Sida 678
HVAR 8 DAG
ett ögonblick, men hon fortsatte med djupt allvar i det hon räckte honom händerna — då lofvar jag — det ni önskar. Om han — inte längre skulle vara bland de lefvande — då skall jag bli — er hustru;
— en trofast, tillgifven, tacksam vän och kamrat, så länge jag lefver. Är ni nöjd med det? — Jag håller innerligt af er; jag högaktar och beundrar er. Jag skall ge er allt hvad en kvinna kan ge — utom ett
— min kärlek! — Den kan jag inte ge — den är redan bortgifven — den tillhör honom och skall alltid tillhöra honom! — —
Mannen bland buskarne sprang upp och leste sig plötsligt till sin fulla längd -— — Armstrong släppte
den hand han höll. Helen följde hans blick--
hennes ögon blefvo stora och strålande som stjärnor.
— Du —!— du —!!
Mer kunde hon ej få fram — men hon var redan i hans armar — han tryckte konvulsiviskt den unga, mjuka gestalten intill sig — hon tog om hans hufvud med båda händerna; deras läppar möttes---
Efter några ögonblick lösgjorde hon sig sakta, lade händerna på hans axlar och granskade hans bleka, upprörda, af otaliga lidanden stämplade ansikte med en blick af oändlig, nästan moderlig ömhet. Han försökte tala, men läpparne vägrade att forma begripliga ord. Krafterna sveko honom — han sjönk ned på stenen, som hon nyss lämnat. Hon böjde knä bredvid honom och drog hans hufvud till sin skuldra i det hon med smekande, nästan vördnadsfull hand vidrörde de djupa linierna i hans panna och kinder, som om hon velat utplåna dem med sina mjuka fingrar.
— Hvad du lidit, älskade, hvad du lidit, hviskade hon sakta. Men nu är det förbi — förbi! — Nu är allt bra — bara jag har dig åter! — Välkommen hem!
Hon tryckte honom intill sig under strömmande tårar.
Armstrong stod några sekunder tyst och såg på
dem; de tycktes hafva förgätit hans tillvaro. Därpå hopsamlade han fiskredskapen och aflägsnade sig ljudlöst inåt skogen.
En kvart senare visade han sig på den öppna platsen framför boningshuset. Tennispartiet var ut-speladt och spelarna hade pratande och skrattande slagit sig ned på verandan. Armstrong undvek dem och styrde kosan till sin vän, som satt afsides under träden med en cigarr.
— Hör på, Lane, sade han kort — gör hvad du kan för att skingra massorna. Hitta på någon galenskap. Föreslå en skogspromenad — gör upp en lusteld på bärget — sjung, berätta spökhistorier — hvad du behagar, bara du kan hålla dem borta en stund — — Hennes man har kommit tillbaka.
Den andre släppte cigarren och stirrade på honom med häpnad.
— Hennes man! — utbrast han. Den odågan! Han kan inte tvinga henne att fortsätta äktenskapet. Han har ju varit borta i åratal och under hela sista året hvarken sändt henne bref eller pangar - inte ett öre. Den uslingen! — Stackars lilla kvinna —!
— Du pratar om det du inte förstår, afbröt den andre kärft. Du skulle sett hans ansikte — — sådant talar för sig själf. Den mannen har gjort sitt yttersta innan han gaf tappt. Gud i himmelen människa, hvad vet vi om det där lifvet —?— Han har gått igenom det som var värre än döden för hennes skull — det står inbrändt på hans ansikte som med glödande järn. Nej — Gud välsigne henne för att hon var honom trogen, säger jag. Hade det varit annorlunda, skulle han aldrig ha besvärat henne — han var färdig att försvinna, om hennes lycka kräfde det, det såg jag på honom, ja — det är bäst som sker, om det också svider ibland —. Men, som sagdt, gör nu hvad du kan för att skingra massorna — de kunna behöfva ett par timmars ro, stackare!
svenska historisk-arkeologiska kursen i konstantinopel.
5:te Svenska historisk-arkeologiska kursen tog sin början i Konstantinopel den 17 juni då d:r Martin var deltagarne, af hvilka flertalet äro lärare vid svenska läroverk, följaktig i Ottomanska antikmuseet och den därmed förbundna Tschinili Kiosk. Under söndagen företogs en utomordentligt intressant och lärorik utllykt till Prinkipoön i Marmorasjön och i sammanhang därmed till Skutari på asiatiska sidan. För denna utflykt hade Legationen
välvilligt ställt sin Kavass den förträfflige Ali Effendi, till deltagarnes förfogande. Måndagen tillbragta af en del med fortsatta privata studier i Museet, af andra med en färd norrut på Bosp-horen. På måndags aftonen intogs supé i Legationens trädgård på inbjudan af d:r Martin, f. t. charge d' affaires, tisdagen afreste man till Athen där några deltagare tillkommo.
Foto: Bergqren. Konstantinopel. .
Å gruppen ofvan sittande, från venster: D:r Jakobsson, lektor Hylén, lektor Nordin, d:r Wessberg, d:r Snellman (finsk); stående d:r Blidberg, legationsportiern, d:r Martin, legationens Kavass, d:r Bergman, kand. Julin och d:r Berndtson.
