Sida 707
HVAR & DAG
är ju inte häller mer än någon månad sedan "Punch", tack vare en liten god karrikatyrteckning af mr Reeds hand behandlade de båda imperialisterna Roosevelt och Wilhelm II, blef i Tyskland hedrad med beslag. Och hvilka glädjeyttringar då bland "Punchs" vänner, hvilka lyckönskningar, gratulationer nådde icke då det
gamla bladet, den triumferande tecknaren!
* *
Den man emellertid som för närvarande sköter chefens ansvarsfulla kall i Englands och Londons åt humorn helgade cityblad, och genom hvilken jag blifvit satt i tillfälle att meddela åtskilligt af ofvan nämnda är sir Francis Cowley Burnand, härstammande från en gammal aktad Savoyardfamilj och hufvudredaktör för "Punch" alltsedan år 1880. Han är nu gammal och äfven något grå vorden, men som engelsman i besittning af ungdomens humör och styrka.
Liksom fallet är med öfriga unga söner från förmögna engelska hem, sändes han först till Eton, där cylinderhatten tryckes ned på de 9-åriga lockiga pojk-hjässorna, och där uppfostran på samma gång är sträng och aristok atisk. Sen gick färden till Cambridge, där sporten dominerar, och där blef Burnand snart stiftaren af en ungdomligt yrande klubb, hvars stolta mål var fabricerandet och utförandet af vilda teaterkomedier. Anlagen trädde alltså nu tydligt fram. Dock ännu voro ej framtidsvägarne fullt klara, ty i nära två år studerade unge Burnand för kyrkan!
Så slog han om och trädde in på en än besynnerligare stråt: juridiken. Och år 1861 hade han sin advokatexamen klarerad.
Det blef emellertid mindre juristeri än skådespel — Burnand vann afsevärd framgång som pjäsförfattare, och fann snart, att han var mer en pennans än en ordets man. Han skref vackra smått satiriska stycken, och publiken kände sig glad och varm öfver dem — en pjäs "The Colonel" blef en riktig skatt samt spelades oafbrutet i ett och ett halft år. Inte var det då att undra på att den lycklige författaren äfven blef uppskattad i "Punch", och efter Tom Taylor blef sålunda Burnand år 1880 tidningens chef.
Han sitter nu som fader till öfver ett hundratal teaterstycken och tusentals "Happy Thoughts". Han lyser som en patriark, och är den högste kommenderande i det stelt allvarliga, nästan militäriskt uppsträckta Punch-hotellet vid Bouverie street. I samlingssalen sitter han i högsätet, hvilket han ock väl fyller, ty han är mannen med den starka, fasta kroppsformen, de buskiga ögonbrynen och den allvarliga blicken, hvilken dock stundom kan blänka till i munter glans
Han har t. o. m. på grund af sina förtjänster i humorns och satirens tjänst så godt vunnit konungahusets bevågenhet, att han upphöjts i adligt stånd. Och någon vackrare, någon ädlare belöning kan nog ej här på jorden tilldelas en skämttidningsredaktör!
Efter fotografi.
[-FRANSK-ENGELSKA ENTENTEN.-]
{+FRANSK-EN- GELSKA EN- TENTEN.+} Den engelska atlan-tereskadern besökte franska flottan i Brest
den 10 juli, utomordentligt mottagen. Våra bilder visa eskaderns ankomst under salut samt de engelska amiralernas mottagande af franska amiralen.
— 691 —
