Sida 482
SAILORS SNUG HARBOR.
(SJÖMÄNS SÄKRA HAMN.)
Ett besök i världens största och rikaste sjömanshem af EMY-LISA ROLFSSON.
Min mor berättade ' mig ofta om sin bror, den unge sjömannen, som mången gång under mina första lefnadsdagar hade vaggat mig på sina starka armar; om huru han sedan drefs ut i världen, plöjande världshafven under stjärnbanéret, upp-lefvande många äfventyr under med-och motgång, och slutligen lidande skeppsbrott, förlorande det lilla han under sitt sjömanslif kunnat sammanspara. Vi hörde sedan ej af honom på många år, tills underrättelsen kom, att han slutat sin sjömansbana genom att i en amerikansk hamn falla ned från en mast och nu som invalid vore intagen på en storartad inrättning i Newyork.
Under dessa år hade den förenämnda lilla tösen vuxit upp, och då äfven hon af jordelifvets vågor drefs ut i världen samt slutligen lade bi på samma ort, var hennes första tanke att uppsöka sin gamle skeppsbrutne morbror. >
Strålande septembersol förgyllde lindarnes brungröna kronor öfver portalen till Sailors Snug Harbor, då hon med klappande hjärta frågade den ståtlige vakten om någon person med namnet *** fanns där.
— Yes, vi hafva tvänne med detta namn.
Bud sändes efter dem båda, att en ung dam önskade se dem, men bägge svarade, att de icke väntade något sådant besök, utan måste det vara ett misstag.
Nytt bud sändes efter dem; den förste som kom var ej den rätte, men snart stod jag
framför en högrest hvit-hårig man, som jag såg
måste vara min morbror. På min fråga om han kände mig, stirrade han först frånvarande under försök att samla sina tankar, men snart utbredde han sina armar, medan tårar glimtade i ögonen:
— Är det möjligt, att detta är min
STORA INGÅNGEN TILL SAILORS SNUG HARBOR.
Kliché: Bengt Silfversparrt.
lilla systerdotter, som jag endast minnes från hennes vagga? Gud vare tack och lof att jag innan jag slutade mina dagar, fick se någon af mina anförvanter.
Detta besök och i synnerhet sedan jag fått höra att 15 % af de c:a 1000 internenterna i denna storartade sjömansasyl voro skandinaver, gaf mig anledning att skrifva dessa rader, i hopp om att de kunna blifva af något intresse för någon gammal sjömans anhörig i hemlandet.
Många ryktbara författare hafva beskrifvit deras omväxlande af faror, nöjen, fram- och motgångar uppfyllda lif, som valt till sin lifsnäring yrket att plöja det mäktiga hafvet. Så har kapten Marryat beskrifvit sjömännens glada och muntra sida, Clark Russel dess tragiska, men många äro nog de sjömän, som genomkämpat vida större faror och genomlefvat äventyr, större och egendomligare än som målats af någon författare. Många af dessa, som undgått att blifva fiskföda, njuta nu sin ålderdoms ro efter genomkämpade strider i denna säkra hamn "in the land of the free and the home of the braves." Här bland de gamle i Sailors Snug Harbor kunde hämtas tacksamma stoff till sjöromaner. Men jag^vill härmed endast beskrifva själfva hemmet.^
På en af de vacKraste öarna i New-Yorkviken, staten Island, vid Kill von Kull-flodens strand är detta hem för ålderstigna sjömän beläget. Här kunna de utan någon afgift, men likväl utan att ligga någon till last, sluta återstoden af sina dagar i lugn och frid, om vintern vid den varma härden, om sommaren under skuggan af lummiga träd eller under förhållanden som få af dem anat under den tid de "circum-navige-rade" den glob på hvilken vi lefva. För närvarande finnas i detta hem S. S. H. närmare 1,000 ålderstigna sjömän af hvilka, som förut nämnts, 15% äro Skandinaver. De bo i storartade byggnadskomplex, ångvärmda samt upplysta af elektriskt ljus. Rummen äro ljusa och trefliga, kläder, linne, skodon m. m. fås till öfverflöd, tvätt, lagning etc. afgiftsfritt, kosten är enkel, men hälsosam och riklig och som njutningsmedel fås ett visst kvantum tobak i månaden. För att fördrifva tiden inomhus finnes bl. a. ett bibliotek med c:a 5,000 volymer äfvensom de flesta dagliga tidningar och periodiska tidskrifter.
— 466 —
Klichf- Bengt Silfvergrå*1"
STATY AF RANDALL, S. S. H's GRUNDLÄGGARE.
