det nödvändigt att vara litet kärf mot herr polissekreteraren, för att få honom att ta reson. Han får veta, att det kan stå honom dyrt att uppehålla en resande utan skäl, och att jag kommer att klaga inför myndigheterna. Herr polissekreteraren går med på att hänskjuta frågan
— 388 —
