Sida 348
Ryssland just nu. II. Af Oleg
HVAR 8 DAG
MVnH £ OAU.
vecklade spörsmål som i så många andra. Men af historien lär man, att ett helgon sådant som själfva Alexander Nevskij inte skydde att bära vapen, och när Dmitrij Donskoj drog ut mot tatarerna, välsignades han af en mycket helig kyrkans man. Som i den stora mongolinvasionens dagar har "Rysslands kyrkliga samvete" nu på ett storartadt sätt vaknat, och det talar tydligt nog om dess världshistoriska plikter i striden mot de nya mongolerna, den kristna kulturens illasinnade fiender. "Dmitri Donskoj" har ånyo brutit upp mot öster. Det är Guds finger.
Man går ner för den patriotiska utställningens trappor, grubblande öfver prostens nya världshistoriska synpunkter, och blir något mindre dyster i hågen, när man kommer ut på Morskaja och droskkuskarna börja att fria till ens gunst...
— Vi skall åka litet, det är vackert väder, ropar den ene.
— Min häst springer som två, säger en annan, som har en halt häst.
— Jag har kört själfva öfverståthållare säger den tredje och skrattar öfver att han kan ljuga så bra.
— Till Michajlovska manegen ... hur mycket tar du?
— 70 små kopek, herrn.
— Du får 30.
— Var så god och tag plats!
Det är ibland ett lustigt tidsfördrif, att resonera med dessa ryska isvostjikar. En sen kväll träffade jag en hedersman, som var just lagom berusad för att oförbehållsamt blotta sitt själslif. Han ville nödvändigt tala med mig i religion. Han befanns vara rationalist af renaste vatten och försummade vanligen korstecknet utom vid de helgedomar, som han speciellt trodde sig ha något att tacka för. Han litade tör öfrigt mer på den naturliga religionen än på den uppenbarade. Min religion trodde han vara lika god som hans egen. Gud är en och poperna för många.
— Nå, säg mig, är det lugnt här i staden för närvarande.
— Lugnt? Nog borde alla älska hvarandra, men i stället grälar man och slåss och grälar igen, portvakter, poliser, isvostjikar, hur skulle det kunna vara annorlunda!
^ — Men jag menar, om studenterna bråkar... och arbetarna ...
— Tro mig, herre, studenterna äro dumma, rätt och slätt dumma! Är det så i ert land också?
Studenterna ha alltför ofta burit sig dumt åt. I den trosbekännelsen mötas hög och låg, tjinovnik och isvostjik, styrande och styrda. Och kan man begära,
Efter porträtt.
STORFURST ALEXEI. Högste chef för ryska flottan.
STORFURST SERCEI ALEX ANDRO VITS!, som nyligen tagit afsked från sitt ämbete som ge' eraldirektör i Moskva.
fasa öfver krigets ryslighet. . . Man kan också ta i betraktande den sista ryska järnvägsbiljetten till Port Arthur och andra dylika kuriösa dokument. En målare vid namn Stolitsa har skänkt denna kollektion och utställer dessutom en mängd målningar från fästningens belägring ... de nattliga attackerna med strålkastarnas och kanoneldens olika ljuseffekter. De ge en viss föreställning om hur storslaget det hela måtte ha varit för den som älskar starka och våldsamma effekter. Men konstnärens nerver och hjärna lära inte ha farit väl af skakningarna, efter hvad det sägs.
Herr Stolitsas alster väcka emel'ertid allmänt intresse och beundran, medan samtidigt några hans arma kolleger, som anordnat en secessionsutställning på annat håll i Petersburg, få på huden i alla tidningar för sitt "gredelina kludd". Den gamla visan.
För öfrigt bjuder utställningen vid Morskaja på ett otal med vyer från kriget och en mängd krigslitteratur. Kuropatkins i de nio japanernas bilder sönderfallande porträtt förföljer en med sin något ironiska symbolik. Och den outtröttlige prosten i Kronstadt har gett ut en ny traktat, i hvilken han utvecklar sina tankar om kriget. I bibeln finner han det hvarken tillåtet eller förbjudet. De heliga kyrkolärarna söndra sig inbördes i detta in-
BULYGIN. Den nye inrikesministern.
POBJEDONOSTSEV. Ceneralprokurator i Heliga synoden.
SVIATOPOLK-MIRSKIJ. Den afgångne inrikesministern. De liberala reformernas man.
— 332 —
Källa: Project Runeberg ·