Sida 380

HVAR 8 DAG

DEN RYSKE JÄTTEN MACHNOFF (9 fot och 8 tum) OCH HANS LILLA VÄNINNA CHIQUITA (25 år; 28 tum), hvilka f. n.

uppträda i London.

derna slappt nedhängande alldeles som när en hund sitter för socker.

— Det var då också en permanent otur han haft hela sitt lif. Nu sist hade han kommit från en liten landsortsstad på femton hundra innevånare, där han i tre hela år tjänstgjort som enda biträde hos en gammal fattig, men adlig apotekare. Gång på gång hade han tänkt resa, men det fanns en dragningskraft där som han ej kunnat emotstå. Apotekaren hade en dotter, så gudomligt vacker, att man förvånade sig öfver att en sådan blomma vuxit upp i detta lilla samhälle utan allt för mycket af sol och glädje. Henne älskade han. Hur han dagligen längtat efter de tre enkla måltiderna, då han fick sitta vid samma bord som hon. Och de små balerna som man ställde till ett par gånger om året och kaffejuntorna på stadens enda konditori.

Ty med hade han varit öfver allt, då det alltid var ondt om kavaljerer. Men han visste att man i smyg skrattade åt hans obetydliga figur och komiska gester. Men han gjorde sig inte löjlig genom att för någon yppa sin hopplösa kärlek. Det var först långt efteråt som det en kväll kom fram, då han satt vid glaset tillsammans med äldste eleven. Då kommo tårarne honom i ögonen, ty då han blef rörd, grät han och han blef lätt "rörd".

Ändtligen hade han förmått sig att resa, uppriktigt saknad, ty man hade till sist lärt sig att hålla af honom. Det enda minne han då medförde, utom sin hopplösa kärlek, var en fotografi af en bildskön, ung flicka. — Så hade han råkat ut för en stygg sjukdom som i veckotal höll honom vid sängen. Som efterbehandling hade han blifvit ordinerad en sex veckors badsejour, och där ströko de få slantar åt, som han sparat under de tre åren; och nu här möttes han genast af otur.

Fram och tillbaka mellan recepturen och väggen, Ännu hade knappt mer än tio minuter förflutit, och likväl föreföll det honom som en hel liten evighet. Gång på gång såg han på det gamla vägguret där tvänne förgyllda lejon uppburo en kungl, krona öfver Carl XI:s namnskiffer, men visarne rörde sig inte fortare än på de sista hundra åren. Han damtorkade sin plats vid recepturen, gned bort några bläckfläckar, som kommit på vågen och rullade in bindgarnsnystat. Några oblater, som fallit ur, plockade han upp och lade tillbaka till deras plats. Linjalen, saxen och

»PÅ LÄNGDEN OCH BREDDEN».

pännskaftet lades lika ordentligt på sina platser — men så hade också fem minuter gått åt.

Nu tog det i apoteksdörren. Det var en liten parfvel, som skulle ha för fem öre hårolja, någon skulle göra sig fin på söndagskvällen. Aldrig har väl för fem öre hårolja blifvit noggrannare uppvägdt, aldrig en flaska omsorgsfullare tränsad och aldrig en signatur finare präntad.

— Det fanns tryckta, men det tog längre tid att skrifva — men så hade också tre minuter gått, och nu hördes äldste eleven i gången.

— Nå hur gick det? Råkade du gubben? Lefver han? — Frågorna som bränt honom de sista tjugo minuterna kommo stötvis fram.

— Nej det gör han inte precis men, — —

— Hvad säger du? Är han död? Kors i Jesu namn, bröt han ut halft i gråt.

Men då gick ett ljus upp för äldste eleven. Den nye var helt säkert utan skuld och hvad gjorde det nu om ett nummer vid flottans värfvade stam dött några timmar förr eller senare.

— Ja han dog, men innan budet ännu hunnit fram med medicinen.

Den nye tackade inte precis Gud, men det var nog ändå till honom den suck flög, som lättade hans bröst. Han räckte fram sin grofva flitiga hand och tackade äldste eleven alldeles som om det varit dennes skuld, att den värfvade gått in i evigheten utan ett par centigram kamfer.

Men äldste eleven kände sig törstig efter den häftiga språngmarschen, sökte upp nyckeln till källaren och gick ut och tömde en half flaska Rüdesheimer — en tämligen usel årgång som gubben kommit öfver för röfvarepris. - __

DE TRE PRISTAGARNE I EN NYLIGEN I BERLIN HÅLLEN TAFLAN I OMFÅNGSRIKEDOM. Första pristagaren uppvisade en midja af 167 cm. De båda andra Kunde icke skryta med mer än resp. 161 och 159 cm.

Skannad sida 380