Sida 828
tvenne stormäns jordafärd.
Professor G. H. J. L junggrens likbegängelse försiggick den 6 sept. i Lunds domkyrka under stor tillslutning från akademistaten, studentkåren stadsfullmäktige och öfriga stater och kårer. Prestaf-verna fördes af en af de aderton i Sv.enska akademien professor Söderwall o. Lunds stadsfullmäktiges ordförande aka-demiräntmästa-ren Eklund.
(X) FROFESSOR
LJUNGGRENS
BOSTAD.
Foto. Rahmn, Luml.
Generalmajoren O. M. Björn-stjernas likbegängelse ägde rum den 7 sept. i Östermalms kyrka och var utomordentligt högtidlig. Konungen (X) och prins Carl voro personligen tillstädes, och de öfriga k. personerna hade låtit representera sig. För öfrigt märktes i kyrkan en stor mängd framstående personer. Svea lifgar-des hela musikkår spelade o. en dubbelkvartett ur operakören sjöng.
Fot \ H. 8 Ds fotograf i Stockholm.
Du skall nämligen veta, att jag sedan tre år tillbaka varit "skuggad" af mitt öde. Ja, jag menar hvad jag säger. Hvad denna tid varit för mig, kan icke ord uttrycka.
Jag har leende brottats med vanvett och själf-mordstankar. Jag hade tänkt att ensam kämpa min kamp till slut, men dina ord nyss bröto min kraft att tiga.
Här tystnade han och skakade liksom af frossa. Jag såg att de framstormande tankarne hade svårt att lösgöra sig ur hvarandra. Han satt en stund tyst och stirrade ned framför sig. Det starka bröstet häfde sig tungt som under trycket af en kväfvande börda. Så började han åter tala.
Du vet, käre vän, att jag tillhört de s. k. harmoniska människorna. Jag har icke brytt mig om att
tvifla på något mer än en bildad människa anständigtvis bör göra. Jag har inga s. k. mörka föregåenden. Jag är välsignad med en utmärkt matsmältning. För tre år sedan visste jag icke hvad nerver ville säga, och åt s. k. okulta saker hade jag icke ägnat en halfdragen tanke.
Midt uppe i mitt trygga vegeterande kom då plötsligt han. Och här börjar en ny period i mitt lif. Du liksom andra ha nog undrat öfver mina täta resor, mina ängsliga kurer. Själf har jag med slö undergifvenhet låtit mig ordineras till alla väderstreck och badformer. Jag vet ju, att allt är förgäfves. Men den drunknande brukar ju haka sig fast äfven vid den minsta vrakspillra. Jag känner, hur jag drages allt mera nedåt till hvad jag omöjligen kan undgå. Jag har i främmande länder uppsökt skickliga läkare
— 812 —
