Sida 140
Bilder från regements- och repetitionsöfningarna vid infanteriet 1904. Af —l—
HVAR 8 DAG
Kliehi: Bengt Süfvertptm
XIII. CIVILA IGEN! Samma personer som på bild 2, men med något förbättrad hållning
platsen. Under marsch, som på grund af fiendens aflägsenhet e. d. kan ordnas med hänsyn till truppens bekvämlighet, kan man på mångahanda sätt minska [-svårigheterna-] {+svårigheter- na+} t. ex. genom att äfven vid kortare rast underrätta om rastens längd så att truppen vet hvad den medhin-
Klir.hf: Bengt Silfrerrparrt
XII. HINDERHOPPNING.
ner i afseende på kroppens vård, om en liten börjande ömhet i foten kan genom utjämnande af ett veck på strumpan eller annan enkel åtgärd häfvas e. d. Man anbefaller vattenhämtning, då sådan skall ske, före rasten och icke sedan vat-tenhämtarne i likhet med alla andra hunnit lägga sig ned, hvilket i regeln sker i samma ögonblick ordet
Kliehi: Krm. A.-B. Bengt Silftersparre Sthlm—Gbg.
XIV. GEVÄREN LÄMNAS TILLBAKA och besiktigas af vapenofficern.
XV. PRISUTDELNING.
"hvila" är utsagdt. En marscherande trupp vet att begagna de för hvila anslagna minuterna Till hands stående bekvämligheter användas, och man ligger vid vägkanten med benen i diket, ryggen behagligt hvilande å renseln och ansiktet i förtroendefull närhet af förbipasserande hästhofvar. Sin reglementerade timma isänder marscherar man utan att egentligen tänka därpå, men, skulle af någon anledning timman öfverskridas med några minuter, kännes packningen oväntadt tung, och hela kroppen opponerar sig; man undviker därför gärna dylika oregelbundenheter.
Under förläggning, särskildt i tältläger, lär man inom ett truppförband bäst känna hvarandra. Den godmodiga humorn hos våra knektar, unga som gamla, gör sig där gällande; de missbelåtna element, hvilka naturligtvis här som annorstädes förekomma, söka möjligen smitta andra med sin surmulenhet, men det hurtiga och frimodiga i vår svenska natur behåller lyckligtvis öfvertaget, äfven om bädden skulle vara
hård och våt samt mat och mattider emellanåt i allra högsta grad otillfredsställande.
Sedan bivacktjänsten invants, går allt i regel sin lugna jämna gång. Erfarenhet måsre dock först skaffas genom praktik. En liten episod från en bivack: Det är natt, dagen har varit ganska ansträngande, och man sofver tryggt i känsla af att reväljen skall gå först kl. 7. I sömnen börjar man ana ett doft dunkande, som småningom kommer en att mot sin vilja alldeles vakna, är det en häst, som slitit sig lös? Nej, många, men icke hästar utan frysande pojkar, som medelst springande i kompanigatorna söka värma sig. Klockan är knappt 5; en efter annan vaknar. En gifver sin granne halfhögt, men så att det i nattens stillhet hörs ända bort i angränsande kompanier, den värdefulla upplysningen, att det är kallt, och att det skall blifva godt med en kopp varmt kaffe. Man hör ett förargadt: "håll tyst i tälten"! Därefter ett sakta mummel, som så småningom upplöser sig i be-tryggande snarkningar. Man somnar, men icke i den
— 124 —
Källa: Project Runeberg ·