Sida 302
TRE UTLÄNDSKA KVINNOPORTRÄTT FÖR DAGEN.
för en revolutionär och kommunistisk agitation; dömdes 1883 till fängelse efter ett gatuppträde, hvari polisen såg ett af de då så fruktade anarkistattentaten ; frigafs 1886 och satt än en gång fängslad i fyra månader.
Efter boulangismen, hvilken Louise Michel i viss mån trodde i stånd att gynna revolutionärernas sträfvanden, bodde hon i en af Londons förstäder, ägnande sina krafter åt att afhjälpa lidande och nöd.
Nyligen återkommen -till södra Frankrike för att, trots ålder och trötthet, tjäna propagandan, fick hon sluta sina dagar, sitt långa apostolat.
Jämsides med sin exalterade heroism besatt Louise Michel en annan egenskap, en gränslös, uppoffrande godhet, som i lika hög grad som heroismen gjort hennes namn berömdt. Fattigdom, såväl andlig som materiell, och nöd hade i henne en impulsiv hjälperska, som undervisade, gaf och lindrade med en inspirerad ■själs hela oreflekterade värme. Med sina egna
in. Louise Michel. +
Efter senaste fotografi tagen i Marseille. — 286 —
i.
I en ålder af ännu icke fyllda 21 år har storhärtiginnan Karoline af Sach-sen-Weimar, sedan ett och ett halft år förmäld med storhärtigen Wilhelm Ernst af Sachsen-Weimar, efter endast en kort tids sjukdom aflidit.
II.
I Montélimar afled för kort tid sedan madame Loubet, den nuvarande presidentens moder, i en ålder af 91 år. Den gamla, som sedan flera år var änka, bebodde och brukade till det sista sin landtgård vid Montélimar. Den höga värdighet som hennes son nådde steg henne aldrig det minsta åt hufvudet. Hon lär endast ha fruktat att alldeles förlora sin redan förut strängt upptagne och ganska osynlige son ur sikte, sedan han blifvit statschef, men presidenten Loubet omfattade sin mor med allt för stor tillgifvenhet, för att dessa farhågor skulle besannas.
III.
Nedanstående bild är den sista som togs af Louise Michel, i Marseille, ort före hennes nyligen inträffade död.
De 70 årens tärda drag minna föga om den "röda jungfruns" flammande entusiasm, om elden, som en gång brann i hennes blick, när hon öfverst från barrikaderna skådade ut öfver Kommunens Paris, beredd, med bössan i hand, att offra lif och blod för den unga republiken.
Under kejsardömets sista år blandade sig Louise Michel i politiken, och under kanondundret, som mullrade öfver Paris, uppenbarade hon sin okufliga kärlek till frihetens och republikens sak. Lika ifrigt, som hon i tal och skrift förfäktade revolutionsidéerna, lika heroiskt stred hon på barrikaderna mot monarkisterna för sin öfvertygelse. Fängslad 1871, vägrade hon att iörsvara sig och deporterades till Nya Kaledonien. Sina vänners 1879 inlämnade nådeansökan betaktade hon som en vanheder och vägrade att återvända, såvida ej, skref hon, tillåtelsen gällde lika för alla efter kommunen deporterade. Till följe 1880 års amnesti återkom hon till Frankrike; ställde sig ånyo i spetsen
Efter fotografi.
II. LOUBETS MODER.
Efter porträtt.
I. STORHERTIGINNAN KAROLINE AF SACHSEN-'WEIMAR-EISENACH. †
kläder klädde hon den frysande, med den hungrande delade hon sitt bröd, de olyckliga gaf hon sitt medlid-samma hjärtas hela rika tröst — de okunniga sitt vetande. För Louise Michel fanns intet lidande, intet mänskligt elände som ej kunde lindras, intet mörker som ej kunde skingras.
Hon ägde godhetens geni. Det lefde inom henne — var hennes lif. En märklig kvinna, som med Louise Michel gått ur tiden!
Hd. Hn.
